Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag17.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Det behövs en nationell handlingsplan för ST i allmänmedicin”

Hela samhället förlorar på att vägen till specialistläkare är så orimligt lång och krånglig, skriver Marina Tuutma, Distriktsläkarföreningen, och Madeleine Liljegren, Sylf. (2 kommentarer)

Publicerad: 9 Mars 2021, 04:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Marina Tuutma, ordförande Svenska distriktsläkarföreningen. Madeleine Liljegren, ordförande Sveriges yngre läkares förening.

Montage: Fredrik Karlsson/Bildbyrån (Marina Tuutma), Sara Björkegren (Madeleine Liljegren)


Ämnen i artikeln:

DistriktsläkarföreningenSylfPrimärvård

Vi är mycket kritiska till att politiker i Sverige säger att det behöver satsas på primärvården, men samtidigt inte tar ansvar för den dimensionering och finansiering av specialiseringsutbildningen, ST, i allmänmedicin som krävs. Ansvaret behöver tas för alla invånares lagstadgade rätt till egen fast läkare. Det är just nu tyvärr mycket prat, men väldigt lite verkstad. 

Efter en uppmärksammad tweet av underläkaren Sofia Zettermark på Twitter i förra veckan blev det känt att Västra Götalandsregionen, VGR, nu pausar samtliga nyanställningar av ST-läkare i allmänmedicin. Och det när nya specialister i allmänmedicin behövs som mest. Orsakerna till pausen är underfinansiering, haltande handledarkapacitet på många vårdcentraler samt brist på obligatoriska sidotjänstgöringsplatser. Detta dystra exempel illustrerar väl hur situationen ser ut i majoriteten av landets övriga regioner. Det råder brist på specialistläkare i allmänmedicin i samtliga 21 regioner. Målet om fast läkare till samtliga medborgare kan inte uppnås om det inte finns en specialist i allmänmedicin på vårdcentralen som har ledig kapacitet på sin patientlista.

Hösten 2018 tog VGR beslut om att öka antalet ST-tjänster i allmänmedicin från 440 till 540 stycken. Det var ett bra och alldeles nödvändigt beslut. För att VGR ska nå målet om en specialistläkare per 1500 invånare till 2025 krävs egentligen 640 ST-tjänster enligt den utredning, ledd av Jan Eriksson, som presenterades för ansvariga politiker förra året. Rapporten låg till grund för det fortsatta planeringsarbetet med kompetensförsörjningen av specialister i allmänmedicin. Även om beslut togs om fler ST-tjänster lyser resurserna för att klara av det utökade utbildningsuppdraget med sin frånvaro. Idag saknas täckning för nästan en tredjedel av alla utbildningstjänster.

Utöver grov underfinansiering är det ett stort problem att obligatoriska så kallade sidotjänstgöringsplatser inte räcker till, liksom de kurser som ST-läkaren måste gå. Det råder dessutom brist på handledare på många vårdcentraler. ST-tjänstgöring under handledning syftar till att unga läkare ska bli självständiga och kunna ge säker och högklassig vård till sina patienter. Varken ST-, AT-, BT-läkare eller läkarstudenter kan lära sig arbetet själva, utan behöver de erfarna specialistläkarnas stöd genom praktisk och teoretisk handledning och utbildning i det dagliga patientarbetet. Trots att regioner utbildar fler och fler specialister i allmänmedicin är verkningsgraden pinsamt låg – antalet handledare ökar inte i tillräcklig takt.

För att klara framtidens vård- och utbildningsbehov krävs ett stadigt inflöde av nya specialister. Mer än 30 procent av dagens specialistläkare är 60 år eller äldre. Det börjar bli bråttom att lära upp de blivande specialisterna. 

Problematiken med finansiering, brist på sidotjänstgöringsplatser, tillgång till obligatoriska kurser samt handledarbrist är känd sedan länge och lyfts kontinuerligt av utbildningsansvariga i regionerna. Exemplet från VGR visar med all önskvärd tydlighet att kompetensförsörjningen av specialistläkare i allmänmedicin fortfarande inte är prioriterad. Finansieringen i regionerna täcker vare sig specialiseringsutbildningen utifrån medborgarnas behov eller kostnaden för att anställa de färdiga specialisterna i allmänmedicin.

Men varför råder det brist på allmänläkare? Antalet platser på de svenska läkarprogrammen beslutas av staten, medan AT- och ST-tjänster dimensioneras på regionnivå. Det finns i dag ingen nationell samordning. De senaste åren har platserna på läkarutbildningen utökats medan AT-platserna blivit färre eller legat på samma nivå. I dag väntar en läkare i snitt nästan ett år på att få en AT-plats. Detta är den första proppen i systemet. När sedan antalet ST-platser vare sig är dimensionerat eller finansierat utifrån befolkningens behov utgör det den andra proppen på vägen till fler specialister i allmänmedicin. 

Ansvariga politiker kan inte vänta längre – problemen är välkända, men nu måste de agera. Hela samhället förlorar på att vägen till specialistläkare i Sverige är så orimligt lång och krånglig och vårdpolitikers trovärdighet skadas märkbart.

För att så snart som möjligt uppnå ett mål om en specialist i allmänmedicin per 1 500 invånare behövs en kombination av åtgärder:

• En nationell handlingsplan för att kunna dimensionera, organisera och finansiera ST-utbildningen och handledningen av blivande specialister i allmänmedicin.

• Tillräckligt antal sidotjänstgöringsplatser för ST-läkare i allmänmedicin. Ett tydligt utbildningsuppdrag behöver fastställas för såväl privat som offentligt driven specialistsjukvård.

• Tillgången på obligatoriska kurser behöver säkerställas.

• Handledarkapaciteten måste säkras genom attraktiva anställningsvillkor för att behålla de specialister som redan är anställda och för att locka till sig de nyutbildade.  Särskild öronmärkt tid behöver avsättas för utbildningsuppdraget.

• Underlätta för och stimulera andra specialistläkare till att genomgå specialiseringsutbildning i allmänmedicin. 

• Förstärk resurserna till primärvårdens studierektorsorganisationer för att säkerställa en hög och jämn utbildningskvalitet över hela landet.

Vården behöver fler underläkare, inte färre, som väljer allmänmedicin som sin specialitet. Exemplet med underläkaren i VGR får inte upprepas. Svenska distriktsläkarföreningen och Sveriges yngre läkares förening bidrar gärna i arbetet med att få fler specialister i allmänmedicin och inbjuder härmed till dialog med ansvariga på central och regional nivå.

Marina Tuutma, ordförande för Svenska distriktsläkarföreningen

Madeleine Liljegren, ordförande för Sveriges yngre läkares förening

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

2021-03-18

Instämmer. Önskas rättvis mer ekonomisk sjukvård till alla behövs fler allmänspecialister. Den viljan måste visas i handling som möjliggör fler ST-läkaranställningar. Tjänster är en grundförutsättning men även utbildningar, handledning, lön och bra randtjänstgöring är rekryteringsbefrämjande. Som gammal specialist måste jag dock säga att all ny administration och bedömning fråntar glädjen i att handleda. Jag tar ogärna på mig fler ST-läkare när mina nuvarande kvarvarande två blivit specialister.

Specialist i allmänmedicin

 

2021-03-15

1. Hur påverkar detta i förlängningen Omställning av vården och dess syfte och mål?

2. Har vi råd med Omställning av vården, när vi inte har råd satsa på den yrkeskategori som förväntas öka, samt utföra det som omställningens syfte är?

3. Var fanns analysen av detta innan satsningen på Omställningen påbörjades?

5. Ena stunden så förs diskussionen, väl grundad i rapporter om att utbildning länge varit eftersatt inte minst för primärvårdens läkare, men även specialister, att vi under många år kraftigt ökat antal administrativ personal, där många frågar oss om ex vad gör alla dessa, en massa nya titlar har tillkommit utan att vi kan se någon utvärderad och mätbar effekt på konkret patient, eller vård och organisatorisk positiv nytta? 

6. När ekonomin ebbar så stoppas satsningar där dom verkligen behövs, = Konkret patientnytta

7. Vi som arbetar med vård, omsorg och Life science är alla beroende av patienten, att det är faktiskt därför vi går till vårt arbete varje dag, utan kund/patient inget behov av våra tjänster.

8. För vem gör vi Omställning av vården?

9. Ser vi åter skräddarens goda löfte om en vante bli en tummetott?

”40 års erfarenhet av hälso och sjukvård”

 

2021-03-09

Jag instämmer och blir så trött över att åren går och så lite händer! Nu måste man tänka nytt, som t ex att ha handledning med 2-3 ST tillsammans (jag har provat), utöka kurser (nu har vi lärt att det kan gå att göra kurser på Zoom med många deltagare), belöna alla som är handledare med höjd lön och att stimulera kolleger som är på väg mot pension att stanna kvar och handleda mycket, ev på deltid. Sidotjänstgöringar är knepigast, men rimligtvis finns det kreativa idéer om mottagningar som kan erbjuda handledd tjänstgöring. Vi måste lösa detta!

Margareta Troein

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev