Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Dags att agera för en bättre sjukvårdsorganisation”

Om det inte ska bli för sent måste de första stegen mot en fungerande statlig styrning tas nu, anser två debattörer från tankesmedjan NHS.

Publicerad: 12 juli 2021, 03:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Axel Bergh, tidigare beställare och utvecklingschef, Västra Götalandsregionens sjukvårdsledning. Christer Wettervik, tidigare bland annat chefläkare, Södra Älvsborgs sjukhus, och strateg, regionkansliet, Västra Götalandsregionen.


Ämnen i artikeln:

Västra GötalandsregionenCoronakrisen

Coronakrisen har visat att svensk sjukvård måste reformeras. Närmast heroiska insatser av olika kategorier vårdpersonal har under pandemin förhindrat en katastrof, men det är orimligt att låta en icke fungerande organisationsstruktur få rulla vidare. Bristande samordning och effektivitet har gjort att kraven på ökat statligt inflytande framförts från flera håll. Men inga initiativ tas. Om det inte ska bli för sent måste de första stegen mot en fungerande statlig styrning tas nu!

Svensk sjukvårds allvarligaste problem är att nuvarande ansvarsfördelning medför att sjukvårdslagens krav på allas lika rätt till god vård inte kan upprätthållas. Återkommande rapporteras att man beroende på hemregion har olika möjligheter att få rätt vård i rätt tid. Det gäller hjärtsjukvård, cancersjukvård, post-covidvård och så vidare.

Läs mer: ”Staten bör ta ansvar för beställning av vården”

Andra problem är orimligt långa väntetider, stor variation i val av läkemedelsanvändning och en icke fungerande it-struktur. Till detta kommer upphandlingar som blir fel och en beredskap som inte fungerar.

Problemet är inte ekonomiskt, problemet är strukturellt. Nuvarande regionindelning ger  betydande ekonomiska skillnader i förutsättningarna att finansiera sjuk- och åldringsvård. Områden med den mest ogynnsamma befolkningsstrukturen har trots höga region- och kommunalskatter sämst möjligheter att finansiera sjukvård. De statliga utjämningsbidragen till regionerna för en sjukvård på lika villkor är otillräckliga och transfereringarna mellan regionerna minst sagt omdiskuterade. 

Att bedriva sjukvård med likvärdigt innehåll i 21 olika stora och demografiskt helt skilda regioner är en omöjlighet. Att regionerna är både beställare och utförare av vård medför att kostnadskontroll blir en chimär. Till detta kommer att upphandlingskompetensen för att köpa allt från inkontinensskydd till hjärtoperationer inte finns i dessa 21 organisationer, än mindre i 290 primärkommuner. För att hantera detta har en stor, kostnadskrävande politisk och byråkratisk organisation regionalt och kommunalt vuxit fram. 

På regionnivå finns också ett demokratiproblem, eftersom undersökningar visar att kännedomen om regionpolitiker och regionpolitiska program i stort sett saknas hos väljarna. Och som organ för statlig kvalitetskontroll finns en helt tandlös Socialstyrelse. 

Hur borde det då se ut? I en ideal modell har alla medborgare lika rätt och lika möjlighet att få den vård de behöver. Det offentliga vårdåtagandets storlek och innehåll är väldefinierat och finansieringen i förhållande till uppdraget adekvat. Organisationen för att hantera upphandling av vård är professionell och produktionen av vård högkvalitativ och säker. Ansvarsförhållanden är väldefinierade. Är detta svårt eller kanske omöjligt att uppnå? 

Det är vår bestämda uppfattning att ekonomin i offentligt finansierad sjukvård måste vara statlig. Då kan beskattningen göras rättvis och finansieringen av sjukvård regionalt oberoende. Staten kan sedan forma en organisation som med modell från försäkringsbolagen upphandlar och kvalitetssäkrar all offentligt finansierad vård. Hur stor (eller liten) del av vården som blir offentlig respektive privat blir på ett naturligt sätt föremål för politisk styrning. Viktigt för såväl primärvård som specialiserad vård är att upphandling och ersättning blir symmetriska (samma ekonomiska förutsättningar för offentliga och privata vårdgivare). 

I den föreslagna modellen finns förutsättningar för bättre ekonomi för vården. Tydliga avtal klargör förutsättningarna såsom kvalitetskrav, vårdåtagandets storlek och innehåll. Ersättningsnivåer kan regleras i konkurrens mellan privata och offentliga utförare. Tillgängligheten kan förbättras och köerna reduceras med hjälp av den danska modellen, där ersättning för i tid icke tillhandahållen vård tas från den vårdgivare som har åtagit sig uppdraget (se vår tidigare debattartikel, Dagens Nyheter 17 oktober 2020). En reducerad regionalpolitisk organisation innebär dessutom att mer skattemedel kan styras till vården. 

Statens roll är inte att bedriva sjukvård och i den föreslagna modellen ligger utförarrollen på regionala enheter. Regionerna i sin nuvarande form försvinner. Genom en regional organisation med uppdrag att utföra vård och med bibehållen lokal förankring, till exempel via kommunalförbund, behålls den lokala förankringen. Styrningen bör ha professionell tyngdpunkt istället för politisk och uppdraget åtminstone i ett inledningsskede renodlas till utförande av vård. Vägen till en reformerad sjukvårdsstruktur i Sverige måste tas i steg och starta i dag. 

I ett första steg införs ett för hela Sverige gemensamt väntetidssystem. Detta innebär att undersökningar, specialistbesök eller ingrepp/operationer som inte erbjuds inom 30 dagar ger patienten rätt att få vård vid vilken vårdinrättning som helst inom landet som har avtal med någon region. Den vårdinrättning som fått remissen och inte kan hantera 30-dagarsgränsen har skyldighet att hänvisa patienten till vårdinrättning som klarar att effektuera vårdinsatsen. Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, får skyldighet att tillhandahålla varje månad uppdaterad väntetidssituation. Detta kan göras i dag.

I nästa steg förstärks kravbilden på remissmottagande instans till att också innefatta betalningsansvar. Regionerna har att ge förutsättningar för vårdinrättningarna att klara detta genom tydliga avtal och adekvat finansiering. Statligt finansieringsstöd bör utgå till ”utsatta” regioner. Detta kan införas inom ett till två år.

Parallellt påbörjas genomförandet av ett tredje steg som innebär att de vårdpengar som finns i offentligt finansierad sjukvård överförs till en statligt styrd enhet. Denna enhet ska på sikt ges uppdraget att upphandla och i avtal kvalitetssäkra all offentligt finansierad sjukvård. Kvaliteten kontrolleras och säkras av delenhet med kompetens för detta. Erfarenheter från nuvarande regionala upphandlingsenheter bör kunna utgöra en av grundstenarna. Politiska beslut och genomförande bör kunna hanteras inom tre till fyra år. 

I slutsteget monteras regionerna som politisk nivå ner och ersätts av en kommunalt förankrad organisation med uppdrag att bedriva offentlig sjukvård. Den har ”länsstyrelsekaraktär” och primärkommunal representation och bevarar på detta sätt ett starkt lokalt inflytande över vårdens utformning. Organisationsförändringen kräver grundlagsändring och kan genomföras under mandatperioden 2026–2030.

Sammanfattningsvis vill vi med den ovan beskrivna modellen hantera de strukturella problem som hämmar dagens svenska sjukvård. Med statlig upphandling kan genom konkurrens högre krav på medicinsk kvalitet, effektivitet och patientservice ställas. Erfarenhet från andra länder visar att också problematiken med köer går att lösa. På sikt bör den föreslagna modellen kunna medföra bättre samverkande it-system och rimligare lönesättning för vårdpersonal. Och viktigast: allas lika rätt till vård på lika villkor, på det sätt som sjukvårdslagen kräver, kan på detta sätt säkerställas.

Undertecknarna är medlemmar i tankesmedjan NHS, Nätverket för hälso- och sjukvård.

Axel Bergh, tidigare beställare och utvecklingschef, Västra Götalandsregionens sjukvårdsledning

Christer Wettervik, tidigare bland annat chefläkare, Södra Älvsborgs sjukhus, och strateg, regionkansliet, Västra Götalandsregionen

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev