”Avvecklingen av vårdval neurologi drabbar utsatta patienter”

Vårdpolitikernas beslut att lägga ner vårdval specialiserad neurologi i Region Stockholm och i stället hänvisa patienter till större enheter som Akademiskt specialistcentrum och akutsjukhus, riskerar att bli väsentligt dyrare och mindre effektivt. Det är en mycket oroande utveckling för utsatta patientgrupper.

Avvecklingen av vårdvalet i ett läge med stor brist på neurologer riskerar att ytterligare förvärra situationen med långa väntetider. Jag tror att flera vårdvalsneurologer i så fall kommer att sluta helt.

LÄS MER: Region Stockholm rensar ut och reviderar bland vårdvalen

Detta i ett läge när varje neurolog behövs innerligt väl. Det handlar ju om patientgrupper som är beroende av att få vård i tid. Av det skälet har jag valt att vända mig till den politiska ledningen med en orosanmälan som gäller vårdval specialiserad neurologi.

Det har sagts att vårdvalen dränerar vården på pengar. Så är knappast fallet för vårdval neurologi, som utgör en mycket liten andel av den totala kostnaden för vårdvalen. Dessutom visar en sammanställning av kostnader och vårdkonsumtion inom detta vårdval att nivån i fjol var på samma nivå som 2016.

Man har också sagt att vårdvalen skulle dränera sjukhusen på specialister. Så är inte heller fallet när det gäller neurologi, eftersom det endast är ett fåtal specialister verksamma i detta vårdval och det dessutom varit stora svårigheter att rekrytera nya neurologer till vårdvalet.

En anledning till de långa vårdköerna är en uttalad brist på neurologer, som är ett problem i Sverige generellt. En annan anledning är vårdvalets utformning med ersättningsnivåer som gör det väldigt svårt att få verksamheter att gå runt och därmed svårt att locka nya specialister till vårdvalet. Ett exempel på detta är den vårdvalsmottagning i Farsta i Stockholm, som startades av tre duktiga och erfarna neurologer från Södersjukhuset, men som fick lägga ner efter ett par år då de inte fick ekonomin att gå ihop trots hårt arbete.

Jag vågar påstå att vi vårdvalsneurologer är väldigt erfarna, jobbar hårt och är kostnadseffektiva. Att öppenvårdsneurologin skulle bli billigare och mer kostnadseffektiv genom att den förläggs till storsjukhusen är tyvärr väldigt naivt att tro. Under mina år på Karolinska universitetssjukhuset och i den privata öppenvårdsneurologin har det förekommit många, ofta ideologiskt präglade, diskussioner om hur man bäst och billigast bedriver sjukvård. Senast för fem år sedan skulle så mycket vård som möjligt ut från storsjukhusen till vårdvalen.

Just i fallet neurologi är ett nära samarbete mellan offentlig och privat vård en lösning som i slutändan blir bäst för våra patienter. En central remissinstans bör inrättas som sätter kriterier för vilka patienter som bör handläggas inom öppenvårdsneurologin och vilka som bäst hanteras inom primärvården.

Vi behöver fler neurologer i öppenvården, inte färre, och vi behöver skapa trygghet för patienter med Parkinsons sjukdom, MS, epilepsi, cervikal dystoni samt kronisk migrän och andra neurologiska sjukdomstillstånd.

Från regionen sägs att vårdgivare och intressenter har involverats i olika skeden under arbetets gång, men i själva verket blev vi tagna på sängen av avvecklingen. Jag hoppas att den politiska ledningen nu är beredd att fokusera på hur vi får det här att fungera, och bygga vidare på det som har fungerat väl. En konstruktiv dialog mellan oss privata öppenvårdsneurologer och sjukhusneurologerna krävs för att vända utvecklingen med allt längre väntetider och tillgänglighetsproblem samt för att säkerställa rätt behandlingsnivå för våra patienter.

Tor Ansved, docent, specialist i neurologi och klinisk neurofysiologi, verksamhetschef Neurology Clinic Stockholm