Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Torsdag22.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

En läkare kan – och bör – visst vara läkare och verksamhetschef samtidigt

Publicerad: 19 November 2008, 19:12

REPLIK Det är när en ledare inom sjukvården verkligen vet vad som händer på ”golvet” som risken för felaktiga beslut minimeras, skriver Bosse Erwander.


Chefen för Universitetssjukhuset i Lund, Bent Christensen, hävdar att det är oförenligt med gott ledarskap att samtidigt vara verksamhetschef och att arbeta som läkare. Det är bra att sjukvårdens framtida ledarskap analyseras. Men att förbjuda verksamhetschefer att arbeta som läkare förvärrar bara problemen.

Jag slutar som verksamhetschef i Lund efter mer än tio år. Orsaken är inte alls, som det står i inledningen till debattartikeln i Dagens Medicin nr 45/08, att jag inte skulle få arbeta som läkare. Orsaken är att chefen för akutkliniken i Lund under 2009 ska spara cirka 20 miljoner kronor, trots ett oförändrat eller ökande uppdrag.

20 miljoner kronor – motsvarande en vårdavdelning eller hälften av alla våra akutläkare – ska bort!

Tilläggas bör att kliniken för tredje året i rad under 2008 haft en produktionsökning på nästan 10 procent.

Vårt uppdrag är ”att ta emot alla som söker på akuten och slutvårda minst 80 procent av alla medicin- och kirurgpatienter som läggs in”. Noggranna beräkningar har övertygat mig om att vårt uppdrag inte kan genomföras på ett säkert sätt om de planerade besparingarna genomförs.

Socialstyrelsen har tydligt markerat att vi inte ska ha längre väntetider på akuten, fler överbeläggningar eller ännu flera akutinlagda patienter utspridda över hela sjukhuset. Jag kan inte genomföra det uppdraget – därför avgår jag!

Chef och läkare är ett vinnande koncept även i framtiden. Att chefen för en stor klinik ska fullgöra uppdraget som verksamhetschef och samtidigt vara den främste specialisten är naturligtvis ohållbart. Det tillhör en svunnen tid. Frågan nu gäller hur chefen så effektivt som möjligt ska vara insatt i sin verksamhet.

En viktig del av mitt ledarskap har alltid varit att arbeta som läkare. Jag har försökt att vara ett föredöme och samtidigt få en säker bild av verkligheten. Har man som chef varit på plats när akuten är överfull och vårdplatserna slut, inser man det orimliga i att stänga en avdelning eller att minska antalet akutläkare till hälften, även om det för hela sjukhuset finns ett kostnadstak.

Förmågan att bära med sig en sann bild av verkligheten är den svåraste, men enligt min uppfattning den viktigaste, kompetensen i ett gott ledarskap. Det är när en ledare verkligen vet vad som händer på ”golvet” som risken för felaktiga beslut minimeras.

Jag tror därför inte på Bent Christensens idé. Min bild av verkligheten blir inte lika bra av andrahandsuppgifter eller av ”besök” i den egna verksamheten. Arbetet som läkare är därför en vital del i mitt ledarskap.

Bent Christensen anger inte några referenser som styrker påståendet att uppdraget som verksamhetschef är oförenligt med läkararbete. Frågan har kopplats till sjukhusets ekonomiska problem. Jag har därför jämfört det ekonomiska utfallet mellan olika kliniker utan att upptäcka något samband mellan ekonomin och hur mycket verksamhetschefen engagerar sig i kliniskt arbete eller i forskning.

Det finns däremot ett samband mellan ekonomin och möjligheten att som verksamhetschef påverka uppdragets omfattning och innehåll. På den punkten finns det stora skillnader mellan olika kliniker.

Självklart ska vi ha ledare på alla nivåer som satsar hela sin kraft i ledarskapet. Men det måste tillåtas ske på olika sätt utifrån varje verksamhets förutsättningar. Att i begränsad omfattning arbeta som läkare passar min ledarstil bäst.

Duktiga chefskollegor tycker att andra modeller passar deras uppdrag bättre. Jag ser ingen fördel i att alla ska tvingas in i just min modell. Likriktat ledarskap är inte ett vinnande koncept för ett universitetssjukhus.

Alla chefer måste dock ges bättre förutsättningar genom tydliga uppdrag och en budget baserad på analys av fakta. Oavsett plats i organisationen är man beroende av att chefer på högre nivåer tar sitt ansvar. Vi behöver chefer som kan prioritera bland uppdragen och anpassa budgeten därefter.

Verksamhetschefernas komplicerade uppdrag bör absolut diskuteras och analyseras. Men de är endast en viktig grupp ledare i en komplicerad helhet. Det finns därför all anledning att samtidigt reflektera över hur en bra sjukhuschef kan stödja divisionschefer och verksamhetschefer. Det gäller hur vi som ledare ser till att resurserna flyttas dit de hör hemma - till mötet mellan patienterna och våra medarbetare.

Bosse Erwander

Bosse Erwander
är överläkare och lämnar inom kort sitt arbete som verksamhetschef för akutkliniken vid Universitetssjukhuset i Lund.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev