Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Är VGR Sveriges sämsta offentliga arbetsgivare?”

Vi läkare som arbetat dag och natt under pandemin får se på när andra får särskilda påslag, skriver debattörer från Västra Götalands läkarförening. (1 kommentar)

Publicerad: 7 oktober 2021, 03:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Emelie Hultberg, ordförande för Västra Götalands läkarförening. Sahlgrenska universitetssjukhuset.

Foto: Mathias Bergeld/Bildbyrån (genrebild)


Ämnen i artikeln:

Västra GötalandsregionenLönerLäkarförbundet

I våras jublade de vårdanställda i Västra Götalandsregionen, VGR. Äntligen hade politikerna lyssnat till oss och till den utredning som 2020 visade att 42 av 66 yrkesgrupper i VGR:s sjukvård lönemässigt ligger under Sverigesnittet. För att justera detta beslutade regionfullmäktige att 700 miljoner kronor ska skjutas till under tre års tid. 

Efter sommaren har jublet tystnat hos de flesta. Endast 13 av de 42 yrkesgrupperna får ta del av de 235 miljoner kronor som delas ut 2022. Resten får vackert vänta – trots att det är nu vi behöver all belöning vi kan få efter slit under pandemin. Beskedet känns som ett hån. Är vi läkare mindre värda? Vi som tagit det medicinska ansvaret, arbetat dag och natt för att rädda liv och försakat nära och kära för att få ihop sjukvårdens verksamheter under pandemin får se på när andra får särskilda påslag.

Läs mer: Miljonsatsning ska lyfta VGR:s eftersatta löner

VGR har landets sämsta läkarlöner (i genomsnitt för hela läkargruppen samt för specialistläkare och ST-läkare). Särskilt illa är löneläget på Sahlgrenska universitetssjukhuset, SU. Något som fått som resultat att många erfarna läkare valt bort, och fortsätter att välja bort, Sveriges största sjukhus. Situationen inom barn- och ungdomspsykiatrin på SU, där hälften av läkarna sagt upp sig i somras, är bara ett exempel. 

Nyligen färdiga röntgenläkare flyttar regelmässigt på sig, eftersom SU ligger 10 000-tals kronor under lönerna på andra sjukhus. En kompetensflykt utan jämförelse. Därtill tackar de skarpaste superspecialisterna ofta nej till att flytta till regionen, och VGR, som annars jobbar stenhårt med att vara en bra arbetsgivare, skyller gladeligen på SU. 

Som om detta inte vore nog väljer VGR att säga upp det lokala jourkompavtal som gällt sedan 2009. Bakgrunden är att i det centrala avtal som Läkarförbundet slöt förra året har nya bestämmelser införts om utbetalning av innestående jourkompensation. Detta har inte tidigare reglerats i centrala avtal. Befintliga lokala avtal fortsätter dock att gälla. Utom i VGR, som säger upp avtalet med en tajmning som sänder en tydlig signal om bristande respekt för läkarkåren. 

Innestående ledighet, som ibland sparats i flera år, betalas nu ut kontant om den inte kan tas ut före 1 oktober 2022. Hundratusentals timmar jourkomp förfaller till betalning i stället för till välförtjänt ledighet. 

Arbetsgivaren har gett ett halvt löfte om att vi ska kunna ta ut mer jourkompledigt det kommande året än tidigare. Hur det är tänkt att gå ihop med att vi ska ta igen det uppdämda vårdbehovet under samma tid är obegripligt. Dagligen kontaktas vi av besvikna och uppgivna kolleger som tappat all arbetslust. 

Läkarföreningen har vädjat till regionen om att skjuta på uppsägningen av jourkompavtalet utan att få gehör. Det VGR gått med på är att förhandla fram övergångsbestämmelser. Ett sådant avtal skrevs på häromveckan. Bättre än inget men fortfarande extremt tondövt. 

VGR har ambitionen att bli Sveriges bästa offentliga arbetsgivare. Det blir man inte genom att erbjuda landets sämsta läkarlöner, ignorera arbetsmiljöproblem, säga upp nuvarande jourkompavtal och försämra möjligheterna till återhämtning.

Vi är djupt oroade över vilka konsekvenser det får när ST-läkare så snart de är klara specialister väljer en annan arbetsgivare än VGR. 

Vi är även bekymrade över att äldre specialistläkare, i stället för att finnas kvar som sjukhusens ryggrad och handledare för yngre kolleger, väljer att gå till privata vårdgivare som betalar bättre och erbjuder mindre komplicerade arbetsuppgifter än akutsjukhusen. 

Allra mest oroade är vi dock för de läkare som är lojala och arbetar kvar när kolleger försvinner. Specialistläkare är ett högriskyrke för att drabbas av psykisk ohälsa och utmattning. Vi ser varje dag hur kolleger balanserar på gränsen. Att dessa medarbetare inte värderas högre av VGR är en stor skam. 

Hur menar VGR att man ska kunna garantera en trygg och patientsäker vård för alla medborgare utan att värna den medicinska professionen och vår roll som verksamhetsbärare? Den profession som brinner för sina patienter – men i många stycken har Sveriges sämsta offentliga arbetsgivare.

Emelie Hultberg, ordförande Västra Götalands läkarförening, specialistläkare i gynekologi och obstetrik

Christina Sjöberg, styrelseledamot Västra Götalands läkarförening, huvudskyddsombud, överläkare i geriatrik

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här!

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

2021-10-15

VGR har inte kompetens att driva sjukhus. Vården borde förstatligas, enda skälet att så inte sker är att majoriteten av de politiska partierna vill behålla det stora antal politiska uppdrag som regioner och landsting representerar.

Läkare, tidigare VGR- anställd

 

2021-10-14

Jag håller med om den verklighetsbeskrivning ni ger och tycker det är bra att löneskillnaderna inom landet belyses där VGR-läkare och särskilt SU-läkare är underbetalda relativt övriga läkare i landet. 

Det som gör denna relativa underbetaldhet handlar såklart om tillgång och efterfrågan. Många vill bo i Göteborg och alternativa arbetsgivare utanför VGR som betalar mer är inte på pendlingsbart avstånd förutom för de specialiteter där privata aktörer finns eller som finns i norra Halland. Det är alltså en slags monopolsituation som VGR utnyttjar och rimligen inte ser någon anledning att sluta utnyttja. Skattebetalarna/väljarna är säkert nöjda över att få mycket vård för lite pengar. Vi kan vara arga och uppmärksamma situationen, men är maktlösa om inte vi utnyttjar stridsåtgärder som vi som fackmedlemmar har tillgång till. Tyvärr måste det då bli på patienternas bekostnad.  

Laboratorieläkare på SU

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev