Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Cancerforskning måste få ta plats”

Publicerad: 24 april 2013, 12:00

Läkare och sjuksköterskor måste få tid att forska och stöd av sina verksamhetschefer, skriver fyra företrädare för Cancerfonden.


Överfulla väntrum på akuten, gamla som får vänta i timmar och patientsängar som trängs i sjukhusens korridorer. Den svenska sjukvården har problem. Är det då rimligt att dess personal ska lägga mer tid på forskning? Vi menar att det är helt nödvändigt för att patienterna ska få den bästa vården.

Sverige har varit ett föregångsland när det gäller att utnyttja forskningens framsteg och kunskapen om nya behandlingsmetoder. Förutsättningarna finns att återta den positionen, men då måste nedmonteringen av den kliniska forskningen stoppas. Det är vår skyldighet mot nutidens och framtidens patienter.

Utan en framstående klinisk forskning samlas de ökade grundläggande kunskaperna i en damm med endast små rännilar till patientvården, i stället för att flöda in i kliniken. Ett sådant flöde är nödvändigt för att möta framtidens utmaningar.

Sveriges åldrande befolkning kommer att sätta oerhörd press på sjukvården, och det gäller inte minst cancervården. År 2030 väntas ungefär dubbelt så många leva med cancer i vårt land. Förutom att samhället måste satsa mer på förebyggande insatser måste behandlingarna bli effektivare och sjukvården bättre organiserad. Sjukvården måste ta steget från vårdfabrik till kunskapsorganisation.

Men utredning efter utredning konstaterar att den kliniska forskningen tappar mark. Sjukvårdsapparatens ständiga besparingskrav suger musten ur forskarna, samtidigt som den kliniska forskarutbildningen sker på undantag. Forskningstiden sys ihop som ett lapptäcke av korta perioder av ”forskningsledighet” insprängda i det praktiska sjukvårdsarbetet.
Sverige har egentligen unika förutsättningar att vara världsledande.

Vi har en modern sjukvård, tillgång till biobanker och olika typer av register, högteknologisk biomedicinsk infrastruktur och världsledande forskning inom en rad områden. Ändå halkar vi efter. Brist på pengar är bara en delförklaring. Viljan till samarbete mellan det landstingsstyrda ”Sjukvårdssverige” och det statliga ”Forskningssverige” är ofta svag, trots att målet – en bättre folkhälsa – borde vara gemensamt.

Om lösningen med en gemensam huvudman för forskning och sjukvård i nuläget är en utopi, måste vi göra vad vi kan för att arbeta bort de kulturella och strukturella hinder som försvårar samarbetet. Forskningen måste utgöra en självklar och integrerad del i sjukvården.

Ett tecken på att det står illa till är att läkemedelsindustrin vänder Sverige ryggen. Mellan 2004 och 2011 sjönk antalet kliniska läkemedelsprövningar som startades i Sverige med nära 50 procent, enligt Läkemedelsindustriföreningen, Lif. År 2004 fick över 8 000 svenska patienter testa nya läkemedel inom ramen för studier – 2011 var de bara drygt 3 000.

För svenska patienter är statistiken oroväckande, det är där den kliniska forskningen bedrivs som resultaten snabbast når patienterna. I dag är det allt överskuggande målet för sjukvårdens ledare att hålla budget. Ofta läser vi om att sjukvården tvekar att införa nya cancerläkemedel på grund av de höga kostnaderna.

Ett argument som ofta framförs är att de har marginell effekt på den genomsnittliga överlevnaden, men spridningen i behandlingseffekt kan dock vara stor. Det är bara genom klinisk forskning som vi kan identifiera de grupper som svarar bra på behandlingen.

Vilka är då lösningarna? Framför allt handlar det om en ändrad inställning till forskning i sjukvården, och om schemaläggning, personalplanering och budgetering som tar med forskning i beräkningen. Läkare och sjuksköterskor måste få tid att forska, och stöd av sina verksamhetschefer.

Goda forskningsmiljöer måste byggas upp, där sjukvård, akademi och läkemedelsindustri kan mötas för ett konstruktivt samarbete. Fler multidisciplinära forskningsteam som samverkar på nationell nivå behöver etableras.

Dessutom anser Cancerfonden att:

Fler forskartjänster måste inrättas på sjukhusen, där klinisk verksamhet och forskning kombineras.

Den kliniska forskarutbildningen måste stärkas, till exempel med nationella forskarskolor.

Karriärmöjligheterna för forskare måste förbättras. Att syssla med forskning måste ha ett högt meritvärde och löna sig ekonomiskt.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News