”Det är dags att ta hand om dem som tar hand om oss”

Nu har den tredje vågen av covid-19 nått Region Stockholm. Allt fler invånare blir smittade och behöver sjukhusvård. Ännu en gång ställer vården om för att hantera trycket. Vårdens proffs kommer att klara det, men priset är högt för deras psykiska och fysiska hälsa. I snart ett år har de kämpat med svårt sjuka covidpatienter. När pandemin lugnat sig har de hanterat den uppskjutna vården och betat av vårdköer.

Vårdpersonalens insats ska ses i skenet av den bristande personalpolitik som det blågröna styret förde i regionen redan före pandemin. Region Stockholm har en arbetsmiljöskuld till sin vårdpersonal. Under år 2019 hade personalen på Karolinska universitetssjukhuset 350 000 övertidstimmar. Det är nästan 15 000 dygn i övertid på ett år – innan vi ens hade sett början av coronapandemin. Detta framgår av ett tjänsteutlåtande 17 augusti 2020 från Arbets- och personalutskottet i Region Stockholm.

Den uppskjutna vården måste självklart hanteras men regionens sjukvårdspersonal är slutkörd nu. Naturligtvis är det av största vikt att de som behöver vård som inte kan anstå ska få det. Så har också skett under pandemin, den imperativa vården – planerad vård som inte kan vänta – har fortsatt. 

Att ta sitt arbetsgivaransvar är att garantera återhämtningen mellan smittvågorna i denna pandemi och efter densamma. Det saknar vi socialdemokrater i Region Stockholm. Hur tänker den blågröna majoriteten här? Var är planen för återhämtning? 

Vi socialdemokrater har tidigare pratat om att det behövs en generalplan för vården efter pandemin. Det behovet kvarstår och stärks för varje dag som pandemin fortgår. Den måste hantera uppskjuten vård på ett patientsäkert sätt och på ett sätt så att personalen inte slits ut.

1. Vårdpersonalen behöver få möjlighet att faktiskt känna att bemanningen är rimlig, att det går att planera sitt arbete, att man kan ta pauser och påverka sin schemaläggning. 

2. Vi måste vara ärliga med att det är skillnad på elektiv vård och elektiv vård. Inte på det sättet att en uppskjutning av vården gör att en sjukdom eller skada inte går att åtgärda utan att det handlar om vilken värk, oro och försämrad livskvalitet och allmäntillstånd som det ger patienten under väntan. Det får inte bli så att de med relativt enkla åkommor och tillstånd får sin vård före dem med mer komplicerade diton bara för att ersättningssystem och uppsplittrad vård nedprioriterar den senare gruppen. Prio ett måste alltid vara vård efter behov, inte efter tillgänglighet.

3. Regionens svårigheter att beordra in privata vårdgivares personal till verksamheter som vårdar de patienter som har de svåraste sjukdomarna och de allvarligaste skadorna måste åtgärdas! Alla måste ta ansvar – inte bara akutsjukhusen.

Det är tre huvudpunkter som vi socialdemokrater identifierat men det finns säkert fler. Därför måste det nu göras ett systematiskt arbete för att klara den uppskjutna vården samtidigt som personalen inte slits sönder. Ett arbete där professionen (personalen), ansvariga tjänstemän och politiker sätter sig ned och pratar om vad den första gruppen behöver och hur de två senare grupperna kan göra sitt yttersta för att den första ska få det. 

Region Stockholm som arbetsgivare har ett stort ansvar för personalen och för den personalpolitik som bedrivs nu och framåt. Vi socialdemokrater vet att personalen är sjukvårdens viktigaste resurs. Det är dags att ta hand om dem som tar hand om oss.

Robert Johansson (S), biträdande oppositionsregionråd med ansvar för personalpolitik, Region Stockholm