Debatt
”Är industrin eller professionen bäst skickad att företräda patienterna?”
Publicerad: 1 juni 2016, 05:00
Joachim Burman, ordförande i Svenska MS-sällskapet, och Jan Lycke, ordförande i MS-sällskapets läkemedelsutskott. Foto: Torbjörn Lagerwall (vänstra bilden)
Vem ska ha makten över hur praktisk sjukvård ska bedrivas? skriver två debattörer med anledning av debatten om rituximab som behandling vid MS.
I en begäran till socialdepartementet och i en artikel på dagensmedicin.se den 29 april påstår Läkemedelsindustriföreningen, Lif, med dess vd Anders Blanck i spetsen att svenska neurologer sätter ekonomin före sina patienters bästa. Detta är ett osedvanligt lågt slag under bältet och ett exempel på hur läkemedelsindustrin försöker påverka myndigheter och beslutsfattare med argument som saknar substans.
Bakgrunden är att läkemedlet rituximab har fått spridning och blivit det i Sverige mest använda läkemedlet mot den neurologiska sjukdomen MS, trots att det saknar godkänd indikation. Lif hävdar att det framför allt beror på ekonomiska hänsyn, vilket naturligtvis är helt felaktigt och saknar all grund. Den enkla förklaringen till den ökande användningen av rituximab är att det har påtagliga fördelar ur effekt- och säkerhetshänseende jämfört med flera nu tillgängliga för MS godkända läkemedel. Det finns bra säkerhetsdata på långtidsbehandling av reumatoid artrit och det finns inga skäl att tro att rituximab skulle vara farligare att använda vid MS. Det finns också vetenskapliga studier som dokumenterar effekt specifikt vid MS och klinisk erfarenhet av behandling av över 2 000 patienter i Sverige.
Industrin har tidigare vid flera tillfällen försökt påverka användningen av rituximab för MS. För något år sedan vände sig ett välkänt läkemedelsföretag till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, för att få till stånd en granskning av behandling med rituximab för MS. En sådan granskning gjordes och Ivo fann att användningen inte bryter mot vetenskap och beprövad erfarenhet. Samtidigt pressade företaget Socialstyrelsen för att ta bort rituximab ur de nationella riktlinjerna för MS-vård och efter beslut från generaldirektören fanns det inte längre med i den remissversion som presenterades för allmänheten i februari.
Industrin har tidigare vid flera tillfällen försökt påverka användningen av rituximab för MS.
Vad är det då med rituximab och MS som gjort att Anders Blanck och Lif gått på krigsstigen?
Eftersom många läkare och MS-drabbade upplever att rituximab är en mycket bra behandling har användningen ökat och det är i dag Sveriges mest använda läkemedel för MS. Som en konsekvens har försäljningen av andra MS-läkemedel förstås avtagit. Självklart innebär detta ett hot för de som har stora ekonomiska intressen i MS-behandling. Anders Blancks inlaga ska ses i ljuset av minskade intäkter i mångmiljonklassen för de medlemmar i Lif som han företräder. Att i det läget hemfalla till osakliga påhopp är inte acceptabelt.
Vad som kunde ha förblivit en angelägenhet för de närmast invigda har nu i stället blivit en fråga av nationellt intresse när Anders Blanck och Lif underkänner Ivo:s och de svenska experternas bedömning och vill att socialdepartementet ska utreda den fria förskrivningsrätten.
Om Anders Blanck får som han vill finns risk att läkarnas fria förskrivningsrätt kraftigt beskärs eller helt tas bort. Detta är en ödesfråga för svensk sjukvård. Vem ska ha makten över hur praktisk sjukvård ska bedrivas? Är det Lif och läkemedelsföretagen, eller är det förtroendevalda, professionen och vårdtagare?
Relaterat material
Lif vill utreda den fria förskrivningsrätten
”Vi ifrågasätter inte den fria förskrivningsrätten”
JOACHIM BURMAN OCH JAN LYCKE