Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Den enes bröd snart den andres död

Publicerad: 27 mars 2008, 05:42

REPLIK Herman Holm fortsätter debatten om ”fula knep” från läkemedelsindustrin.


Jag är glad för Patrik Ringbloms och Mikael Själins svar från Janssen-Cilag i Dagens Medicin nr 11/08. Självklart är det ett önskvärt mål att maximera patientnyttan på det mest kostnadseffektiva viset. Just när det gäller valet mellan Invega och Risperdal, framför allt när det senare preparatet blir tillgängligt som billigt generika, är valet enkelt.

Läkemedelsförmånsnämnden, LFN, har precis fattat beslutet att inte låta Invega få subvention eftersom Invega ”inte visat bättre antipsykotisk effekt. Läkemedlet tillför ingen ny verkningsmekanism och bidrar därför inte till ökad sortiments­bredd på området. Invega bedöms inte vara kostnadseffektivt och ansökan om att ingå i läkemedelsförmånerna avslås därför.”

Självklart känns det också bra när tunga företrädare för Läkemedelsverket och SBU ger sig in i debatten, se nr 12/08. Men vad är det de säger? ”Vi har makten över läkemedelsförskrivningen”. Sedan påpekas läkarnas och chefer­nas ansvar liksom läkemedelskommittéers, SBU:s och Läkemedelsverkets möjlighet att påverka förskrivningen.

En stillsam undran från min sida när jag läser denna beskrivning av den bästa av världar – varför skenar läkemedelskostnaderna i så fall? På 15 år har kostnaderna tredubblats och svarar snart för 20 procent av de samlade kostnaderna för hela sjukvården. Förskrivningen är ofta ineffektiv, i Läkartidningen beskrivs att var tredje inläggning på sjukhus beror på biverkningar av läkemedel.

Denna situation har uppstått trots alla ansträngningar från Läkemedelsverket, SBU och LFN. Det är här den direkta påverkan från industrin kommer in.

I en nyligen publicerad artikel ”The cost of Pushing Pills” (PLoS Medicine jan 2008) beskrivs hur industrins kostnader för marknadsföring i dag överstiger kostnaderna för forskning och utveckling. I USA satsar industrin totalt motsvarande 60 000 US-dollar per läkare och år på marknadsföring. Varje satsad krona på marknadsföringen är rimligen välinvesterad, annars hade man slutat för länge sedan.

Nu har också marknads­föringen utökats direkt till patienterna som inte sällan kommer till för­skrivaren med begäran om att få ett specifikt läkemedel utskrivet. Vad gör man inte för att behålla sina ”kunder” på en ackrediterad vårdcentral?

Min poäng är att mycket av detta är svårt att komma ifrån med de olika agendor som finns. Det hela påminner om bilden av två personer som står mitt emot varandra och argumenterar kring ett föremål som ligger framför dem. De är helt överens om att föremålet finns där och i princip också över hur det ser ut men den ene ser en sexa och den andre ser en nia.

För läkemedelsindustrin handlar det hela om att skapa så stor vinst som möjligt. I det ljuset är det lätt att förstå flera av de knep jag tidigare beskrivit.

Nu är vi snart vid vägs ände där den enes bröd blir den andres död och då får vi nog ett tydligare gemensamt intresse eftersom vi inte klarar oss utan varandra!

Herman Holm

Herman Holm
är divisionschef/överläkare inom division psykiatri vid Universitetssjukhuset Mas i Malmö.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev