”Brist på läkemedel ett problem på iva”

Intensivvårdspatienterna tillhör de svårast sjuka patienterna med akut livshotande tillstånd. Många vårdplatser på intensivvårdsavdelningarna, iva, är stängda på grund av personalbrist. Det är ofta ett stressigt arbete som kräver hög koncentration, som leder till hög arbetsbelastning. För oss som arbetar där är akuta oplanerade brister på läkemedel ett av de största bekymren.

Läkemedelsbehandling på iva är livsavgörande och rätt insatt behandling i tid är nödvändig. För att patienterna ska få rätt läkemedel krävs en god kontroll och planering. Vi kontrollerar och dubbelkontrollerar. Det finns många livsviktiga läkemedel som ska vara tillgängliga. Alltför ofta saknas det preparat vi vill ge till vår patient. Om det är en akut bristsituation, så krävs snabba lösningar.

Det behövs en gemensam handlingsplan för att hantera läkemedelsbrister på ett mer rationellt sätt

Vi på intensivvårdsavdelningen får ringa runt till andra avdelningar, sjukhus och leverantörer. Alternativa läkemedel kan finnas tillgängliga, ofta med en annan beredningsform, styrka och fabrikat. Förpackningar, koncentrationer och färgmärkningar varierar, vilket kräver hög uppmärksamhet och noggrannhet för att det inte ska bli fel. En särskild komplikation är när läkemedel har bipacksedlar på annat språk, till exempel japanska. Ändringarna innebär att det snabbt behövs nya instruktioner för administration och hantering. Etikettsystem och läkemedelspumpar behöver programmeras om. Dessutom ska all berörd personal informeras.

Dessa problem kan leda till:
• En ökad risk för patienterna genom brist på läkemedel, fördröjd behandling eller feldosering.
• En extra uppmärksamhet för att undvika fel leder till en ökad stress hos vårdpersonalen.
• De tillkommande uppgifterna tar tid från annat och ökar belastningen ytterligare, dessutom innebär mer arbete ökade kostnader.

Vi har diskuterat med kollegor vid många olika iva, och det är uppenbart att problemet är utbrett. Vårt intryck är att varje avdelning mer eller mindre får hantera situationen på egen hand, exempelvis genom att ha egna buffertlager av läkemedel. Problemen med oplanerad läkemedelsbrist är alltså omfattande men har ändå inte fått tillräcklig uppmärksamhet. Det enda undantaget är en debattartikel i Dagens Samhälle den 10 juli.

Situationen kan förbättras på flera sätt. En konkret åtgärd är att säkerställa att livsviktiga läkemedel lagerhålls i en sådan omfattning att akuta brister inte kan uppkomma. Problemet har diskuterats med andra intensivvårdsavdelningar i Stockholm som har lett till en sammanställning av 30 livsviktiga läkemedel. Den borde beaktas för det beredskapslager som planeras för Stockholm läns landsting. Det behövs dessutom en gemensam handlingsplan för att hantera läkemedelsbrister på ett mer rationellt sätt.

Vi är medvetna om att en ökad lagerhållning av dessa läkemedel kan öka kostnaderna. Samtidigt kan det bidra till minskade administrationskostnader och mer tid till direkt vård. Det behövs ju ändå som en del av beredskapen för större olyckor och för samhällsskydd och beredskap. Fördelarna med ökad patientsäkerhet och bättre arbetsmiljö för vårdpersonalen borde vara avgörande för att åtgärda detta snarast. Vi tänker att ansvaret borde flyttas från vårdpersonalen till landstinget centralt, vilket råder över inköpen av och avtalen om läkemedel.

Caroline Lagerhäll, intensivvårdsjuksköterska
Anna Alminge, intensivvårdsjuksköterska
Maria Isaksson, intensivvårdsjuksköterska
Magnus Fux, överläkare

CAROLINE LAGERHÄLL, ANNA ALMINGE, MARIA ISAKSSON OCH MAGNUS FUX