Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Bristande samordning hotar en god vård för alla”

Hur länge ska dessa uppenbara brott mot hälso- och sjukvårdslagen få fortgå, med orättvis och ojämn vård för våra patienter, undrar Roger Henriksson, Göran Edbom och Margareta Haag.

Publicerad: 31 augusti 2022, 03:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Roger Henriksson, professor och överläkare vid Norrlands universitetssjukhus. Göran Edbom, tidigare chef för Cancercentrum på Norrlands universitetssjukhus. Margareta Haag, ordförande Nätverket mot cancer.


Ämnen i artikeln:

PrecisionsmedicinHjärntumör

Maria, 47 år, boende i en liten glesbygdsort, inkommer till akutsjukhuset i ett mycket dåligt tillstånd som förvärrats den senaste veckan. En utredning talar för en avancerad cancersjukdom. På grund av det dåliga tillståndet rekommenderas symtomlindrande behandling. Maria med närstående accepterar beskedet och hon kommer till en vårdenhet på hemorten för att få en sista tid med sina närmaste. 

Men en läkare hade tagit ett prov från en ytligt liggande tumör som rutinmässigt skickats till det större sjukhuset för analys. Provsvaret råkade passera, efter påstötning av en sjuksköterska, en annan erfaren läkares ögon – som kunde se att det var en cancer med en speciell molekylär förändring. 

Läs mer: Ny vägledning kring hjärtbesvär vid cancerterapi 

Läkaren kontaktade aktuell vårdenhet och Maria fick pröva en ny godkänd tablettbehandling riktad mot just den upptäckta molekylära förändringen. Fem veckor efter behandlingsstarten kom Maria gående till det stora sjukhuset i ett tämligen gott tillstånd med minskad tumörmassa. Ett år efter ”dödsbeskedet” är Maria levnadsglad, i full aktivitet med sina barn, under fortsatt behandling med det nya läkemedlet. Behandlingen med enbart läkemedel kostar 71 000 kronor per månad för samhället.

Detta är en berättelse från verkligheten där Maria (som i verkligheten heter något annat) på grund av lyckliga omständigheter fick ta del av innovationer inom vården. Marias situation väcker frågor. Vad avgör egentligen att optimal vård ges enligt de senaste vetenskapliga rönen?

Vi ser en kontinuerligt förbättrad cancervård med bättre överlevnad tack vare ny kunskap om tidigare upptäckt och bättre behandlingsmöjligheter inom kirurgi, strålterapi och målriktade behandlingar – ofta benämnda precisionsmedicin. Tyvärr kommer det inte alla till del, beroende enbart på att de haft oturen att möta vården på fel ställe.

Precisionsmedicin, anpassad efter den enskilda individens sjukdom, förutsätter en korrekt diagnostik för att kunna identifiera både de patienter som kan svara på behandlingen och dem som inte har nytta av samma behandling. Därmed minskas risken för onödiga biverkningar och kostnader. Precisionsmedicin innebär analyser av hundratals cancerrelaterade molekyler och tillgång till beslutsstöd baserade på stora databaser med hundratusentals patienters tumördata. 

Tekniken existerar, men i dag är det bara cirka en tiondel av cancerpatienterna som får tillgång till kompletta analyser. Det finns en stor variation i landet trots att det har gjorts enorma satsningar. Det är huvudsakligen privata vårdgivare som använder sig av de bästa blodtesterna och då får patienten ofta själv bekosta testningen, visar bland annat en rapport från Genomic Medicine Sweden tidigare i år. Ett stort antal ”precisionsläkemedel” är godkända i Sverige, men liksom vad gäller analyser av tumörer ser vi en stor regional variation. 

För patienter med elakartad hjärntumör finns en ny behandlingsform, benämnd tumor treating fields, TTF, som tydligt kan bromsa cancertillväxten. Kostnad per månad är 100 000 kronor. Behandlingen är godkänd i Sverige och EU samt rekommenderas i Nationella vårdprogrammet, men det finns en stor regional variation. Speciellt är underanvändningen i Stockholm tydlig till förfång för drabbade patienter. 

Antalet aktörer inom vården med egna intressen, uppdrag och mål är mycket stort – akademi, regioner, myndigheter, Sveriges Kommuner och Regioner, stiftelser och företag. Det innebär att samordningen brister. 

Det behövs gränsöverskridande samarbeten med tydligare ansvar och mindre prestige. Med dagens it-teknik behöver inte alla bygga sina egna databaser, utan man kan samarbeta med redan fungerande koncept för att finna rätt behandling för en enskild patient. 

Men frågan är om det finns intresse och rätt kompetens hos vårdpersonalen och hos ansvariga beslutsfattare. Inte minst gäller det inom vårdens upphandlingar för att säkra tillgången till allt det nya som kommer. Naturligtvis måste man också ställa sig frågan om inte industrin med lägre priser kunde möjliggöra en bredare användning av framstegen inom cancerforskningen.

Bristerna finns väl dokumenterade av myndigheter som Inspektionen för vård och omsorg, Socialstyrelsen och Myndigheten för vård- och omsorgsanalys. Men väldigt lite händer inom dagens sjukvårdsystem med 21 regioner – med bristande samordning och ineffektiv lagstiftning som ej följs kommer det att ta många år innan lovande behandlingar kommer att ges till alla patienter som har nytta av dem. 

Hur länge ska dessa uppenbara brott mot hälso- och sjukvårdslagen, med orättvis och ojämn vård för våra patienter, få fortgå innan riksdag och regering genomför nödvändiga förändringar? Varför lagförs inte ansvariga på liknande sätt som gäller i övriga delar av samhället?

Precisionsmedicin får inte bara bli fina ord på alla otaliga konferenser, utan måste vara en självklar rättighet för alla som drabbas av svåra dödliga sjukdomar som cancer.

Roger Henriksson, professor och överläkare vid Norrlands universitetssjukhus. Tidigare chef för Regionalt cancercentrum Stockholm Gotland och Radiumhemmet vid Karolinska universitetssjukhuset

Göran Edbom, tidigare chef för Cancercentrum på Norrlands universitetssjukhus, Umeå 

Margareta Haag, ordförande för patientföreningen Nätverket mot cancer

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev