Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Digitala lösningar kan ge fler tillgång till cancerrehabilitering”

Kombinerade former av rehabilitering där de fysiska mötena blandas med digitala aktiviteter behöver utvecklas, anser debattörer från Cancerrehabfondens vetenskapliga råd.

Publicerad: 22 september 2021, 03:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Yvonne Wengström, Karolinska institutet, Mirjam Ekstedt, Linnéuniversitet, Sandra Einarsson, Umeå universitet, Anna María Pálsdóttir, Sveriges lantbruksuniversitet, Kjell Bergfeldt, Skandionkliniken.

Foto: Martin Stenmark (Yvonne Wengström), Jenny Svennås-Gillner, SLU (Anna María Pálsdóttir), Staffan Claesson (Kjell Bergfeldt), Getty Images (genrebild)


Ämnen i artikeln:

Digital vård

Den ökade belastning på sjukvården som covid-19-pandemin medfört gör att vi kan räkna med ett ökat vårdbehov för många grupper under de kommande åren. Den så kallade vårdskulden innehåller även en ”rehabskuld”, med ett uppdämt behov av insatser. För att alla som behöver ska kunna erbjudas cancerrehabilitering behöver de digitaliserade vårdformerna utvecklas i kombination med fysiska vårdkontakter enskilt och i grupp. Samtidigt behöver cancerrehabiliteringen utvecklas för att bli en del av det som i dag har börjat kallas precisionshälsa. 

För den enskilda individen är möjligheten till cancerrehabilitering viktig, inte minst för att minska de så kallade seneffekterna av behandling och sjukdom. Behovet av psykosocialt stöd i efterförloppet efter genomgången behandling är också stort. Många beskriver sig lämnade i ett ingenmansland med sina frågor och sina rehabiliteringsbehov. 

Läs mer: En av sex önskade få svåra besked i digital journal

I det nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering är det uttalat att rehabilitering ska vara tillgänglig för alla patienter med cancer under hela vårdprocessen. Flera rapporter har genom åren visat att det inte stämmer – allt för många patienter erbjuds inte rehabilitering. Det är ett faktum som bekräftas även i nya undersökningar: en enkät bland 52 deltagare i Cancerrehabfondens digitala rehabaktiviteter hösten 2020 visade att tre av fyra deltagare inte erbjudits stöd efter avslutad cancerbehandling. Liknande resultat redovisades av Cancerfonden i en undersökning bland bröstcancerpatienter som presenterades i våras.

Denna verklighet har således varit känd länge, men det har ändå inte varit tillräckligt för en ökad satsning på cancerrehabilitering. Inte heller att addera ett samhällsekonomiskt motiv, där cancerrehabilitering bidrar till att minska framtida vårdbehov, sjukskrivningar och produktionsbortfall, har lett till nödvändiga beslut om satsningar på cancerrehabilitering. 

Vi vill att den utveckling mot digitala lösningar för möten i vården som vi sett under pandemin blir en språngbräda för en nödvändig utveckling som kan ge flera patienter tillgång till cancerrehabilitering. Digitala lösningar har redan fått fotfäste i flera verksamheter, inte minst hos Cancerrehabfonden som under det gångna året utvecklat sin digitala cancerrehabilitering. Deltagarna där beskriver hur det digitala stödet haft en positiv effekt. Men man uttrycker också en stark önskan om att få tillgång till rehabiliteringsinsatser i fysiska möten.

Den uppfattningen stöds också av forskning inom cancerrehabilitering som visar att aktiviteter över tid är viktigare än kortare insatser. Här ger digital vård i kombination med fysiska möten nya förutsättningar att nå goda resultat. Det digitala rehabiliteringsstödet kan också göra att vi kan nå cancerpatienter som inte kan resa och de som har lång väg till vårdenheter som erbjuder rehabilitering. 

Sverige ligger i framkant vad gäller utvecklingen mot precisionsmedicin, vilket av många utläses som en individuellt, ner på molekylnivå, utformad behandling. Vi ansluter oss till en bredare definition som inkluderar begreppet precisionshälsa, där alla aspekter på hälsa och välbefinnande ges utrymme.

Vi menar att precisionshälsa i relation till cancerrehabilitering handlar om att ge olika möjligheter till rehabilitering utifrån den enskilda individens behov och förutsättningar. Det handlar om att utveckla och införa träffsäkra och jämlika metoder för att främja hälsa och välbefinnande samt att förebygga, diagnostisera, behandla och rehabilitera sjukdom. Ny teknik och ändamålsenliga regelverk är hörnstenar i den utvecklingen. 

Vi ser flera möjligheter till hur sådana multimodala rehabiliteringsformer kan utformas och ger här några exempel:

• Fatigue är en vanlig seneffekt kännetecknad av utmattningskänsla samt nedsatt prestationsförmåga. Fysisk träning kan lindra fatigue och andra symtom samt återge funktioner som påverkats av sjukdom och behandling. Flera studier och initiativ pågår med utveckling av webbaserad ledarledd träning i grupp som kan utföras i hemmet.

• Digitalt stöd i rehabilitering efter prostatacancer uppskattas av patienterna, enligt flera studier. Där har de också beskrivit hur deras behov varierar över tid och efterfrågar skräddarsydd information och stöd utifrån sina behov och egna villkor – det vi kallar ”precisionshälsa”. 

• Frågor om mat och nutrition bör ha en självklar roll inom konceptet precisionshälsa. För personer med seneffekter som påverkar ätande skulle digital teknik i kombination med fysiska träffar, individuellt eller i grupp, möjliggöra ett mer heltäckande och individuellt utformat stöd. 

• Naturen är en viktig resurs för människors fysiska, mentala och social hälsa. Naturbaserade interventioner har visat sig vara ett bra komplement till sedvanlig rehabilitering (fysisk eller digital). Att använda djur, speciellt hästar, har också visat sig vara en viktig del av sedvanliga rehabiliteringsprogram, inte minst riktade till barn.

Konceptet precisionshälsa pekar på att det behövs en fortsatt utveckling av dagens cancerrehabilitering. Begreppet speglar dessutom betydelsen av att använda individanpassade metoder för rehabilitering, vilket borde vara en del av en jämlik vård. Det senaste året har visat att det går att hitta digitala lösningar för många vårdsituationer och behov. Samtidigt ser vi att det finns behov som sträcker sig över en längre tid och att kraften i att mötas fysiskt inte kan underskattas. Detta talar starkt för att det är kombinerade former av rehabilitering där de fysiska mötena blandas med digitala aktiviteter som behöver utvecklas.

Det tror vi i Cancerrehabfondens vetenskapliga råd är framtiden för cancerrehabiliteringen i Sverige.

Yvonne Wengström, professor/omvårdnadsansvarig Karolinska CCC och Karolinska institutet, Stockholm.

Mirjam Ekstedt, professor, institutionen för hälso- och vårdvetenskap, Linnéuniversitet, Kalmar.

Sandra Einarsson, universitetslektor, institutionen för kost- och måltidsvetenskap, Umeå universitet.

Anna María Pálsdóttir, docent och lektor, institutionen för människor och samhälle, Sveriges lantbruksuniversitet, Alnarp.

Kjell Bergfeldt, överläkare Skandionkliniken Uppsala, ordförande Cancerrehabfondens vetenskapliga råd.

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här! 

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Ämnen i artikeln:

Digital vård

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev