Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Söndag25.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Blir svenska patienter friskare på en omreglerad apoteksmarknad?

Publicerad: 25 Juni 2008, 04:15

Målet är ett system som stimulerar utvecklingen av de farmaceutiska tjänsterna – inte ett system som gynnar stordrift, skriver Richard Bergström och Niklas Prager.


Socialstyrelsen presenterade för ett par veckor sedan en rapport som visar att ett mycket stort antal patienter drabbas av skador i vården som hade varit möjliga att undvika. Värst drabbade är personer över 65 år. En del av vårdskadorna går att direkt hänföra till felaktig läkemedelsanvändning.

Förhållandena är egentligen väl kända sedan tidigare. Vi vet att bara hälften av alla långtidsmedicinerande patienter följer läkarens ordination, vilket leder till både över- och underanvändning av läkemedel. De skador som enligt Socialstyrelsens rapport hänfördes till läkemedelsbehandling bestod av att patienten fick ett läkemedel som patienten inte borde ha fått, utebliven, försenad eller otillräcklig läkemedelsbehandling, överdosering och/eller överbehandling samt läkemedelsbiverkningar.

Läkemedel ger i regel en enorm nytta i form av bot eller lindring av sjukdomar och därmed en bättre hälsa. Den felanvändning av läkemedel som förekommer innebär ett helt onödigt lidande och dessutom kostnader ”i sjön” för samhället. Vi anser att en förbättrad läkemedelsanvändning måste vara ett av de viktigaste perspektiven när vi utformar morgondagens apoteksmarknad. Hur kan vi skapa spelregler för att morgondagens apotek ska spela en ännu viktigare roll för att bidra till en bättre läkemedelsanvändning och därmed friskare patienter?

Hållningen är effektiv vare sig vi sätter högre levnadsstandard för den enskilde patienten eller samhällsekonomisk effektivitet främst. Samhällets besparingar skulle snabbt bli långt större än vad försäljning av ack så många apotek kan inbringa.

Dagens Apoteket AB har visst gjort insatser i den riktning som vi vill se, men vi vet av erfarenhet från andra områden och andra länder att den dynamik och entreprenöriella kraft som skapas under konkurrenstryck är frigörande för kreativitet. Om incitament ges kan det innebära att nya tjänster skapas som ger mervärden för både patienter, vård, samhälle, arbetsgivare och läkemedelsindustrin.

Om apoteksomregleringen sker på rätt sätt så kan den leda till en förbättring av dagens apotekssystem, men vi förutsätter då att regeringen beslutar i riktningen att framtida apotek är en viktig, integrerad del i hälso- och sjukvården och inte ”vilken marknad som helst”, annars är omregleringen i vårt perspektiv förfelad.

Helt avgörande för vilken apoteksmarknad vi faktiskt får är dels vilken prismodell som regeringen väljer, det vill säga hur priset på ett läkemedel bestäms, dels hur framtida apotek ska tjäna sina pengar. Här har regeringen ännu inte visat flagg.

Frågan är komplex men förenklat kan de olika alternativen beskrivas så här:

Om man ger apoteken möjligheten att förhandla priser på icke-patenterade läkemedel med läkemedelsindustrin kommer de att få en betydande del av sina intäkter från att de kan skaffa sig rabatter efter förhandlingar om priser med läkemedelsindustrin. Det gynnar stordrift; ju större en apoteksaktör är, desto starkare förhandlingskraft har denne gentemot industrin.
Apotekskedjornas affärsfokus kommer att vara att förhandla fram rabatter. Internationella erfarenheter visar att affärerna görs upp på europeisk nivå och att ”rabatterna” till stora delar stannar i distributionsledet utan att komma varken betalare eller patient till del. Försök har gjorts i andra länder med att försöka ”dela på vinsten” mellan apotekskedjorna och staten, men det har misslyckats.

Om apotekens ersättning i stället bygger på en av staten reglerad ersättning för själva distributionen (att lyfta förpackningen över disk och ge en basinformation), stimuleras apoteken samtidigt att utveckla innehållet i de farmaceutiska tjänsterna. Apotekens affärsfokus, om de styrs mot att tjäna pengar på tjänsteutveckling snarare än rabatter, blir att skapa ett tjänsteutbud som skapar mervärden, till exempel bättre läkemedelsanvändning. I detta marknadsscenario kan mindre aktörer som erbjuder service till sina specifika kundkretsar agera jämte de stora apotekskedjorna.
För oss framstår det helt klart att en bättre läkemedelsanvändning bäst tillgodoses med en prismodell som ligger närmare det andra huvudalternativet, än det första. Det ger Läkemedelsförmånsnämnden, LFN, en fortsatt central position. Utgångspunkten för prissättningen av patenterade, receptbelagda och statligt subventionerade läkemedel görs utifrån vilket värde de erbjuder patienten, hälso- och sjukvården och samhället.

Apoteken får samtidigt sin huvudsakliga ersättning från det mervärde de kan tillföra genom tjänsteutveckling för bättre läkemedelsanvändning och förbättrad hälsa, i stället för att bara tillföra detaljistledet mer pengar utan att de bidrar med en ökad nytta vid sidan av att flytta förpackningen över disken. För läkemedel där patentet gått ut är det staten och inte apotekskedjorna som ska pressa priserna. På så sätt säkerställer vi att möjliga besparingar tillfaller dem som betalar – och ytterst skattebetalarna – och inte nya mellanhänder.

Läkemedel är en viktig insatsvara i hälso- och sjukvården och apoteken måste därför ses som en viktig länk i hälso- och sjukvårdskedjan. Det görs via rätt incitament att spela den rollen, med ersättning för tjänster som skapar mervärde för många olika potentiella betalare, snarare än genom att jaga rabatter genom stordriftsfördelar på europeisk nivå som varken kommer betalare eller patienter till del.

Ett incitamentbaserat system skulle bidra till att svenska patienter blir friskare på en omreglerad marknad. Det borde vara målet.

Richard Bergström, Niklas Prager

Richard Bergström  
är vd för Läkemedelsindustriföreningen.  
Niklas Prager
är vd för Pfizer AB.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev