Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Att sälja sin semester kan vara att sälja sin hälsa”

Innan staten och regionerna försöker locka fler att utbilda sig till vårdyrken kanske de ska ta hand om dem som redan arbetar som vårdpersonal, tycker sjuksköterskan Meryem Yebio.

Publicerad: 21 juni 2022, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Meryem Yebio, leg sjuksköterska.

Foto: Privat, Nils Jakobsson/Bildbyrån


Ämnen i artikeln:

SemesterRekrytering

200 000. Så många nyanställda behövs inom vården de kommande tio åren enligt en rapport från Sveriges Kommuner och Regioner, SKR. Hur ska regionerna kunna rekrytera så mycket vårdpersonal när det är svårt att behålla den redan färdigutbildade som finns?

Antalet sjuksköterskor och läkare har ökat de senaste åren, men behovet fortsätter ändå att öka och det pratas konstant om att det behövs fler vårdgivare. Det pratas oftare om det ökande behovet av vårdpersonal än om att, och varför, det finns många där ute som faktiskt lämnat vårdyrket. Så som det alltid tjatas om måste vårdyrkena bli mer attraktiva genom att lönerna höjs, utvecklingsmöjligheterna tillgodoses, och arbetsförhållandena blir tillräckligt bra för att människor ska kunna arbeta heltid utan att behöva vårda andra med den egna hälsan och det övriga livet som insats.

Läs mer: Bemanningsföretagens varning: Kan bli ännu svårare att hitta personal 

Kortade semestrar, sålda semestrar, läkare som arbetar som sjuksköterskor och öppenvårdssjuksköterskor som beordras till slutenvård och akuten. Icke-lösningarna för att lösa sommarkrisen i vården är många, men ingen är långsiktig. Nu är det sommar igen och oavsett var i vården en arbetar så är det ansträngt eller snarare mer ansträngt än det är under resten av året. Inom vården är det allmänt känt att de enda veckor en har garanterad rätt till semester är fyra veckor under sommaren, trots att en har cirka fem veckors semester att ta ut per år. Som vårdgivare kan en således inte hoppas på att få semester vid någon annan tidpunkt under året och det blir svårt att planera semester under resten av året. Sedan kommer sommaren, som den gör varje år, och i år erbjuder regioner både 20 000, 30 000 upp till 100 000 kronor i bonus om en säljer sin sommarsemester.

I grupper på sociala medier pratar vårdpersonal om att de gladeligen säljer sommarsemestern, dels för pengarna, dels för att de inte nödvändigtvis behöver ha semester under sommaren utan kan ta den en annan tidpunkt på året. Men vad är det som säger att de kommer att ha den möjligheten? Det är ju ingen garanterad möjlighet, framför allt med tanke på den ansträngda bemanningssituation som råder på många arbetsplatser och det faktum att en saknar lagstöd för att kunna ta ut sin semester vid annan tidpunkt under året. En del argumenterar för att de gärna tar tid att återhämta sig jämnt fördelat över året och kortar arbetsveckorna eller liknande. Men hur kommer det egentligen sig att vi har normaliserat att vi arbetar inom yrken där en behöver planerad återhämtning? Varför är det så många inom vården som inte orkar arbeta heltid eller hela vägen fram till pensionen, utan att känna ett behov av att exempelvis sälja sin sommarsemester för att kunna sprida ut sin återhämtning under resten av året?

För en del kanske det inte spelar någon roll när på året en är ledig eller vilken årstid en är ledig på. Men faktum är att sommaren i Sverige är en semesterperiod när de flesta av ens kollegor kommer ta ut sin semester, vilket gör att personalbemanningen kommer att vara ansträngd och därmed ökas den individuella arbetsbelastningen. Att sälja hela sin sommarsemester kan således vara att sälja en del av sitt välmående. Men det går inte att komma ifrån att många motiveras av pengarna eftersom de flesta vårdyrken är lågavlönade, vilket gör att det hela bara blir en ond cirkel när människor bränner ut sig för pengar de till slut ändå inte kommer att ha någon glädje av, när de behöver sjukskriva sig på grund av överansträngning.

Ett annat intressant sommarfenomen som diskuteras bland kollegor är arbetsgivare som nekar mottagningspersonal fem semesterveckor under sommaren med motiveringen att det är orättvist om personal som arbetar på mottagningar får hela fem veckors semester medan personal på avdelning knappt får ihop sommarbemanningen. Vad är det för kollektiv bestraffning? På vilket sätt gynnas avdelningspersonalen av att mottagningspersonal i någon form av ofrivillig solidaritet får kortare semesterperiod genom att nekas en femte semestervecka, utan att beordras hjälpa till på avdelningarna den där extra veckan de kunde ha gått på semester? 

För vems skull nekas mottagningspersonalen egentligen att ta ut hela sin semester när ingen vinner på att den kortas? Eller är nekandet av längre semester en säkerhetsåtgärd ifall det skulle bli så ont om personal på avdelningarna och akuten att mottagningspersonalen skulle behöva beordras dit? Det sistnämnda vore nämligen det enda logiska, sett till att det enligt medierapporteringar redan sker och övervägs på diverse sjukhus i landet, utan något som helst beaktande av patientsäkerheten. 

Förutom diverse bonusar för sålda semestrar löser regioner även sommarsituationen med att läkarstudenter och underläkare får arbeta som sjuksköterskor, trots att sjuksköterskeyrket kräver sin egen legitimation. Hur är det möjligt att detta får fortsätta, utan rättsliga konsekvenser? Förstår en inte att en riskerar patientsäkerheten när läkare ska arbeta som sjuksköterskor? Sjuksköterskor och läkare har helt olika utbildningar med olika fokus, den ena på medicin och den andra på omvårdnad. Hur ska en kunna locka människor till sjuksköterskeyrket om sjuksköterskor inte ens respekteras tillräckligt mycket för att inte lättvindigt ersättas av en helt annan yrkesgrupp?

Innan staten och regionerna försöker locka människor att utbilda sig till diverse vårdyrken kanske de ska fokusera på att ta hand om dem som redan arbetar som vårdpersonal. Annars kan målet att mätta sjukvårdens behov av vårdpersonal bli ett omöjligt uppdrag, som får förödande konsekvenser för svensk sjukvård och den patientsäkerhet som råder där.

Meryem Yebio, sjuksköterska, Stockholm

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

SemesterRekrytering

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev