Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Fredag04.12.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

Det görs visst alltför många artroskopier

Publicerad: 9 December 2009, 06:13

REPLIK Företrädare för Öppna jämförelser bemöter ett inlägg från fem ortopeder i nr 49/09.


Vi tackar Forssblad och medarbetare för synpunkter rörande behovet av artroskopi vid meniskskada och artros hos individer äldre än 40 år. Vi välkomnar debatten och diskuterar gärna sakfrågan. Vi hävdar dock fortsatt att det i Sverige årligen utförs alldeles för många artroskopier i onödan.

Vi verkar vara överens om att artros inte är en indikation för artroskopi samt att det gäller att operera rätt patienter. Det är i det perspektivet anmärkningsvärt att antalet artroskopier ökat från 150 till 250 per 100 000 sedan 1998 i den aktuella populationen. I en sjukvård med krympande resurser är det viktigt att professionen tar sitt ansvar och endast använder interventioner där evidens om patientnytta före­ligger.

Frekvensen av artroskopier skiljer sig med en faktor 4 mellan de landsting som gör minst respektive flest artroskopier per 100 000 individer över 40 års ålder.

Finns det evidens för att 10 000 av de 12 000 artroskopierna vid artros-och/eller meniskdiagnos är onödiga?

Englund (2009) visade att meniskskada förekommer bland 60 procent av 50-90-åringar med artros oberoende av om symtom förelåg. Utan röntgenologisk artros har cirka 30 procent meniskskada oberoende av symtom. Eftersom meniskförändringar är ett led i artrossjukdomen anser vi att artroskopier vid meniskskada till största delen utförs på en artrospopulation.

Randomiserade studier av Moseley (2002), Kirkley (2008) och Herrlin (2007) har visat att artroskopier i den aktuella åldersgruppen inte är bättre än låtsasoperation, träning eller medicinsk behandling. Roos och Ericsson (2000, 2006) har visat att patientrapporterad fysisk aktivitet inte förbättrades 3 månader och 4 år efter transartroskopisk menisk­ektomi.

Vi ser en uppgift för debattörerna att höja den beprövade erfarenheten av meniskektomi till evidens. Såvitt vi vet saknas sådana studier. Varför inte initiera ett nationellt kvalitetsregister avseende indikation för och utfall efter artroskopisk kirurgi och med en sådan observationsstudie evidensbasera ingreppet.

Ofta hörs att artroskopi hjälpt enskilda patienter. Problemet är att vi i dag inte har metoder som kan identifiera dem som blir bättre efter ingreppet och inte vet om effekten är specifik eller beror på placebo.

Vi anser utifrån tillgänglig evidens, och i samklang med tidigare publicerad artikel i Läkartidningen (Roos 2008), att 10 000 av 12 000 operationer är onödiga.

Behandlingen med information, träning och vid behov viktminskning vid artros är känd sedan länge (nice.org.uk/CG059). Ett mycket intressant fynd i den information som publiceras i Öppna jämförelser är att Värmland redovisar lägst antal artroskopier i populationen. I detta landsting är det sedan några år obligatoriskt att patienter med knäbesvär primärt bedöms av en sjukgymnast.

Patientregistret, Par, på Socialstyrelsen är en underutnyttjad källa för analys av svensk hälso- och sjukvård. Rapportering till Par är reglerad i lag och är således obligatorisk för såväl offentlig som privat sjukvård. Som vi fastslagit i rapporten Öppna jämförelser finns dessvärre ett bortfall i Par som till stor del beror på bristfällig rapportering från privat vård. Detta gäller många olika medicinska och kirurgiska behandlingar. Om fler onödiga artroskopier görs i privat regi vet vi inte och detta har vi heller inte påstått.

Vår Öppna jämförelserindikator när det gäller artroskopier kommer nu att analyseras vidare i ett forskningsprojekt i ett samarbete mellan Universitetssjukhuset Mas i Malmö och Sahlgrenska universitetssjukhuset. Det som ska undersökas/analyseras är flera saker:

■ Bortfallet.
     ■ Djupanalys av åtgärderna.
     ■ Patientrapporterat utfall via enkäter.
     ■ Genus- och jämlikhetsperspektivet.
     ■ Analys av den stora variationen i procedurfrekvens.
     ■ Hälsoekonomisk analys.
     ■ Frekvensen MR-undersökningar före de aktuella artroskopierna.

Öppna jämförelsers huvudsyfte är att med god transparens redovisa process- och resultatmått i svensk hälso- och sjukvård. Målet är att skapa en öppen debatt för att öka trycket på analys och förbättringsarbete. Arbetsgruppen för Öppna jämförelser har inte haft som avsikt att anklaga en yrkesgrupp och om debattörerna känt sig utpekade beklagar vi detta.

Göran Garellick
 är överläkare i ortopedi vid Sahlgrenska universitetssjukhuset och sitter i arbetsgruppen för Öppna jämförelser av hälso- och sjukvård för Sveriges Kommuners och Landstings räkning.

Max Köster
är utredare vid Social­styrelsen och med i arbetsgruppen för Öppna jämförelser.

Leif Dahlberg
 är professor i ortopedi vid Universitetssjukhuset Mas i Malmö och sakkunnig i Öppna jämförelser.

Relaterat material

SKL och Socialstyrelsen bör be om ursäkt

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev