Dagens Medicin Debatt: ”Bristen på vårdpersonal kräver komplexa lösningar”

I samband med att Socialstyrelsen nyligen släppte sin årliga rapport om det nationella planeringsstödet har bristen på kompetent vårdpersonal lyfts.

Rapporten påtalar brist på flera av hälso- och sjukvårdens legitimationsyrken. Ganska enkelt problem att lösa eller hur? Anställ fler eller delegera mer.

Läs mer: Nytt förslag: Avancerad specialistsjuksköterska kan bli ny yrkesroll

Riktigt så enkelt är det nog inte. Men problemet med brist på framför allt sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor, inte minst hos oss i Region Skåne, är enkel så till vida att det är känt sedan länge och aktualiseras inför varje sommar.

Enkla lösningar på bristen på sjuksköterskor kunde vi läsa om i en artikel i Sydsvenskan den 2 mars, där ledningen för akutmottagningen i Lund funderar på att delegera den legitimerade sjuksköterskans ansvar för läkemedelshantering till undersköterskor. Detta kan utgöra en direkt säkerhetsrisk för patienterna.

Frågan lyfts också av Nationella vårdkompetensrådet, som i två rapporter baserade på erfarenheter under pandemin lyfter rekommendationer för hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning. De beskriver, i linje med gedigen internationell forskning, att hög akademisk omvårdnadskompetens är avgörande för patientsäkerheten, inte minst för att minska risken för vårdskador. Nationella vårdkompetensrådet varnar för en alltför omfattande delegering.

Det betyder i klartext att snabbutbildning eller kortare vårdutbildningar inte är en lösning på ett komplext problem. Tanken om kortare vårdutbildningar presenteras även i Svenska Dagbladet den 1 mars i en debattartikel där akademiseringen av sjuksköterskeutbildning och specialisering beskrivs som ett problem, om utbildningen sedan inte återspeglas i arbetsuppgifter, lön och ansvar.

Det är inte helt lätt att se vad debattören Hugo Wallén menar med kortare vårdutbildningar som en lösning, men det är självklart inte akademiseringen av sjuksköterskans profession som är problemet och som orsakar en brist på kompetent personal. Nej, för att behålla kompetens behöver arbetsgivaren ta tillvara den kompetens en akademisk utbildning faktiskt tillför vårdens utveckling och som är en garant för säker vård.

Så finns det då en lösning på bristen på sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor? Ja – inte en lösning, och inte en enkel, men flera och komplexa.

Såväl Nationella vårdkompetensrådet som Svensk sjuksköterskeförening lyfter vikten av samverkan och finansiering av vårdvetenskaplig utbildning, lärande och forskning i så kallade Vulf-avtal. Sådana avtal finns redan för läkarprofessionen och handlar om att främja hälso-och sjukvårdens utveckling genom samarbeten kring klinisk forskning och läkarutbildningarna. Viktigt, bra och framgångsrikt och behövs i lika hög grad för att stimulera sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor att utvecklas i sitt yrke och därmed stanna kvar i professionen och där kunna bedriva omvårdnad av hög kvalitet.

Sist men inte minst behöver akademisk kompetens och omvårdnadsforskning vid universitet och högskolor säkerställas. Just nu saknas det på många håll i landet inte bara seniora forskare som kan bedriva omvårdnadsforskning, utan även lärare på alla nivåer för att garantera utbildningens kvalitet. Inga forskare och lärare betyder inga nyutbildade sjuksköterskor. Se där ytterligare en komplexitet!

Så det till synes enkla problemet att det saknas personal kräver helt tydligt många och komplexa lösningar.

Elisabeth Carlson, professor i vårdvetenskap, fakulteten för hälsa och samhälle, Malmö universitet. Styrelseledamot i Svensk sjuksköterskeförening.