Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Måndag19.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”En att-göra-lista till den sjukvårdsansvariga”

Publicerad: 17 Februari 2014, 05:30

Vi behöver någon som kan ta ansvar för dessa angelägna områden. Socialministern gör det inte, skriver läkaren Rurik Löfmark.


Svensk sjukvård blir mer och mer lik den amerikanska. Allt större tonvikt läggs på ekonomisystem och allt mindre på etiska överväganden. Nyligen publicerade Jama Internal Medicine en förslagslista på angelägna ärenden för nästa Surgeon General (den högst ansvarige för sjukvården).

Listan innehåller för det första en uppmaning att förklara för allmänheten vad de privata försäkringarna för sjukvård egentligen innebär. Bara 14 procent var fullt insatta i det. Det problemet är väl inte så akut i Sverige, men allt fler känner sig manade att ha egna försäkringar. Ersättning för till exempel vård i utlandet och för asylsökande är oklart.
Den andra punkten på listan är att försöka komma tillrätta med den nationella övervikten. Samma sak här, vi vandrar i USA:s fotspår.
Den tredje punkten är att försäkra den amerikanska befolkningen att vaccinationer är av godo. Här ligger vi bättre till, trots malören med vaccinationen mot svininfluensa.

I Sverige skulle en sådan lista kunna se ut så här:

■ Alla patienter med långvariga sjukdomar borde ha tillgång till en namngiven egen läkare (och sjuksköterska). Dessa ska ha kunskaper för att kunna föra en dialog med patienten så att det leder fram till det samråd som framhålls i hälso- och sjukvårdslagen. Detta kan rimligen leda till ett bättre bemötande i vården. Det är visserligen sedan ganska länge påbjudet av Socialstyrelsen, men föreskriften är tämligen okänd inom vården.
■ Landstingen ska tillhandahålla en säker och rättvis vård till alla invånare var de än befinner sig inom landet. Så är det inte överallt. Nationella riktlinjer och prioriteringar bryr man sig inte alltid om eftersom de på kort sikt kan leda till utgifter som vårdgivaren inte får ersättning för. Att det på ett helt lagligt sätt blir orättvisor i vården beror på den kommunala självbestämmanderätten, där lokala politiker vill profilera sig.
■ Rättssäkerheten måste byggas ut med en rättighetslagstiftning, så att vårdgivare och utförare får stå till svars för alla dödsfall och skador som åsamkas patienter som inte får en adekvat och säker behandling.
■ Andra områden som måste få bättre lösningar är vården av äldre, den palliativa vården, den psykiatriska vården, primärvården och vården av patienter med ovanliga sjukdomar.
■ För en säker vård krävs naturligtvis också kontinuerlig fortbildning av all personal.
■ Men framför allt krävs en enhetlig styrning av såväl förebyggande insatser som diagnostik och behandling. Upp till 30 procent mer läkartid kan tillföras genom minskad administration. Den kliniska forskningen måste stagas upp. Det finns tillförlitliga uppgifter om att 85 procent av den kliniska forskningen inte är ändamålsenlig och att hälften av resultaten inte blir publicerade. (Artikel publicerad i Lancet 2009)

Vi behöver någon som kan ta ansvar för allt detta. Socialministern gör det inte, inte heller hans tjänstemän, eller regionerna och landstingen. Socialstyrelsen är tandlös och Inspektionen för vård och omsorg är redan överhopad av ärvda ärenden.

Vart ska man då skicka en sådan här lista?

De studier som det hänvisas till i inlägget är:

■ Nathaniel P. Morris. A To-Do-List for the Next US Surgeon General. Jama Internal Medicine. Published online November 25, 2013
■ Chalmers I, Glasziou P. Avoidable waste in the production and reporting of research evidence. Lancet 2009; 374: 86–89.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev