Dagens Medicin Debatt: ”Det är dags att direktutbilda barnmorskor”

Den svenskutbildade barnmorskan har stor betydelse för folkhälsan. Trots det är utbildningen till barnmorska i Sverige oproportionerligt kort. Vi har länge lyft behovet av att reformera barnmorskeutbildningen, för att den ska möta dagens krav på kunskapsbredd och svara mot de behov som befolkningen har.

Vi frågar oss varför utbildningen av en så viktig profession, med ett så ansvarsfullt uppdrag som barnmorskans, inte är tillräckligt omfattande avseende vare sig längd eller innehåll. Vi förordar en direktutbildning till barnmorska, i stället för att man som nu först ska behöva gå en sjuksköterskeutbildning.

Läs mer: Barnmorskeförbundet välkomnar kvalitetsmått för förlossningsvården

Redan 1711 examinerades de första barnmorskorna i Sverige och barnmorskor kom att bli den första professionellt erkända kvinnliga yrkesgruppen. Barnmorskeutbildningen blev en tvåårig direktutbildning, men från 1951 krävs sjuksköterskeutbildning för att bli barnmorska och utbildningen till barnmorska kortades ner. Argumentet för detta var att man ville kunna använda barnmorskor i annan typ av vård, om det saknades arbetsuppgifter för barnmorskorna. Dessutom hade barnmorskorna låg lön och var tillgängliga dygnet runt, vilket ansågs bidra till kostnadseffektiva lösningar (1).

Numera utbildas barnmorskor på universitet och högskolor. Barnmorskeutbildningen är på avancerad nivå och ett och ett halvt år lång, efter en sjuksköterskeutbildning på grundnivå som är tre år lång, samt ofta minst ett års arbete som sjuksköterska.

Vi menar att det är en omväg att först utbilda barnmorskor till sjuksköterskor, med konsekvensen att barnmorskestudenter har en medelålder på 32 år när de påbörjar barnmorskeutbildningen (2). Barnmorska är det enda legitimationsyrke i Sverige som kräver förkunskaper från ett annat legitimationsyrke.

En direktutbildning innebär många fördelar för den enskilde studenten och även ur ett samhällsperspektiv. Den skulle innebära en effektivare, men lugnare utbildningstakt, där teoretiskt, vetenskapligt och kliniskt kunnande kan stärkas betydligt. Möjligheten att genomföra verksamhetsförlagd utbildning på fler och olika praktikplatser inom barnmorskans kompetensområde skulle bidra till nödvändig fördjupning och ge en bättre studiemiljö för studenter – och samtidigt mer tid för barnmorskehandledarna.

En direktutbildning skulle leda till att fler och yngre barnmorskor kom ut i ”produktion” i ett tidigare skede av sitt yrkesliv och därmed kunde arbeta och utvecklas längre inom professionen. Det skulle leda till ökad stabilitet och förbättrad kompetensförsörjning.

I en direktutbildning skulle barnmorskestudenter kunna få all nödvändig kunskap och kompetens inom medicinsk vetenskap; exempelvis anatomi och fysiologi, patologi och läkemedelslära, som är grundläggande för att kunna ge god, säker och evidensbaserad hälsovård inom huvudområdet reproduktiv, perinatal och sexuell hälsa. Förskrivningsrätt för preventivmedel ska fortsatt vara en självklar del i utbildningen tillsammans med samhällsvetenskapliga ämnen som kompletterar den medicinska kunskapen.

Nationella vårdkompetensrådet har tillsammans med Socialstyrelsen fått i uppdrag att utreda och föreslå insatser för att stärka attraktiviteten hos barnmorskeyrket och kompetensförsörjningen av barnmorskor i förlossningsvården.

Det är positivt men förutsätter handlingskraft. Den negativa spiral som den ständiga barnmorskebristen innebär måste stoppas och angripas från olika håll. Barnmorskebristen är ett hot mot folkhälsan och kvinnor och barn är särskilt utsatta. Regeringen behöver göra riktade insatser för barnmorskor, för en hållbar kompetensförsörjning. Adekvat lön och bättre arbetsförhållanden med möjlighet att ge evidensbaserad vård är en del av lösningen, tillsammans med en direktutbildning till barnmorska.

Att utbilda sjuksköterskor, som redan från början har siktet inställt på att bli barnmorskor, i tre år anser vi är slöseri med resurser. Låt i stället dem som vill utbilda sig till barnmorskor göra det direkt. Vi förordar en direktutbildning till barnmorska som avslutas med en barnmorskeexamen på masternivå.

Vi uppmanar därför regeringen att skyndsamt ge ett uppdrag till Universitetskanslersämbetet att utreda möjligheten till en direktutbildning till barnmorska.

Eva Nordlund, ordförande, Svenska barnmorskeförbundet

Li Thies-Lagergren, ordförande i utbildningsrådet, Svenska barnmorskeförbundet

Birgitta Larsson, barnmorska, lektor, programansvarig, Sophiahemmet högskola

Magdalena Dahlberg, barnmorska, adjunkt, biträdande programansvarig, Sophiahemmet högskola

Christina Pedersen, barnmorska, adjunkt, biträdande programansvarig, Högskolan Dalarna

Kerstin Erlandsson, barnmorska, professor, programansvarig, Högskolan Dalarna

Herborg Holter, barnmorska, lektor, programansvarig, Göteborgs universitet

Liisa Svensson, barnmorska, universitetsadjunkt, programdirektor för barnmorskeprogrammet och kompletterande utbildning för barnmorskor, Karolinska institutet

Magdalena Mattebo, barnmorska, lektor, ämnesföreträdare, Mälardalens universitet

Maria Ekelin, barnmorska, lektor, programdirektör, Lunds universitet

Marianne Velandia, barnmorska, lektor, programansvarig, Mälardalens universitet

Mia Barimani, barnmorska, professor, Linköpings universitet

Monica Christianson, barnmorska, docent, Umeå universitet

Monika Koskinen, barnmorska, lektor, programansvarig, Högskolan i Borås

Paola Oras, barnmorska, adjunkt, Uppsala universitet

Sofia Tallhage, barnmorska, doktorand, programansvarig, Linnéuniversitetet

Ewa Elvin, barnmorska, lektor, Karolinska institutet, styrelseledamot Svenska barnmorskeförbundet