Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag19.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Det duger inte, Riksrevisionen!”

Publicerad: 17 December 2013, 11:07

Måns Rosén och Kjell Asplund från SBU underkänner Riksrevisionens granskning. Utan evidens och analytisk skärpa, lyder domen.


Regeringen och Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har ingått en  överenskommelse om en gemensam satsning på kvalitetsregister för hälso-  och sjukvården för perioden 2012–2016. Regeringen har samtidigt gett  Myndigheten för vårdanalys ett uppdrag att utvärdera den nationella  satsningen kring kvalitetsregister. Vårdanalys har redovisat en  långsiktig plan för hur utvärderingen ska gå till för perioden 2013–2017  med konkreta förslag på hur uppföljningen och utvärderingen ska gå  till.

Samtidigt har Riksrevisionen beslutat att granska statens satsningar  på nationella kvalitetsregister redan efter knappt två år. Även om man  kan diskutera om två myndigheter ska utvärdera samma sak så kan  preliminära reflektioner ge vägledning för om arbetet är på rätt väg,  det kan vara av värde. Riksrevisionen nöjer sig dock inte med det, man  rekommenderar långt innan satsningen är genomförd att staten ska dra  tillbaka sin satsning och låta hälso- och sjukvården göra som den vill  utan insyn. Det låter inte som en seriöst reviderande myndighet.  Dessutom är Riksrevisionens rapport inte baserad på evidens utan mest  tyckanden med många metodologiska problem.

Den problembild som Riksrevisionen, RR, tar upp är till flera delar  viktig att diskutera. En del av dessa problem är dock sannolikt inte  orsakade av kvalitetsregistersatsningen utan av andra problem i hälso-  och sjukvården. Rapporten bygger i stor utsträckning på vad intervjuade  personer eller utredarna tycker och inte på empiriska data som ger  förklaringar till problemens orsaker. Anekdotiska citat från enskilda  personer anges flera gånger som underlag för analysen. Slutligen saknas  helt en analys eller förklaringar av hur man kommer fram till  rekommendationerna. Slutsatsen verkar vara att gå tillbaka till det  gamla systemet där arbetet ska hänga på att det finns eldsjälar utan  resurser och där de som inte vill bedriva förbättringsarbete inte ska  behöva göra det. Vi trodde det ingick i Riksrevisionens policy och  uppdrag att skattebetalare och medborgare ska ha en möjlighet att få  insyn i hur offentligt finansierad hälso- och sjukvård bedrivs och med  vilken kvalitet.

Nedan följer några kommentarer till Riksrevisionens rapport:

■ RR:s rapport bygger      huvudsakligen på tre fokusgrupper,  intervjuer med personer som är aktivt      involverade med  kvalitetsregister och personer som har riktat kritik mot       kvalitetsregistren. Detta är inte ett representativt urval. Något       slumpmässigt urval av vårdpersonal har inte skett. Vidare har man tagit       del av en del revisionsrapporter. Något insamlande av empiriska  data har      inte skett, till exempel för att bedöma måluppfyllelsen  och om man är på      rätt väg.
■ Riksrevisionen tar upp      problemen med bristande täckningsgrad,  dubbelregistrering i journaler och      kvalitetsregister, att  återföringen av data till den lokala nivån är      bristfällig och  riskerna med att ekonomiska styrsystem kan påverka      kvaliteten i  registret. Detta är viktiga problem som har tagits upp      tidigare i  såväl den översyn som ledde till den nuvarande satsningen som      av  andra. Dessa problem måste lösas, arbete pågår och här finns en samsyn.       Däremot verkar det finnas helt olika uppfattningar om vad som är  bästa      lösningen. Vi återkommer till det.
■ RR anser ”att problemen med att      kvalitetsregistren bidrar till  ökad administration i vården har      underskattats”. Att det finns  problem är helt klart. Om de överskattats      eller inte kan inte  avgöras utifrån RR:s underlag. Vi har i ett annat      sammanhang  föreslagit att man skulle göra tidsstudier av       rapporteringsregistreringen. Då har vi en möjlighet att mer objektivt       värdera hur mycket kvalitetsregistren kan ha bidragit till att öka  den      administrativa bördan. Generellt kan vi vara ense om att       dubbelregistrering måste undvikas, men detta är kanske mer ett problem  som      orsakats mer av IT- och journalsystemens brister än av  kvalitetsregistren      i sig. Det har gått alldeles för långsamt att  utveckla system med      automatisk dataöverföring från journaler till  kvalitetsregister  
■ RR säger att öppna jämförelser      står i motsättning till en  rättvisande registrering av god kvalitet. Det      finns inga belägg för  att så varit fallet. Däremot är det uppenbart att      fokus i  landstingen förskjutits mot ett större intresse för kvalitet och       att vården på den lokala nivån förbättrats och är mer evidensbaserad. I       andra sammanhang granskar RR offentligt finansierade medel och  tycker att      data ska redovisas öppet och vara möjliga för andra att  granska. I dessa      fall behövs ingen insyn enligt RR.
■ RR ser ett problem med att      forskning fått en något mer  framträdande plats än tidigare då det inte ens      formulerades som ett  mål. Ja, forskningen har fått mer framträdande plats,      vilket är  positivt. Erfarenheterna är att ökad forskning ger bättre      kvalitet i  vården. Utifrån den översiktliga analys som RR gjort är det      mycket  svårt att förstå hur analysen logiskt kan leda till de slutsatser       och rekommendationer som ges.  
■ RR vill att ambitionsnivån för      statligt stöd ska minska till  motsvarande resurser som de var tiden före       kvalitetsregisteröverenskommelsen. Efter knappt två år av en femårig       satsning anser man sig ha underlag för att avbryta satsningen. RR  verkar      helt omedveten om att förändringsarbete tar tid. Görs en  långsiktig      satsning på fem år så bör man naturligtvis ta ställning  efter fem års      utvärdering.  
■ RR ”menar att de enskilda      klinikerna själva i högre  utsträckning bör få bestämma huruvida      kvalitetsregister ska vara en  del av det egna      kvalitetsutvecklingsarbetet”. Oj då, här vill RR  att svensk hälso- och      sjukvård ska göra sig av med en grundläggande  princip för allt      förbättringsarbete, den som handlar om  återkoppling. Hur ska klinikerna      veta om deras förbättringsarbete  lyckas? Vem ska man jämföra sig med och      hur ska man veta om arbetet  bedrivs med hög kvalitet? Är tolkningen att      revision ska vi ha för  viss verksamhet, men inte för annan?

Det finns flera kvarstående problem att lösa när det gäller  satsningen på kvalitetsregister, bland annat dubbelregistreringen, mer  direkt lokal återkoppling av data och större engagemang från  verksamhetschefer. Det är mycket pengar som satsas på kvalitetsregister  och då behövs en ordentlig utvärdering. Det sades tydligt i  översynsutredningen, men det som redovisas i RR:s rapport är varken  evidensbaserat eller gjort med analytisk skärpa. Riksrevisionen, det här  duger inte!

Här hittar du Riksrevisionens rapport Statens satsningar på nationella kvalitetsregister - Leder de i rätt riktning? (RIR 2013:20).

Läs också: Riksrevisionens replik ”Polariseringen främjar inte debatten om vården”.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev