Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Den skyddande effekten av munskydd är stor”

Att ge medborgare gratis munskydd kan vara en relativt billig preventiv åtgärd, som komplement till andra åtgärder, skriver professorer inom medicin och ekonomi. (1 kommentar).

Publicerad: 21 december 2020, 06:00

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Kaushik Basu, Avinash Dixit, Martin Dufwenberg, Bengt Holmström, Simon Levin, Jesper Roine, Giancarlo Spagnolo, Cecilia Söderberg-Nauclér, Mats Wahlgren, Jörgen Weibull.

Montage: Bryce Vickmark, Johan Ekman, Elin Brander (grafik)


Ämnen i artikeln:

Covid-19FolkhälsomyndighetenAnders Tegnell

Bör Folkhälsomyndigheten, FHM, rekommendera munskydd i situationer där det inte är möjligt att hålla avstånd? Enligt FHM:s chef för mikrobiologienheten, Karin Tegmark Wisell, rör frågan inte bara smittskydd utan också jämlikhet. Hon menar i en intervju i Expressen 19 november exempelvis att ”det ska inte bara vara de som är köpstarka” som ska ha tillgång till munskydd.

Detta argument bortser ifrån det faktum att munskydd inte bara skyddar bäraren utan också omgivningen. Det framgår till exempel av världshälsoorganisationen WHO:s riktlinjer från 5 juni. 

Många av världens forskare och hälsoexperter menar att med de flesta munskydd så är den effekten viktigast, se artikel i Nature den 6 oktober. Detta betyder att ”köpstarka” personer som bär munskydd gynnar alla i sin närhet, oavsett om de är köpstarka eller ej. De ”köpsvaga” har därför en bättre hälsosituation i samhällen där ”köpstarka” bär munskydd än i samhällen där munskydd, till exempel av jämlikhetsskäl, inte uppmuntras.

Dessutom finns förstås ingenting som hindrar regeringen eller regionerna att förse medborgare med gratis munskydd, något som gjorts i vissa sammanhang i Finland. Detta kan vara en relativt billig preventiv åtgärd, som komplement till alla andra åtgärder, rekommendationer och krav.

Ett annat motargument mot munskydd, framfört flera gånger av statsepidemiolog Anders Tegnell, är att bärare av munskydd kan få en falsk känsla av trygghet och därför ändra sitt beteende så att de i stället ökar risken att smittas och/eller bli smittade. För detta argument finns, så vitt vi vet, inga vetenskapliga belägg. Och även om någon skadlig aspekt av munskydd skulle visa sig existera, så återstår för bestridarna av munskydd att visa att maskers nettoeffekt är negativ, att den skadliga beteendeeffekten är starkare än munskyddens skyddande effekt vid oförändrat beteende. En analys av effekterna av munskydd och fysisk distans på smittspridningen publicerades i The Lancet 27 juni.

Samma typ av argument som Tegnell framför skulle kunna användas mot säkerhetsbälten. Risken finns ju att bilförare med säkerhetsbälte kör mer vårdslöst och därmed utsätter sig själva och andra trafikanter för större olycksrisker. Men inte heller detta argument har vetenskapligt stöd. Tvärtom har det visat sig att nettoeffekten av säkerhetsbälten är starkt positiv; antalet skadade och dödade i trafiken har minskat signifikant sedan säkerhetsbälten infördes. Liksom med munskydd är det omöjligt att genomföra ”double blind” randomiserade test, så kausalitet är svår att påvisa, men likväl är i båda fallen mekanismerna tämligen klara och det finns empirisk evidens. 

När en persons aktivitet också har positiva effekter på omgivningen benämns detta inom samhällsvetenskaperna som att aktiviteten har positiva ”externa effekter.” När enskilda individer fattar beslut och inte tar hänsyn till externa effekter så kommer man göra för lite av det som skapar positiva externa effekter och för mycket av sådant som skapar negativa externa effekter. Baserat på denna insikt är det till exempel motiverat att beskatta miljöskadliga utsläpp – en negativ extern effekt – och att ge offentliga bidrag till vaccinationsprogram, eftersom en vaccinerad individ inte bara skyddar sig själv utan även omgivningen genom minskad smittspridning. 

När det gäller munskydd skulle man alltså kunna oroa sig för att folk inte använder dem om de bara tänker på sitt eget skydd och inte bryr sig om andra. En enkel modell, från spelteorin, beskriver sådana situationer som så kallade ”fångarnas dilemma”.

Samma förhållande kan gälla munskydd om dessa skulle ha (eller tros ha) ringa eller ingen effekt på det egna smittskyddet, eftersom kostnaden av ett munskydd och obehaget av att bära det skulle kunna överväga den positiva skyddseffekten för bäraren. 

Men om båda parterna skulle bära munskydd så visar forskningen att den skyddande effekten är stor. Att munskydd till exempel minskat antalet smittade av covid-19 i Tyskland framgår av en artikel i PNAS den 10 november.

Empirisk forskning baserad på experiment har visat att utfallen i denna typ av dilemman ofta inte är så problematiska som man skulle kunna tro. Anledningen är enkel; folk bryr sig om varandra! Ekonomipristagaren Elinor Ostrom belönades just för sina studier av hur ”generaliserade fångarnas dilemma” i praktiken har lösts genom olika sociala mekanismer och institutionella arrangemang. Hon påvisade ett antal omgivningsfaktorer som underlättar samarbete. 

Dessa faktorer är dock inte automatiskt tillhanda i en pandemi. Men om man genom informationskampanjer gör människor medvetna om att vissa beteenden kan hjälpa andra personer, så vill många ofta göra just det. Tillämpat på munskydd betyder det att om myndigheterna informerar om att munskydd har positiva externaliteter - Munskydd hjälper även andra! - så ökar det personers vilja att bära munskydd. Munskydd är dessutom väl synliga, vilket kan leda till att munskyddsbärande blir en social norm. Man visar att man deltar i en gemensam kamp mot den pågående pandemin. Så är det i många länder i dag. Dock ej i Sverige.

För den som invänder att sociala normer tar lång tid att etableras så kan man peka på att i våras var attityden till munskydd i våra nordiska grannländer lika negativ som i Sverige. Under hösten har detta dock snabbt förändrats genom tydlig kommunikation från myndigheter i våra grannländer, något som skapat en koordinerad beteendeförändring hos det stora flertalet. Om någon kliver in i en butik i Oslo utan munskydd så sneglar folk ilsket, och avvikaren kan bli visad på dörren. 

Munskydd har sedan länge använts i influensatider i många länder, framför allt i Asien. Att i Sverige hävda att det är meningslöst eller skadligt med munskydd när det gäller covid-19 skulle då rimligen kräva bevis. I stället anser FHM att det är förespråkarna för munskydd som måste komma med bevis. Denna syn på var bevisbördan ska ligga kan verkligen ifrågasättas då det redan finns tillräckligt med vetenskapliga bevis för att munskydd både skyddar mot transmission och mot infektion och inte är skadligt. Är FHM:s representanter så mycket smartare och kunnigare än de allra flesta andra experter i världen att inga bevis behövs?

FHM:s ställningstagande förefaller häpnadsväckande om man beaktar vad som står på spel. Om munskydd faktiskt hjälper men inte används blir konsekvensen att många människor blir sjuka eller dör i onödan. Vad vore det värsta som skulle kunna hända om FHM i stället rekommenderade munskydd i situationer där avstånd inte kan hållas, som till exempel under rusningstid i kollektivtrafiken, eller vid trängsel i butiker och andra inrättningar? Vi har svårt att identifiera någon viktig negativ konsekvens. Inte ens jämlikhet står på spel.

Fotnot: I fredags, den 18 december, kom nya besked angående munskydd: Covidråd skärps på nytt – och munskydd rekommenderas /Redaktionen

 

Artikelförfattarna är medicinare eller ekonomer. De senare deltar bland annat i ett forskningsprojekt om ”populationsdynamik, smittspridning och munskydd”, med professor Simon Levins forskningsgrupp vid Princetonuniversitetet. Några är också aktiva vid Stockholm Institute of Transition Economics, Sites, ett center för ekonomi och utveckling i låg- och mellaninkomstländer. Bengt Holmström är Nobelpristagare i ekonomi och ledamot i Finlands expertgrupp för corona på uppdrag av regeringen i Finland.

Kaushik Basu, professor vid Cornell University, fd chefsekonom för Världsbanken

Avinash Dixit, professor i ekonomi vid Princeton University

Martin Dufwenberg, professor i ekonomi vid University of Arizona och gästprofessor vid Göteborgs universitet

Bengt Holmström, professor i ekonomi vid MIT, Nobelpristagare i ekonomi, ledamot i Finlands expertgrupp för corona

Simon Levin, professor i ekologi och evolutionsbiologi vid Princeton University

Jesper Roine, professor i ekonomi vid SITE, Handelshögskolan i Stockholm

Giancarlo Spagnolo, professor i ekonomi vid SITE, Handelshögskolan i Stockholm och University of Rome II

Cecilia Söderberg-Nauclér, professor i mikrobiell patogenes vid Karolinska institutet i Stockholm

Mats Wahlgren, professor i parasitologi och smittskydd vid Karolinska institutet i Stockholm

Jörgen Weibull, professor i ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, matematiker

 

Kommentarer

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll? Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

2020-12-23

Klart och redigt! Jag vill tillägga att det finns evidens för att folk håller längre avstånd till personer med munskydd än till dem som inte har munskydd, alltså tvärtom vad Fohm säger. Se två artiklar av mig i Läkartidningen i december.

Inge Axelsson, barnläkare, prof em

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev