Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

De troende kardiologerna gjorde en kupp med Astras hjälp

Publicerad: 8 september 2010, 05:15

Sverige behöver kraftigt skärpta regler för samverkan mellan läkare och läkemedelsindustrin, skriver distriktsläkaren Bengt Järhult.


I högtidstalen och den offentliga retoriken är svensk sjukvård evidensbaserad. Vi har till och med ett ämbetsverk, SBU, som ska garantera den saken. Men hur är det i praktiken? Hur manipulerar professionella intressen och läkemedelsindustrin begreppet för sina syften? Har SBU tappat stinget eller kan vi hoppas att den nya chefen för SBU Alert ser till att historier enligt nedan inte upprepas?

2007 bestämde självsvåldigt en regional programgrupp med kardiologer att traditionell blodfettsunder­sökning (lipider) var omodern och skulle ersättas av apolipoproteinbestämning (Apo-kvot). Sydöstra sjukvårdsregionen, speciellt Jönköping, skulle bli först i världen med att använda Apo-kvoten. Detta inte bara för forskning eller för utvalda svårbedömda patienter utan i rutinsjukvården. Primärvården, som har de stora volymerna patienter som ska värderas ur hjärtrisksynpunkt, prackades på dessa nya, dyra, ur många avseenden oprövade laboratorieprover.

De troende kardiologerna gjorde med Astra Zenecas hjälp en ”kupp” i strid med hur nya metoder ska introduceras i landsting. SBU, som kunde tagit tillfället i akt att försvara evidensbaserad medicin, hade tunghäfta. Astra Zeneca försåg kardiologerna med partiska enkäter, vinklat bakgrundsmaterial och betalning för sitt deltagande i missionskampanjen i primärvården.

Astra Zenecas intresse styrdes av att dess kolesterolsänkare Crestor påverkar Apo-kvoten kraftigt. Men det är en så kallad surrogatvariabel som inte innebär att detta preparat hjälper patienterna bäst. Tvärtom, Crestor var (och är) en av de sämre dokumenterade statinerna vad gäller klinisk effekt, fem till tio gånger dyrare än det bäst dokumenterade simvastatin.

Sent ska syndaren vakna! Det är ändå positivt att kardiologerna i Linköping nu omprövat sitt ställnings­tagande från 2007. I ett brev från kardiologiska kliniken, universitetssjukhuset (12/2, underskrivet av professor Lena Jonasson samt sektionsansvarige Joakim Alfredsson på hjärtrehabiliteringen) informeras klinikföreträdare i hela Sydost om att universitets­mottagningen slutar med Apo-bestämning och återgår till traditionellt blodfettstatus. En orsak  är: ”Det finns ingen tendens att andra går över till apolipoproteiner, vare sig nationellt eller internationellt. Detta gör att vi med våra apolipo­proteiner står mycket isolerade och inte kan relatera till omgivningen”.

Till och med Smålands Jerusalem har till sist krupit till korset. Ordföranden i FAKTA kardiologi meddelar 17/5 alla allmänmedicinare och utbildningsläkare: ”Efter diskussion vid kardiologernas regionmöte i mars har man där beslutat att gå tillbaka till traditionellt lipidstatus i stället för apolipoproteiner.” ”Fortfarande anser man att apolipoproteinerna är bäst som riskmarkör, men däremot saknar man tillräcklig dokumentation för att använda det som monitoreringsmått vid behandling. Apo-kvoten värderar inte heller triglyceriderna.”

Varför införde man då 2007 dessa dåligt dokumenterade provtagningar i rutinsjukvården? Vem är ansvarig för det som hände? Trots en intensiv debatt 2007, nationellt i Läkartidningen och lokalt i Jönköpings län där hjärtläkarnas obetänksamhet och medverkan kritiserades, har Astra Zeneca skördat stora framgångar genom sin kampanj ihop med den kardiologiska professionen.

I Jönköpings län skedde en explosionsartad förskrivning av Crestor (Allmänmedicin 4/2008) trots debatten. Det säger någonting om kraften i industrins nya strategier för att påverka läkare, mindre via traditionella läkemedelsförsäljare, mer via landstingens egna organisationer och specialister/ämnesföreträdare med intim industrikontakt och beroende vad gäller forskningsstöd.

Jag föreslår att SBU som ett varnande exempel för framtiden redovisar hur det som hänt kunde hända och beräknar vad kalaset kostat Sydöstra regionen. Det gäller både den dyra Apo-bestämningen som sådan, men framför allt de ökade kostnader landstingen fått för den till metoden knutna Crestorförsäljningen. Hur transparent är intressegemenskapen akademi–industri?

Sverige behöver kanske som i USA kraftigt skärpta regler för samverkan läkare–industri? Vad säger SBU om Astra Zenecas inflytande på Linköpings universitet, på lipideologernas beslut 2007? Och när tillnyktring så småningom skedde, vad bestämde att den vetenskapliga omprövningen kom till stånd? Nya personkonstellationer på klinikerna? Hade etiska råd någon roll? Har kardiologernas nu rättade misstag fått principiella konsekvenser för hela medicinska fakulteten i Linköping vad gäller evidensbaserad medicin och industriberoende?

Bengt Järhult,
distriktsläkare i Ryd.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev