Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag30.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Bristande satsning på neurologi ett hot mot fortsatt utveckling

Publicerad: 21 Februari 2007, 05:43

Vi vill framföra vår gemensamma oro för vad som nu sker på många håll. Den grundläggande läkarutbildningen inom klinisk neurologi skärs ned och ekonomiska nedskärningar och omorganisationer har påverkat disciplinen negativt, skriver sju företrädare för neurologin i Sverige.


Den kände brittiske neurologen Charles Warlow har nyligen skrivit att "ämnesområdet neurologi har förändrats bortom all igenkännlighet". En rad nya framgångsrika behandlingar ger anledning att uppmärksamma dem som verkar inom vardagssjukvården – administratörer, olika beslutsfattare och politiker – om den "nya neurologin". Den nya neurologin står också för ett paradigmskifte inom det akuta patientomhändertagandet. Detta har nu mer av intensivövervaknings- och intensivvårdskaraktär inom snäva tidsfönster. Primärt fokus är  CNS  -vävnadens överlevnad – att "rädda hjärnan".

Vi har under många år tjänstgjort som neurologer i Stockholm och med tillfredsställelse kunnat konstatera att de vetenskapliga framstegen rörande hjärnan och nervsystemet har ökat närmast explosionsartat. Forskningen har belönats med en rad Nobelpris, men samtidigt har såväl neurologin som den kliniska forskningen i vårt land utsatts för en rad negativa påfrestningar.

Vi vill framföra vår gemensamma oro för vad som nu sker på många håll. Den grundläggande läkarutbildningen inom klinisk neurologi skärs ned till endast några få veckor och det får bland annat som konsekvens att baskunnandet om neurologi blir mycket tunt.

Acceptabel praktisk klinisk träning inom neuroområdet kan knappast fås utanför specialklinikerna. Ekonomiska nedskärningar och omorganisationer har påverkat disciplinen negativt, avseende såväl regelbunden neurologkontakt för patienter med långvariga neurologiska vårdbehov som delar av den kliniska forskningen.

Alla dessa negativa återverkningar för specialiteten står i klar kontrast till de genombrott och den kraftfulla utveckling som kännetecknar klinisk neurovetenskap.

Hjärnans och nervsystemets sjukdomar rör stora patientgrupper: stroke, epilepsi, Parkinsons sjukdom, multipel skleros,  ALS  och andra neuromuskulära sjukdomar, demenssjukdomar, till exempel Alzheimers sjukdom, samt invalidiserande huvudvärkssjukdomar inklusive olika smärttillstånd, för att nu nämna några. Sjukdomarna orsakar stort lidande för patienten och dennes närstående och medför stora kostnader för samhället.

Flera positiva faktorer har ändrat förutsättningarna för neurosjukvården: Ny bilddiagnostik har revolutionerat vård och behandling, vilket ställer ökande krav på klinisk neurologisk specialkompetens. Molekylärbiologi, immunologi och neurogenetik är högaktuella och framgångsrika forskningsområden. Bakgrunden till ett stort antal ärftligt betingade sjukdomar har klarats ut vilket kan bli början till en behandling av själva sjukdomsorsaken. En rad nya behandlingar har introducerats inom neurologin.

Strokebehandlingen, exempelvis, genomgår i dag stora förändringar. Från att ha varit ett område där man mest fick inrikta sig på sekundärpreventiva åtgärder så finns det i dag även ett flertal terapeutiska, till och med botande, möjligheter. Detta förutsätter tillgång till högspecialiserad neuroövervakningsvård, nära integration mellan neurologi och neuroradiologi samt i många fall också neurokirurgi.

Allt fler av dem som drabbas av cerebral infarkt kan nu ges trombolys, om de snabbt kommer in till specialistsjukvården. Härtill kommer ett snabbt ökande antal högspecialiserade neurointerventionella behandlingsmetoder, till exempel trombektomi och interventionell trombolys. Inom kort kommer man att i större utsträckning kunna erbjuda medikamentell behandling vid vissa intrakraniella blödningar. Samverkan mellan akutvårdkedjornas aktörer måste till för den enskilde patientens bästa när tiden från insjuknande till insatt behandling helt kan avgöra framtida invaliditet.

Aktiviteten inom  MS-  området är intensiv. Studier har visat att  MS  , multipel skleros, inte bara är en inflammatorisk sjukdom i centrala nervsystemet, utan att även axonal degeneration sker tidigt i förloppet. Studier av histopatologi vid  MS  har väckt liv i frågan om  MS  kan vara flera olika sjukdomar. Förbättrad magnetkamerateknik har lett till att diagnostiska kriterier för  MS  fått skrivas om 2001 och 2005.

Nu är det möjligt att ställa säker  MS  -diagnos inom månader efter första symtom, till skillnad från förr då det ofta tog flera år. Detta har helt förändrat det terapeutiska tänkandet vid  MS  och det finns nu fem godkända immunomodulerande bromsmediciner i Sverige. Det senaste tillskottet, natalizumab (Tysabri), representerar en helt ny behandlingspricip vid  MS  och har en effekt på skovfrekvens och handikapputveckling som är vida större än för beta-interferoner.

Inom det variationsrika huvudvärksområdet har betydande framsteg gjorts. En ny klassifikation av huvudvärk, kraniella neuralgier och ansiktssmärtor har blivit normgivande för forskning, diagnostik och terapi. För migrän och Hortons huvudvärk har introduktionen av triptanerna revolutionerat akutbehandlingen och i dag finns inte mindre än sex olika triptanmedel till nytta för patienterna och dessutom en rad förebyggande behandlingsmetoder.

Bakgrunden till Parkinsons sjukdom utgörs av en lokal dopaminbrist djupt inne i hjärnan. Behandlingsframsteg har gjorts genom introduktion av nya dopaminagonister och olika enzymhämmande läkemedel. När tablettbehandlingen blir svårstyrd finns nya metoder med så kallad pumpbehandling. För yngre svårt sjuka patienter kan kirurgi bli aktuell och då i första hand  DBS  , djuphjärnsstimulering.

Epilepsier och epileptiska syndrom har fått en internationell klassifikation vilken är praktiskt underlag för adekvat behandling och prognostiska bedömningar. Ett tiotal nya antiepileptika har registrerats, vilka är mer effektiva och har mindre biverkningar än de äldre läkemedlen. Kunskapen om diagnostik och akutbehandling av olika former av epilepsistatus har ökat.

Bättre behandling har tagits fram för neuromuskulära sjukdomar, infektioner till exempel hiv/aids, tumörer och vissa degenerativa tillstånd i nervsystemet.

Specialiteten neurologi är fortfarande dåligt utbyggd i vårt land. Antalet neurologer är litet jämfört med förhållandena i till exempel de nordiska grannländerna. Nya behandlingsprinciper ställer krav på fler specialister. Rent kunskapsmässigt kan neurovården se fram emot en fortsatt snabb utveckling och satsningar på detta område är väl motiverade.

Karl Ekbom, Lars Edström, Sten Fredrikson, Lennart Grimby, Lars-Olof Ronnevi,
Christina Sjöstrand, Elisabeth Waldenlind

Karl Ekbom
är docent och tidigare verksamhetschef vid neurologiska kliniken, Södersjukhuset.

Lars Edström
är professor emeritus, tidigare chefsöverläkare vid neurologiska kliniken, Karolinska sjukhuset.

Sten Fredrikson
är professor i neurologi, och överläkare vid neurologiska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

Lennart Grimby
är docent och tidigare chefsöverläkare vid neurologiska kliniken, Karolinska sjukhuset.

Lars-Olof Ronnevi
är docent, verksamhetschef neurologiska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset i Solna.

Christina Sjöstrand
är med dr, överläkare vid neurologiska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

Elisabet Waldenlind
är docent, sektionsöverläkare vid neurologiska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev