Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag27.11.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Bristerna i äldrevården beror på för stort uppdrag på för få läkare

Trots att våra äldre har blivit avsevärt sjukare än för 20 år sedan ligger tiden för läkarinsatser på äldreboenden i de flesta kommuner kvar på en bedrövligt låg nivå, anser Marina Tuutma och Nadja Schuten Huitink, Svenska distriktsläkarföreningen.

Publicerad: 18 November 2020, 06:00

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Marina Tuutma, ordförande i Svenska distriktsläkarföreningen och Nadja Schuten Huitink, ledamot i Svenska distriktsläkarföreningen.

Foto: Fredrik Karlsson/Bildbyrån


Covid-19-pandemin har visat att det finns stora brister i äldrevården. Alla patienter har inte fått individuella bedömningar och samtal med anhöriga har inte alltid blivit av. Det har blivit tydligt att läkartid för våra äldsta är en bristvara. Även effekten av avsaknaden av medicinsk kompetens i kommunledningen har blivit synlig och lett till felaktiga prioriteringar av ekonomiska resurser och för få läkare till våra allra äldsta och sköraste invånare.  

Det är de allra sjukaste och sköraste i vårt samhälle som bor på särskilt boende eller vårdas hemma med hjälp av hemsjukvården. Ska man som läkare göra ett bra jobb med dessa, krävs att man ser hela människan i sitt sammanhang, inte bara hjärtat, ögat eller knät för sig. För- och nackdelar med olika behandlingar diskuteras med patienten och ibland även med anhöriga. Patientens egna funderingar och önskemål är en väsentlig del av samtalet och måste beaktas. 

Hembesök och sådana samtal tar tid, men eftersom denna läkartid inte är prioriterad av ledningen är de i realiteten svåra att få till. Inom de flesta kommuner ligger antal timmar läkarstöd till särskilda boenden fortfarande på samma nivå som i början av 2000-talet, medan sjukdomsbördan hos de boende har ändrat sig betydligt, till att allt oftare likna en medicinsk avdelning på sjukhus med behov av läkarstöd dygnet runt. Situationen förvärras också av att personlig patient-läkarkontinuitet alltför ofta saknas.

De brister i äldrevården som de senaste månaderna diskuterats i medierna menar vi till stor del beror på för stort uppdrag på de få läkare som arbetar inom kommunal hälso- och sjukvård och att våra äldsta och sjukaste invånares sjukvård därmed till stor del lämnats till undersköterskor och sjuksköterskor. 

Läkarna, med det yttersta medicinska ansvaret och den högsta medicinska kompetensen, har fått en mycket undanskymd roll med mycket litet tid avsatt. Även längre upp i kommunens maktkorridorer är läkarnas frånvaro påtaglig, och de finns överhuvudtaget inte med i styrningen av den kommunala hälso- och sjukvården. Att kommunerna ofta tillsatt chefer inom kommunal äldrevård på beslutsfattande tjänster, trots att de helt eller delvis saknar medicinsk kompetens och erfarenhet, har fått konsekvenser.

Under lång tid har läkarstödet varit underdimensionerat och nedprioriterat i kommunal vård. Den tid som läkaren får ägna sig åt sina patienter på särskilda boenden och inom hemsjukvården fastställs i ramavtal mellan kommuner och regioner. När dessa avtal tas fram har chefer i kommunal äldrevård ett stort inflytande. Men trots att de boende på våra äldreboenden har blivit avsevärt sjukare än för 20 år sedan, har tiden som avtalats för läkarinsatser inte ökat utan ligger i de allra flesta kommuner på en bedrövligt låg nivå. 

Vill inte vi att våra äldsta ska få träffa läkare? Är det inte dessa som behöver en egen läkare allra mest för att få tid att prata om sjukdom, men också om existentiella frågor, farhågor och funderingar, och få en medicinsk bedömning? 

I Ädelreformen i början av 1990-talet, när äldrevården kommunaliserades, ville man komma ifrån den sjukhuslika miljön på dåtidens långvårdssjukhus. Det var på många sätt klokt tänkt, men tyvärr försvann mycket av den sjukvårdande förmågan. 

Vi menar dock att dagens äldrevård inte behöver vara ”sjukhuslik” för att hålla en medicinskt hög nivå. Däremot behövs det medicinsk kompetens.

Regeringen skrev redan 2018 i Framtidens äldreomsorg – en nationell kvalitetsplan att det kommer att krävas både nya investeringar och nya arbetsmetoder om vi vill kunna erbjuda våra äldre en värdig ålderdom. Vi håller med! Äldrevård med minimal läkarnärvaro, som vi har haft under många år, är inte försvarbart. Nu måste det till förändring! 

Varje kommun måste ha en medicinskt ansvarig läkare, en chefsläkarfunktion med beslutsmandat över både utformningen av vården, kvalitetssäkring och fortbildning av vårdpersonal. Det är en medicinskt ansvarig läkare som kan bedöma de medicinska konsekvenserna av de beslut kommunen fattar, något som behövs om vi ska kunna säkra den medicinska kvaliteten. 

 

Dimensioneringen av läkarinsatserna behöver få en lägsta nivå. Det behövs nyckeltal för vad som är rimligt med tid och ett rimligt antal patienter för en läkare i särskilda boenden, så att vi kan garantera att specialister i allmänmedicin och geriatriker verkligen får förutsättningar att hinna med individuella bedömningar, hembesök och samtal med patienten och dess anhöriga. Alla sköra äldre förtjänar det!

 

Marina Tuutma, ordförande i Svenska distriktsläkarföreningen och Nadja Schuten Huitink, ledamot i Svenska distriktsläkarföreningen.

 

Det här är en opinionstext

Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev