Argumenten för nya bastjänstgöringen går inte ihop

I en replik på mitt debattinlägg deklarerar Läkarförbundet sitt stöd för kommande bastjänstgöring, BT. Man framför argumentet att landsting och regioner hindras från att utöka antalet AT-platser på grund av stel reglering som endast tillåter tjänstgöring inom ett snävt antal och på förhand definierade specialiteter. Detta menar man skulle avhjälpas med en BT med mindre rigid reglering, som innehåller fler verksamhetsområden, på kortare tid, och utan sämre kvalitet.

Flera frågetecken uppstår. Stockholms landstingspolitiker gjorde nyligen utspel om 100 nya AT-platser till år 2020. Det gör det svårt att se att det är ”stel reglering” som är begränsningen för ytterligare AT-platser eftersom ingen förändring i AT-regleringen har föranlett detta utspel.

Fördelarna med på förhand definierade specialiteter som grund för utbildningstjänstgöring är också uppenbara och påfallande. Det är svårt att se hur man med tankar om värde av lika utbildningstjänstgöring, jämförbarhet mellan tjänstgöringsorter med mera kan vara av annan åsikt.

Vidare vill Läkarförbundet på 12 månader, i stället för 18/21, få in ytterligare specialiteter och samtidigt hävda att man inte tummar på kvaliteten, något som är svårt att få ihop. Det är över huvud taget problematiskt att förstå syftet med mindre grundläggande specialiteter i något som ska kallas för bastjänstgöring. Förbundet påstår också att svenskar alltid kommer att söka sig utomlands för att utbilda sig till läkare så länge möjligheten finns, oavsett tillgänglighet till utbildningsplatser i Sverige. Jag tror att man behöver någon form av belägg för att hävda detta.

Vägen till färdig specialist blir inte heller kortare med BT eftersom läkarutbildningen i stället förlängs. Det är förståeligt att förbundet är ivrigt i denna fråga som länge stötts och blötts, och snabbt vill få något nytt på plats. Man börjar dock i fel ände när man inte först:

* grundligt utreder och klarlägger Sveriges omättliga behov av läkare,
* fastställer vad det är som får Sverige att avvika i OECD-statistiken,
* arbetar för behovsstyrt antal utbildningsplatser med uttalat mål att inte outsourca läkarutbildning,
* tar sikte på en mer centraliserad och nationellt kontrollerad AT.

VIKTOR MADSEN, UNDERLÄKARE