Dagens Medicin Debatt: ”Barnhälsovården kan stå modell för kunskapsstyrningen”

Hälso- och sjukvårdssverige kämpar just nu med att hitta formerna för ett nationellt system för kunskapsstyrning. Men det finns en framgångsrik modell att ta efter: barnhälsovården.

Enligt Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, ska kunskapsstyrningen bestå av tre delar: kunskapsstöd, uppföljning och analys, samt stöd till verksamhetsutveckling och ledarskap.

Läs mer: Så kan obesitas hos barn förebyggas

Lägg till utbildning och direkt verksamhetsstöd till personal, för implementering av nya riktlinjer och metoder, så har du de centrala barnhälsovårdsenheternas uppdragsbeskrivning i korthet.

Barnhälsovården har sedan starten på 1930-talet bedrivits geografiskt utspritt av sjuksköterskor som ofta arbetat ensamma. Behovet av stöd i arbetet har därför alltid varit tydligt. Med folkhälsouppdraget stod behovet av att mäta resultat på befolkningsnivå också klart från början.

Ursprunget i folkhemstanken måste ha gjort att en nationell överenskommelse om drift, och lokala noder för stöd i utförandet, tedde sig naturligt. Så vad kan vi lära av den 100-åriga resan av svensk barnhälsovård?

1. Fokus på jämlikhet från starten
Hög spädbarnsdödlighet och undernäring, särskilt bland fattiga familjer, var en viktig samhällsutmaning. Fokus på jämlik hälsa har därför varit en central utgångspunkt för barnhälsovårdens verksamhet.

Och vilken framgångssaga det har varit! En 75-årsuppföljning (SNS 2018:49) av den tidiga barnhälsovården visade inte bara minskad spädbarnsdödlighet och förbättrade läs- och skrivfärdigheter utan också ökad livslängd. Mest gynnades utsatta barn till ensamstående mödrar. Barnhälsovårdens nationella program är i dag utformat att erbjudas jämlikt och efter behov, enligt principen om proportionell universalism.

2. Med ögat på målet
En av utgångspunkterna för kunskapsstyrningen, utöver jämlikhet, är att åstadkomma god hälsa. De regionala centrala barnhälsovårdsenheterna, CBHV, har sedan drygt 40 år sammanställt, granskat och presenterat data genom indikatorer avseende struktur, process och resultat, utifrån BVC:s journaldata.

I dag ansluter allt fler regioner till Barnhälsovårdens nationella register, BHVQ, för öppna jämförelser och utveckling. Fokus har varit – och är – alla barns rätt till bästa möjliga hälsa och utveckling och med ett delaktighetsperspektiv för alla barn och föräldrar.

3. Glöm inte bort vem som utför jobbet
BHV-sjuksköterskan är navet och avgörande för kunskapsstödets utformning i erbjudandet av barnhälsovårdsprogrammets långa lista av hälsobesök, vägledning, information, undersökningar och uppföljning.

CBHV:s regelbundna utbildningar och tillgänglighet för frågor ger stöd och trygghet i ett mångfasetterat uppdrag. Samtidigt är det för barnhälsovården unika interprofessionella teamarbetet med familjen en konkret modell för sammanhållna personcentrerade vårdförlopp.

4. Kunskap är färskvara – implementering sker inte av sig själv
Barnhälsovården kommer genom högt förtroende i kontakt med nästan alla små barn och deras föräldrar. Det ställer krav på uppdaterad kunskap och kännedom om trender, för att personalen ska kunna svara på föräldrarnas frågor om barns beteende, nutrition, vaccination, sömn och utveckling.

Medarbetare vid CBHV utvecklar tillsammans med SKR och Inera den nationella webbaserade metodhandboken Rikshandboken, genom författande, granskning och bemanning av redaktionsråd. Med en lång tradition av forskning – redan 1999 hölls en State of the art-konferens med krav på mer evidens – har barnhälsovården erfarenhet av att evidens gör skillnad: att lägga spädbarn på rygg och att samtala om barnsäkerhet har räddat många liv.

Men nya riktlinjer medför inte automatiskt förändringar i mötet med familjen på BVC. Fortbildningsdagar, stöd till nyanställda och enhetsbesök finns inplanerade i varje CBHV:s kalender. Och genom anknytning till ett starkt nationellt barnhälsovårdsnätverk kan användande av bästa tillgängliga kunskap säkerställas.

5. Ha med beslutsfattarna i processen
Med utgångspunkt i Barnkonventionen och det folkhälsopolitiska ramverket kan barnhälsovårdens långa erfarenhet av uppföljning ge beslutsfattare möjlighet att ställa initierade frågor och styra verksamheten mot god och jämlik hälsa.

Barnhälsovården kan med en lång tradition av arbete med kunskapsstöd, dataanalys och verksamhetsutveckling stå som en framgångsrik modell för kunskapsstyrningssystemet att ta efter.

Anna Lundmark, överläkare barnhälsovård, sammankallande Centrala barnhälsovårdsenheters nationella råd

Anna Sarkadi, professor i socialmedicin, ledamot Nationell arbetsgrupp barnhälsovård inom Nationellt programområde, NPO, Barn och ungas hälsa

Anncharlotte Lindfors, vårdutvecklare barnhälsovård, ledamot Nationell arbetsgrupp barnhälsovård inom Nationellt programområde, NPO, Barn och ungas hälsa