Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Butikssystem ersätter en fungerande sjukvård

Publicerad: 30 mars 2012, 12:34

I media har närvaran av vinstdrivande företag inom äldrevården, som i många fall har uppvisat bristande vårdkvalitet högljutt kritiserats, men är det inte dit vi är på väg med svensk hörselvård?


Vi är faktiskt ensamma i världen med det ”butikssystem” vi nu inleder. Ett kostsamt experiment där vi lägger en stor del av ansvaret på den person som har funktionsnedsättningen. Är det vår avsikt?

Närmare var femte av Sveriges vuxna befolkning anser sig ha problem med hörseln enligt SCB:s undersökning av levnadsförhållanden (2010). Vi anser att problem med kommunikation eller hörsel är ett snabbt ökande folkhälsoproblem i vårt land.

Vi som arbetar inom den offentliga hörselvården får höra från våra uppdragsgivare: ”Om vi kan själva betala för våra glasögon varför skulle vi inte kunna betala för våra hörapparater? Om vi kan skaffa glasögon på bensinstationen så kanske vi kan prova ut hörapparater på ett mindre komplicerat och kostnadskrävande sätt än vi gör i dag?” Dessa frågor är säkert ärligt ställda och ganska oskyldiga kan tyckas, men bottnar i en djup okunskap.

Med glasögon korrigerar vi för ett brytningsfel i ögats lins. När det är gjort faller en skarp bild på näthinnan där det finns normalt fungerande celler som förmedlar en klar bild till vår hjärna. Vid hörselnedsättning är problemet ett helt annat. Hos en individ som skadat sitt inneröra på grund av buller har ett antal viktiga hårceller i innerörat slutat fungera och finns inte mer. Vi kan med en hörapparat försöka höja ljudnivån på de frekvenser som är sämst ute, men det innebär inte att cellerna ersätts. Förlusten av dessa innebär att den förstärkta ljudbilden som förmedlas till hjärnan fortfarande är ofullständig – utan de detaljer som en gång fanns när örat var normalt. Ofta går att höra, men inte att förstå.

Kanske vi i stället skulle jämföra med en person som har svårt att gå på grund av problem med höft eller knä? Det är svårt att tänka sig att vi inom sjukvården skulle nöja oss med att bara ge denna person en käpp eller krycka och påstå att det nu skulle gå lika bra att springa i trapporna som tidigare.

Med dagens tekniska profilering har audionomerna, som till stor del ansvarar för hörselmätningar och utprovning av hörapparater, fått betydligt större arbetsuppgifter än tidigare. Men, hörselpedagogerna, som ansvarat för information och utbildning av de hörselskadade, finns inte mer, deras utbildning har upphört. De läkare som arbetar med hörselskador eller är specialister på hörselrubbningar håller också på att försvinna.

Audiologi, eller hörselrubbningar, som egen och självständig medicinsk specialitet finns inte mer. Efter en ganska ny förändring är den nu en del av öron-näsa-hals(ÖNH)-specialiteten. De hörselläkare som nu väntas arbeta inom hörselvården rekryteras därför enbart från specialiteten ÖNH, som tillhör de kirurgiska specialiteterna. En patient som söker på en ÖNH-mottagning väntas snabbt bli frisk med hjälp av mediciner eller efter en operation. Audiologi är en rehabiliterande specialitet, en hörselskadad som kommer på audiologisk mottagning blir sällan helt återställd igen.  Bidrar dagens medicinska utbildning till läkarens allt mer undanskymda roll inom hörselvården?

Det finns idag inte heller någon medicinsk professur i audiologi i Sverige. Tidigare var det tre professorer, som drev forskning och utveckling vidare. I dag finns det ingen.

”Det är viktigt att den hörselskadade ska kunna få sina individuella behov tillgodosedda inom ramen för den offentliga hälso- och sjukvården. Man ska inte behöva köpa en hörapparat för att få sina behov tillgodosedda”, säger Maria Lindgren ordförande för Hörselskadades Riksförbund i Skåne, till Sveriges Radio.

Minst hälften av hörselvårdens brukare är pensionärer. Det är krävande att på förhand bilda sig en uppfattning om sitt hörselproblem och kunna tacka ja eller nej till hjälpmedel och hörapparater för tiotusentals kronor i en ”hörselbutik”? Sedan får vi inte glömma att dessa väntas bytas ut minst vart femte år. Kanske en äldre individ tycker det är viktigt att få sitt hörselproblem förklarat och kunskap om att hörapparater endast ger en begränsad hjälp vid sänkt funktion i nervsystem och hjärna? Att anhöriga och personal – om personen bor på ett äldreboende – får förklarat betydelsen av god kommunikation. Att det är viktigt med god belysning, begränsat bakgrundsbuller vilket ofta relaterar till antalet individer I rummet, samt normal efterklangstid. I vissa fall kanske en samtalsförstärkare är till bättre hjälp än hörapparater till ca en tiondedel av priset?

Problemet blir inte mindre när prognoser berättar att antalet pensionärer kommer att öka med närmare 50 procent de närmaste 10 åren. Behovet av fungerande hörselvård kommer att öka motsvarande, vilket ytterligare ökar kravet att våra skattepengar används rationellt.

Låt oss tänka till innan det har gått för långt med nedmontering av den offentliga hörselvården i Sverige. Den vårdkedja som funnits på alla större sjukhus i Sverige och bygger på nära samarbete mellan audionomer, hörselpedagoger, hörselläkare, kuratorer, psykologer, sekreterare och tekniker finns snart inte mer. En världsledande vårdmodell måste som alla modeller anpassas efter dagens behov, men bör vi inte tänka efter innan vi slår sönder fungerande vårdkedjor och ersätter dessa med vinstdrivande verksamhet.

Den tekniska utveckling vi haft inom hörselvården är fantastisk. Hörapparater är ovärderliga i flera sammanhang och hjälper många. Men, hörselvård är sjukvård och enligt Hälso- och sjukvårdslagen är alla som upplever ett hälsoproblem berättigade till en medicinsk utredning, en diagnos och saklig information om prognos och behandling. Degraderar vi hörselproblem till symtom där läkarens insatser inte längre behövs?

Vart är vi på väg?

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev