Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Det räcker inte att okritiskt skicka hem tester”

Vi ser en fara med att främsta åtgärden för missad screening är hemskickade tester, skriver Emma Tonnes och Christina Hultqvist från Ung Cancer.

Publicerad: 15 juli 2021, 03:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Emma Tonnes, generalsekreterare Ung Cancer. Christina Hultqvist, socionom och medlemskoordinator Ung Cancer.


Ämnen i artikeln:

LivmoderhalscancerCoronakrisen

Varje år drabbas 550 kvinnor av livmoderhalscancer i Sverige, många av dem unga. Det är en allvarlig diagnos som är en av de vanligaste cancerformerna bland unga vuxna kvinnor. En cancerform vars cellförändringar enbart kan upptäckas genom provtagningar. Tack vare den screening som görs mot livmoderhalscancer har sjukdomen minskat drastiskt, men när tre av tio kvinnor enligt Cancerfonden inte dyker upp efter att de fått kallelser så riskerar konsekvenserna att bli förödande. Organisationen Ung Cancer vill se en tydligare kartläggning av unga kvinnor och en åtgärdsplan för den screening som uteblivit under pandemin.

Utebliven screening kommer att skapa konsekvenser för många unga kvinnor och det snart. På grund av pandemin som ännu inte är till ända har flera screeningtider för livmoderhalscancer behövt ställas in, skjutits upp, eller i försök kompenserats med fördröjda självprovtagningstester i ett antal regioner, för att på så sätt uppmuntra kvinnor att göra sina cellprovstester. 

Läs mer: Hon dödar myter om cellprov på Youtube 

Trots att samhället går in i julivärmen med lättare restriktioner och fler vaccinationer ser vi en fara med att främsta åtgärden för missad screening är hemskickade tester. Det är viktigt att söka samförstånd och inte tolka smittskyddsåtgärderna för hårt utifrån omständigheterna. Testerna har tidigare varit en parallell insats som fångat upp kvinnor som inte gått på gynekologisk cellprovskontroll efter att de har fått kallelser. Men att se det som en central åtgärd och därmed behandla screeningprogrammet mot livmoderhalscancer lite sisådär är att skjuta skarpt mot unga kvinnors hälsa. 

För när man talar om unga kvinnor och den ojämlika cancervården tenderar det att göras i generaliserande drag. Vilka unga kvinnor talar man om? Unga vuxna vänder sig till Ung Cancer och bilden måste nyanseras. Det går inte att ha en uppriktig diskussion om unga kvinnors hälsa och hemskickade tester om man inte är villig att se den ur olika kvinnors perspektiv. 

Har Socialstyrelsen och regionerna tänkt på unga kvinnor som tvingas leva i en hederskultur? Exempelvis de unga vi mött som förbjuds att använda tampong för att den anses göra sönder ”mödomshinnan” och därmed hota oskulden. 

Har Socialstyrelsen och regionerna funderat över hur unga kvinnor med omfattande behov av särskilt stöd på boenden ska hantera känslorna och hanteringen av sådana hemtester? Där flera redan haft svårt att ta del av screening. Man behöver inte ha upplevt en annans situation för att begripa att sådana frågor måste beaktas när beslut tas om unga kvinnor inom cancervården. Det räcker inte att okritiskt skicka hem tester som en aktiv åtgärd och sedan hoppas på det bästa. 

Den svenska cancervården är inte obevandrad i det preventiva arbetet. Screening för livmoderhalscancer är ett lysande exempel. Men ämnet måste ses ur en större synvinkel om man vill fortsätta i samma spår. Ort och utbildning är inte det enda svaret på varför screening uteblir. Det är dags att väga in fler perspektiv.  

Flera kvinnor har berättat för oss att de inte använt sig av testerna och vi befarar att det skapar en begränsad framgång för hemtesterna. Vikten av snabba resultat måste alltid ses i relation till ungas verklighet. Ser man inte det, så skapas inte bestående och effektiva resultat för socialutskottets mål att utrota livmoderhalscancer inom sju år. Regionerna bör samla olika kunskaper om unga kvinnor för att göra en kartläggning om gruppen. Åtgärdsplanen kan först då vara handfast och fler kan nås av sin screening. Är det då verkligen självprovtagningstester som är det framtida sättet att fånga upp alla unga kvinnor? 

Emma Tonnes, generalsekreterare Ung Cancer

Christina Hultqvist, socionom och medlemskoordinator Ung Cancer

 

Kommentar:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev