”Det behöver inte vara svårt att tänka nytt”

Varje år dör drygt 1000 personer till följd av fallolyckor. Det är fyra gånger fler än vad som omkommer i trafiken. Dessutom skadas 70 000 personer så allvarligt varje år att de behöver läggas in på sjukhus, de flesta är över 65 år. Detta kostar samhället över 11 miljarder kronor per år, och trots att vi vet att en stor del av dessa skador går att förebygga görs det inte. Sverige står mitt i en preventionskris som vi sett komma i flera år utan att agera.

2039 beräknas närmare 2,7 miljoner svenskar vara 65 år eller äldre, varav 1,4 miljoner kommer att vara 75 år eller äldre. En åldrande befolkning innebär en utmaning för samhällets ekonomiska utveckling gällande äldreomsorg och sjukvård. Enligt finansdepartementet kommer det till 2026 krävas 90 miljarder kronor ytterligare till svensk välfärd för att bibehålla den nuvarande nivån och det kommer att behöva anställas cirka 80 000 medarbetare inom vård och omsorg. Hur ska denna ekvation gå ihop om vi fortsätter att göra som vi alltid har gjort?

Samhället har länge arbetat strategiskt för att minska antalet döda i trafiken. Stora insatser och kampanjer har gett ett fantastiskt resultat. Men när det gäller fallolyckor ser vi inget liknande resultat, där är det fortfarande över 200 personer som varje dag behöver läggas in akut på grund av att de skadat sig kraftigt vid ett fall. Om vi vill se ett annat resultat behöver vi göra annorlunda. På samma sätt som vid arbetet med att minska antalet döda i trafiken behövs satsningar och riktade medel till insatser med tydlig evidens. Politiker på nationell, regional och lokal nivå måste vilja och våga prioritera:

￭ Långsiktiga satsningar på hälsofrämjande och förebyggande åtgärder för att minska risken för, och konsekvenserna av, ett fall.
￭ En medicinskt ansvarig för rehabilitering, MAR, i varje kommun med ansvar för att patienterna får en säker och ändamålsenlig rehabilitering av god kvalitet inom kommunens ansvarsområde.
￭ Fler fysioterapeuter, både i region och kommuner. Legitimerade fysioterapeuter är utbildade till att anpassa träning utifrån ålder och olika sjukdomstillstånd.

Inom många av fysioterapins områden finns övertygande forskning som visar på att insatserna både ger förbättrad hälsa och kostnadseffektivitetsvinster. Det finns även övertygande forskning som visar att fysisk aktivitet och träning på äldre dagar är avgörande för god hälsa och funktion, vilket också ökar den äldres förutsättningar att vara självständig i dagliga aktiviteter. Det talas mycket om att vi ska vara fysiskt aktiva och att vi bör nå rekommendationerna för fysisk aktivitet på 150 minuter i veckan, detta gäller även äldre människor. Men för den grupp som är mest utsatt för fallolyckor är det svårt. Att träna fysiskt när funktioner och hälsa sviktar är en stor utmaning för många.

I till exempel Landskrona har man tänkt nytt och strategiskt. Under tre år har ett projekt genomförts för att minska fallfrekvensen hos de personer som löper störst risk att falla. Två fysioterapeuter och två arbetsterapeuter anställdes för att arbeta rehabiliterande direkt med personer som bodde i särskilt boende och sköra personer i eget boende. Det visade sig att fallolyckorna minskade med 9 procent under projekttiden. Omsorgsförvaltningen i Landskrona har beräknat att projektet minskade kostnaderna med cirka 3,7 miljoner kronor. Det behöver inte vara svårt att tänka nytt.

För att bortse från all den forskning som finns och alla de projekt som visar att man med ganska små medel kan nå mycket goda effekt bör det finnas väldigt goda argument. Jag har än så länge inte stött på något argument som skulle visa på motsatsen. Däremot är det klart att alla satsningar i slutändan ställs mot varandra och att det kostar att arbeta förebyggande. Men på sikt kan vi inte fortsätta göra som vi gör nu, då kommer vi inte kunna förvänta oss den välfärd vi har i dag. Beslutsfattare inom hälso- och sjukvården måste tänka nytt och långsiktigt istället för i korta fyraårsperioder. Då kommer vi att kunna se resultat genom att de satsningar som gjorts hämtas hem genom till exempel färre akuta inläggningar och färre fallolyckor. Sparar vi några av de 11 miljarder som fallolyckorna kostar samhället i dag kan fler strategiska satsningar göras inom andra områden, samtidigt som mycket mänskligt lidande sparas som inte kan beräknas i pengar. Alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse!

STEFAN JUTTERDAL