Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

En individuell försäkring kan lösa sjukvårdens finansieringsproblem

Publicerad: 20 juni 2007, 06:00

Hur ska samhället klara att finansiera en allt mer kostnadskrävande sjukvård? Debattörerna Göran Arvidsson och Bengt Jönsson föreslår här en individuell primärvårdsförsäkring, där en premie på 3 000 kronor per patient och år skulle ge tillräckliga intäkter.


Vid en konferens nyligen tog Anna Hedborg, generaldirektör i socialdepartementet, upp det olösta problemet med att finansiera en alltmer kostnadskrävande sjukvård inom de ramar som sätts av dagens skattebaserade finansiering.

Finner man inte nya finansierings­källor återstår ännu hårdare prioritering och ransonering. Kanske skulle man kunna bryta ut primärvården och finansiera den med en individuell försäkring? Eftersom denna idé börjat debatteras vill vi bidra med några synpunkter.

Primärvården skulle passa för individuell försäkringsfinansiering. En individuell försäkring, i stället för kollektiv finansiering, måste omfatta många individer för att ge god riskspridning och få betydelse för finansieringen.

Närmast till hands ligger en obligatorisk försäkring. Den ger utjämning mellan försäkringstagarna, och kan samtidigt ge valfrihet och konkurrens mellan försäkrare och vårdgivare.
 Premierna skulle baseras på förväntad vård och kan hållas låga, eftersom försäkringen skulle omfatta alla och endast sådan vård som den enskilde kan bedöma och påverka. De kan sättas för grupper av individer eller betalas av tredje part för utvalda grupper. De kan dessutom innehålla element av offentlig subventionering.

Försäkringarna kan administreras av en eller flera försäkringsgivare, offentliga eller privata. Privat kapitalförvaltning säkerställer att inbetalda premier används till sjukvård och inget annat. Individuella val och konkurrens mellan försäkringsgivare medför att inriktning och omfattning återspeglar de försäkrades krav och önskemål.

Dessa vinster måste dock ställas mot de extra kostnader som uppstår för till exempel administration av premieinbetalningar och reglering av villkor och ersättningar.

Vilka vårdgivare ska vara anslutna till försäkringen? Man kan välja en modell där försäkringsgivaren bestämmer detta och således anvisar vårdgivare, eventuellt några att välja mellan, när behov uppstår. En annan möjlighet är att de försäkrade väljer sin vårdgivare, det vill säga listar sig hos en familjeläkare (husläkare, vårdcentral).

De främsta fördelarna med ett familje­läkarsystem, utöver det fria valet av läkare, är att det skapar tillgänglighet och kontinuitet för patienterna och att det lockar läkare att utbilda och etablera sig som specialister i allmänmedicin.

En annan fördel är att det möjliggör finansiering genom en fast avgift per patient och år och därigenom en tydlig kontroll av totalkostnaderna. För att motverka övervältring av kostnader på sjukhus och specialistvård måste försäkringen innehålla villkor om vad som ingår och inte.

Vid en försäkringspremie på 3 000 kronor per patient och år, skulle intäkterna bli 27 miljarder kronor, vilket är ungefär vad primärvården kostar. Premien kan sättas lägre, om den subventioneras eller om den fasta årsersättningen till familjeläkarna kombineras med en patientavgift per besök.

Ersättningen till familjeläkarna kan också bero på tilläggsuppdrag, till exempel vaccinationer och andra förebyggande insatser, skolhälsovård etcetera. Kontraktet behöver inte vara lika för alla familjeläkare. De som har hand om patienter med speciellt stora vårdbehov kan få extra ersättning. På så sätt kan premierna hållas låga för alla.

Ska kostnader för läkemedel ingå i  kapitationen  eller inte? Mycket dyra läkemedel, som vanligen kräver avancerad diagnostik och specialistvård, bör inte ingå. Däremot skulle mera allmänt använda och billiga läkemedel kunna ingå. Egenavgiften i läkemedelsförmånen skulle då kunna slopas, och läkare och patient får incitament att välja det mest kostnadseffektiva läkemedlet i varje enskilt fall.

Finansiering av primärvården på detta sätt är fullt möjlig. Alla omfattas. Försäkringen kan göras obligatorisk utan att på ett avgörande sätt reducera den individuella valfriheten. Basen för försäkringen blir stor, och även vid låga premier blir det finansiella bidraget betydande. Kostnaden kommer, även med en vid definition av vad som ingår, för de flesta att utgöra en liten del av familjeinkomsten.

Möjlighet att få bidrag till premien måste dock finnas. I jämförelse med andra fasta utgifter, till exempel försäkring för hus och bil, kommer sjukförsäkringen inte framstå som orimligt dyr.
 Ett nationellt reglerat familjeläkar­system, baserat på individuella betalningar och kompletterande primär­kommunal finansiering, skulle alltså kunna vara ett sätt att öka den totala finansieringen av sjukvården.

Vi är medvetna om att det inte kommer att vara populärt att betala för det som i dag är nästan gratis. Men kanske kan den nya premien accepteras om den dels stärker patientens ställning i primärvården, dels skapar utrymme för specialistvård och läkemedel, som vi annars inte kommer att ha råd med.

Dessa synpunkter är ett koncentrat av en analys som vi, och ett par kolleger, gjorde i SNS välfärdspolitiska råds rapport 2004, Hälsa, vård och tillväxt. Där föreslog vi just en individuell primärvårdsförsäkring. Då väckte vårt förslag ingen anklang. Tiden är kanske mogen nu.

Göran Arvidsson
 Bengt Jönsson

Göran Arvidsson
 är docent och forskningsledare vid SNS, Studieförbundet näringsliv och samhälle.

Bengt Jönsson
är professor i hälsoekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev