Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Distribution bör utvecklas genom konkurrens – inte med reglering”

Publicerad: 3 oktober 2014, 10:44

Att enstaka leverantörer inte skött sig kan inte försvaras, men det ska inte användas som intäkt för att det behövs en total förändring av distributionssystemet, skriver Anders Blanck, vd för Lif.


Sveriges apoteksförening beskriver i Dagens Apotek 26 september den omreglerade apoteksmarknaden som överreglerad – men efterfrågar samtidigt ny reglering för att flytta ansvaret för distribution från läkemedelstillverkarna till apoteken.

I dag finns det inga regler som styr exakt hur läkemedel ska distribueras från läkemedelsföretag till apotek, bara att det ska ske utifrån uppställda kvalitetskrav. Att apoteken är missnöjda med läkemedelsdistributionen är otillfredsställande, men inte ett skäl att inskränka läkemedelsleverantörernas möjlighet att själva välja hur de lagerhåller och distribuerar sina produkter.

Lif konstaterar att det i dag inte finns någonting som hindrar apoteksaktörerna att sköta distribution till sina apotek. Möjligheten begränsas visserligen av några särdrag på läkemedelsmarknaden. Alla apotek har tillhandahållandeskyldighet för alla förordnade läkemedel på den svenska marknaden och alla som bedriver partihandel har en skyldighet att leverera läkemedel till alla apotek.

Om apoteksaktörerna uteslutande ansvarade för distributionen skulle det få vissa intressanta effekter, med miljömässiga och ekonomiska konsekvenser. Läkemedelsföretagen skulle behöva betala flera distributörer för samma lagerhållning och distribution, lastbilar från fler distributörer skulle köra samma läkemedel till alla landsändar och städer, och små apoteksaktörer skulle tvingas att göra sina inköp via sina stora konkurrenter. Skulle läkemedelsföretagen fortsatt välja att bara samarbeta med en apoteksaktör för sin lagerhållning och distribution skulle alla apoteksaktörer tvingas leverera till varandra.

På en konkurrensutsatt marknad får det antas att varje företag väljer den distributionslösning som passar deras ändamål bäst. Apoteken kan därför öka sitt inflytande genom att erbjuda nya attraktiva lösningar för distributionen som uppväger nackdelarna för läkemedelsföretagen. Detta är dock inget som branschföreningar eller myndigheter kan engagera sig i eller styra, utan här måste den fria konkurrensen råda.

Apoteksföreningen anför ett antal skäl, utifrån specifika fall och specifika omständigheter, för sina krav på förändring. Ett av fallen gällde när ett apotek via distributören hade fått ”ett läkemedel i början av september med hållbarhet till december”, vilket likställs med en för kort hållbarhet. Läkemedel ska självklart ha tillräcklig hållbarhet för att patienten ska hinna använda det, vilket också är möjligt i det aktuella fallet om förpackningen t.ex. innehöll en månads förbrukning. I samband med apoteksomregleringen uppmanades branscherna att utarbeta riktlinjer för returrätt i vilka hållbarhet vid leverans till apotek är normal förbrukningstid plus två månader, eller minst tre månader. Enda undantaget är när alternativet är att inget läkemedel alls kan levereras. Det framgår tydligt i riktlinjerna att de ska användas som utgångspunkt för de avtal som varje apoteksaktör förutsätts fritt förhandla med varje leverantör.

Apoteksföreningen hävdar att bristande hållbarhet är ett reellt problem eftersom regelverket nyligen förtydligats vad gäller tillhandahållandet inom systemet för ”periodens vara”. Läkemedelsbranschen har länge efterfrågat tydligare krav och sanktionsmöjligheter gentemot de leverantörer som inte sköter sina åtaganden inom systemet för periodens vara. Lif och FGL tog redan 2009 initiativ till en god leveranssed där medlemsföretagen frivilligt åtog sig de krav som nu reglerats. Att det förekommit att enstaka leverantörer inte skött sig kan inte försvaras men det ska inte användas som intäkt för att det behövs en total förändring av hela distributionssystemet.

Apoteksföreningen tar även upp två andra återkommande frågor – beställningstiderna och julleveranserna. Alla apotek får – fem dagar i veckan – de läkemedel de beställer mindre än 24 timmar efter beställningen. Att distributörerna sätter en sista beställningstid för att hinna packa och köra ut läkemedlen i hela landet är ganska naturligt. Utöver de tidsbestämda beställningarna av lagerpåfyllnad kan apoteken lägga ytterligare beställningar för enskilda patienter även efter beställningsstoppet, och det finns alltid beredskap för akuta fall. Vi kan konstatera att de varor som apoteken har lagt över i egna distributionslösningar bara levereras ett par gånger i veckan.

När det gäller julleveranserna har apoteken själva möjlighet att förbereda sig genom att anpassa lagerhållningen inför helgen, men finns det behov av extra leveranser bör det erbjudas. Vad Lif förstår har distributörerna sedan apoteksomregleringen fört dialog med apoteken om behovet av extra leveranser vid långhelger, men att det är få apotek som utnyttjat möjligheten. Det är intressant att konstatera att leveranserna vid de fyra helgdagarna vid påsk aldrig skapar några problem för apoteken.

Läkemedelsdistributionen är en konkurrensutsatt marknad. Den omreglerade marknadssituationen borde innebära stora möjligheter för innovation kring distributionen av läkemedel, om idéerna är goda och inte bara består i krav på ännu mer regleringar.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev