Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Är patientmedverkan för sköra äldre ett luftslott?”

Läkaren måste fråga sig om ett beslut är i patientens eller enbart i organisationens intresse, skriver Ali Vahedi och Brynjar Fure, läkare och forskare vid Örebro universitet. (2 kommentarer)

Publicerad: 3 juni 2022, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ali Vahedi, ST-läkare i geriatrik, Brynjar Fure, överläkare, specialistläkare i geriatrik, neurologi och internmedicin.


Ämnen i artikeln:

DemensEtikToppnyheter Kommunal Hälsa

Patientmedverkan har starkt bidragit till att demokratisera sjukvården. Trots att många tillbringar en stor del av livet som äldre, är sjukvården dåligt anpassad för sköra äldres delaktighet i vården. Vi verkar få mindre möjlighet att påverka vår vård när vi blir äldre och behöver den som mest.

Vad säger lagen? Patienter ska informeras om hälsotillståndet, undersökningar, vård och behandling, förväntat förlopp samt risker (3 kap. 1§ Patientlagen 2014:821).  Hälso- och sjukvården ska utformas och genomföras i samråd med patienten, och utgå från dennes önskemål och förutsättningar. Närstående har möjlighet att medverka, om lämpligt (5 kap. 1–3§ Patientlagen 2014:821).

Läs mer: Nyopererade kan få vård inom geriatriken 

Vad säger etiken? Vi är skyldiga att bidra till patientmedverkan i vården. (”Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig”, Socialstyrelsen 2015). Vi ska respektera autonomi och ta hänsyn till patientens känslor och förståelse av vården. Vi ska lyssna på vad som sägs och det som är outtalat, som ibland visar att patienten inte vill ta del av behandling. Vi ska även finna alternativa lösningar och anpassa vården individuellt, om medicinskt indicerat, och kommunicera till patient och närstående med ödmjukhet och patientens bästa i åtanke. 

Sveriges riksdag beslutade 1997 att prioriteringar inom hälso- och sjukvård ska ske utifrån en etisk plattform – Prioriteringsplattformen (SOU 1995:5). Människovärdesprincipen står över behovs- och solidaritetsprincipen, och kostnadseffektivitetsprincipen befinner sig lägst. Medicinska behov ska inte nedprioriteras till följd av ålder, såvida inte nyttan är begränsad i det enskilda fallet. Svåra sjukdomar går före lindrigare, även om vårdkostnaden är högre.

Hur är det i praktiken? Många verksamheter har höga patientflöden för att kompensera vårdplatsbristen. Detta gör att man ofta lägger mindre tid på patientkontakt och information. Patienten får i många fall inte tillräckligt med tid att förstå, reflektera och formulera sitt svar. Vid skörhet tar återhämtning längre tid och många skrivs ut för tidigt från sjukhus.

Vidare läggs sköra äldre in på fel avdelning och flyttas runt för att frigöra platser för högre prioriterade patientgrupper. Vi vet att detta innebär ökad morbiditet, särskilt med akut konfusion, ofta irreversibel och dödlig. 

Psykomotorisk förlångsamning är normalt vid åldrandet, men tolkas ofta som demenssjukdom. Äldre beskrivs felaktigt som ”dementa” och ibland gör kronologisk ålder ensamt att personen inte bedöms kunna vara delaktig. 

Demens är en sjukdom med diagnoskriterier. Vid mild och måttlig sjukdom kan man vanligen vara delaktig, och i ett sent skede är identitet och känslor bevarade. Man behöver göra en individuell bedömning av förmågan till medverkan. Endast när personen inte kan uttrycka sin vilja och förstå vad saken gäller, och när det inte finns nära anhöriga som företräder personen, kan vi som vårdpersonal ta medicinska och organisatoriska beslut förutsatt att vi anser det vara i patientens intresse.

Kunskap om både naturligt åldrande och åldrandets sjukdomar saknas i stora delar av sjukvården, även i verksamheter som regelbundet vårdar multisjuka äldre. I evidensbaserad geriatrik förutsätts en helhetssyn på äldre multisjuka patienter. I övergången från traditionell organriktad vård, mot helhetssyn på patienten, har inte kunskaperna följt med. Traditionell internmedicinsk vård ger sämre utfall och högre dödlighet hos denna patientgrupp (se Bachmann, ”Inpatient rehabilitation specifically designed for geriatric patients”, 2010). Man informerar inte om möjligheten till evidensbaserad vård enligt Comprehensive Geriatric Assessment (strukturerat omhändertagande av äldre), och många i sjukvården vet inte att denna vårdform finns.

Äldre sköra patienter ska informeras om medicinska beslut inkluderat ökade risker för skador eller död, även när vi väljer att avstå från behandling. Brister i organisation, kompetens och arbetsplatskultur leder till nedprioritering av effektiv vård för sköra äldre, frekventa avdelningsbyten och att patienter inte får möjlighet att medverka till sin vård. Detta är i strid med Patientlagen, etiska riktlinjer och Prioriteringsplattformen. 

Patienten ska tillfrågas och godkänna en flytt, medveten om ökad risk för akut konfusion och andra vårdskador. Om oförmögen, ska anhöriga företräda patientens vilja.

Den enskilde läkaren måste fråga sig om ett beslut är i patientens eller enbart i organisationens intresse. I dessa tider behöver vi särskilt minnas vår etiska skyldighet gentemot dem vi behandlar, lindrar och tröstar.

Myndigheten för vård- och omsorgsanalys framhåller i sin rapport ”En lag som kräver omtag” (2021:10) att regering, huvudmän, vårdgivare, universitet och högskolor samt Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, måste ta nya tag och bidra till bättre efterlevnad av patientlagen och rätten att medverka i beslut om egen vård. Vi instämmer helt och fullt!

Ali Vahedi, ST-läkare i geriatrik, specialistläkare i internmedicin, Region Värmland. Doktorand, Institutionen för medicinska vetenskaper, Örebro universitet

Brynjar Fure, överläkare, specialistläkare i geriatrik, neurologi och internmedicin, Region Värmland. Docent, universitetslektor, Institutionen för medicinska vetenskaper, Örebro universitet

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

2022-06-03

Vi försöker ge bästa vård till våra äldre sjuka vi vil inte gärna flytta runt patienter som utlokaliseringsbara, vi försöker att ha en människovärdig syn i detta för att minska konfusion hos våra patienter. Men ibland tvingas man att göra flyttar då det saknas vårdplatser.

Sari ssk

 

2022-06-08

Fantastiskt bra skrivet!

Katarina Andersson ssk

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev