Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag22.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Att effektivisera sjukvården kräver större insatser”

Publicerad: 23 Maj 2016, 05:00

Gustaf Almenberg, ­fristående konsult i ledarskapsfrågor.

Vill man verkligen radikalt effektivisera sjukvården behöver man ändra sjukvårdens över­gripande struktur, skriver Gustaf Almenberg.


Det är en sjukvård i ohållbart djup kris, som den Stiernstedtska utredningen (SOU 2016:2) beskriver på över 600 sidor. Bristerna analyseras och åtgärder föreslås ovanligt grundligt. Men varför behövdes en statlig utredning? Varför en sådan oförmåga i sjukvården att löpande effektivisera sig själv? Denna grundfråga får vi tyvärr inget svar på.

Utredaren anser att det finns många strukturella problem i sjukvården. Men trots ett mycket brett mandat undviker man att se sambandet mellan dessa och hur den politiska makten är organiserad och fördelad i Sjukvårdsverige.

Varför skulle dagens uppenbarligen förändringsoförmögna strukturer lyckas genomföra utredningens ofta bra förändringsförslag?

Utredningen föreslår primär­vården som den dominerande aktören i sjukvården. Men i dag är det på sjukhusen bortåt 80 procent av läkarna jobbar – när de inte är komplediga enligt ersättningsvillkoren. Statistik på antalet arbetade läkartimmar saknas, enligt utredningen. Effektivt?

Den psykiatriska vården förbiser utredningen helt. Liksom rehabiliteringen. Ändå var psykiatriska diagnoser ”den vanligaste bakomliggande orsaken till sjukskrivning och frånvaro från arbetsmarknaden” (SKL 2012). Psykiska besvär tar en mycket stor del av primärvårdens tid. Kostnaden inom specialistvården motsvarar halva primärvården. Moderna behandlingsmetoder för depressioner och ångest skulle, enligt en ny internationell utredning, ge samhället dubbelt vad man satsat tillbaka.

Rehabiliteringen prioriterar utredningen bort därför att den är ”med sin fragmentiserade ansvarsstruktur, komplexitet i form av åtgärder, och avsaknaden av nationella data och uppföljningar av helheten svår att överblicka”. Låter ju annars lite som hela sjukvården i miniformat och som en guldgruva för effektivisering. Vad kostar det att utredningen inte analyserat rehabiliteringen? Både ur patienters och anhörigas synvinkel och samhällsekonomiskt.

Som ny kärna i sjukvården föreslår man mötet mellan vård och patient. Men denna 25 år gamla bild är i dag förlegad. Som jag beskrivit i boken Kan den bli bättre? En samspelsmodell bortom patientcentrerad vård (2015) be­höver också kunskapen ses som en likvärdig part i mötet. Det är ju den senaste och bästa kunskapen vi vill möta när vi söker sjukvård, inte sjukvårdspersonal i sig.

Läkaren som kunskapen personifierad är en idealiserad bild.

Läkaren som kunskapen personifierad är en idealiserad bild. De som fördelar resurserna väljer i alla lägen mellan mer utbildning till befintlig personal eller att rekrytera fler läkare. Få läkare har breda och helt uppdaterade kunskaper. Den tid läkare lägger på fortbildning sjunker sedan flera år. I Sverige testas läkarnas kunskaper inte rutinmässigt sedan de väl fått sin legitimation, trots en explosiv kunskapsutveckling. I jämförelser med liknande länder hamnade svenska läkare (2012) nära botten vad gällde bland annat förmågan att kommunicera. Utrymme för effektivisering?

Vill man verkligen radikalt effektivisera sjukvården behöver man ändra sjukvårdens över­gripande struktur. Från att vara en statisk hierarki till att utgå från det komplexa dynamiska system sjukvården i praktiken är. Nyckel­orden är då kunskapsspridning och kommunikation – inklusive automatiserad individuell feedback – i så nära realtid som möjligt. Men bara i den omfattning som behövs. Snabbast och effektivast är en kultur med maximal transparens.

Vad sjukvården behöver nu är ett permanent, tvärpolitiskt och analysgrundat forum, som kan se hela sjukvårdens organisation inklusive den politiska maktens fördelning och organisation. Ungefär som en Försvarsberedningen även på sjukvårdsområdet. Men då med ett bredare mandat att själv välja kritiska ämnen, större analys­kraft och med en mycket stor självständighet mot regeringen, samt i en form som alla parter kan acceptera.

GUSTAF ALMENBERG

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev