Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Du måste tala klarspråk om läkemedelsförmånen, Anders Borg!”

Publicerad: 12 september 2014, 06:05

Johan Moström, förbundsordförande, Riksförbundet cystisk fibros, har reagerat på ett uttalande av finansministern.


Anders Borg (M) gör i en intervju i Dagens Industri den 9 september ett anmärkningsvärt uttalande om att den svenska läkemedelsförmånen kan komma att ändras om Astra Zeneca köps av ett utländskt bolag. Motivet skulle vara att de fördelar som ett generöst högkostnadsskydd ger till läkemedelsindustrin är omotiverade om läkemedelsbolagen väljer att dra ner sin verksamhet i Sverige. Uttalandet väckeroro hos de kroniskt sjuka som är beroende av god tillgång till nya och effektiva läkemedel för sitt välmående och sin överlevnad. Regeringen bör snarast överge eventuella planer på att försämra läkemedelsförmånen och i stället fokusera på konstruktiva stimulanser till forskning.

Vi har i Sverige en modell med en generös läkemedelsförmån som gör att alla människor, oavsett inkomst, har lika tillgång till läkemedel. Det är en modell som vi ska vara stolta över och som gör att överlevnaden inom många diagnoser är betydligt bättre än i andra delar av världen. För den kroniska lungsjukdomen cystisk fibros, som är en komplex sjukdom som kräver omfattande medicinering, är den förväntade livslängden 50 år i Sverige medan den i USA endast är 35 år. Inte för att de mest avancerade medicinerna saknas där, utan för att ett stort antal patienter saknar tillgång till dem på grund av höga kostnader och den ojämlika modell som USA har för läkemedelsfinansiering.

En försämring av läkemedelsförmånen som innebär långsammare introduktion av nya och mer effektiva läkemedel kommer på lång sikt att underminera den svenska modellen. Redan nu ser vi exempelvis att patienter med hepatit C väljer att på egen hand finansiera nya och banbrytande behandlingar eftersom de nekas dessa av den svenska sjukvården. Det riskerar att leda till en situation där den som har råd kan få de mest avancerade medicinerna, medan den som saknar resurser får nöja sig med gårdagens behandling med de nackdelar som detta innebär.

För många diagnoser innebär den avancerade forskning som bedrivs på läkemedelsområdet hopp om ett längre liv och ett liv med färre komplikationer och biverkningar. Resurser till läkemedelsanvändning ska därför inte enbart ses som en behandlingskostnad för den enskilda, utan också som en investering i forskning och utveckling som kommer alla till del. I det sammanhanget kan vi inte se Sverige som en isolerad aktör, utan vi måste se oss som del av en global arena där vi kan dra nytta av innovationer, oavsett var de uppstår.

Att Sverige har en stark life science-sektor är värdefullt och Anders Borg har rätt i att det finns anledning till oro om resurser och kompetens lämnar landet. Att låta svenska patienter drabbas av en åtstramning av läkemedelsförmånen som syftar till att straffa läkemedelsmarknaden generellt är emellertid inte en rimlig åtgärd. Kroniskt sjuka ska inte behöva bära ansvaret för hur Astra Zenecas aktieägare agerar. Lika tillgång till effektiva läkemedel för alla medborgare är en rättighet som måste värnas.

Sverige bör öka sina ansträngningar för att upprätthålla sin spetskompetens inom forskning på läkemedelsområdet. För detta krävs resurser till forskning, bättre kanaler för kunskapsutbyte mellan olika forskningsaktörer och en öppnare samverkan mellan privata företag och offentliga institutioner. Antalet kliniska prövningar på svenska sjukhus måste bland annat öka. Det är sunda åtgärder för att stimulera forskning och motverka resurs- och kompetensflykt. En försämrad läkemedelsförmån är det inte.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev