Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”En ursäkt till alla vårdanställda vore på sin plats”

Att blicka tillbaka på den här tiden samtidigt som jag läser om regionens vinster väcker en vrede inom mig som vårdpersonal, skriver sjuksköterskan Meryem Yebio.

Publicerad: 11 mars 2022, 04:55

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Meryem Yebio, sjuksköterska.


Ämnen i artikeln:

SödersjukhusetRegion StockholmToppnyheter Sjuksköterska

1,8 miljarder (!) kronor. Så mycket gick Region Stockholm i vinst med år 2021. En vinst som än så länge lyser med sin starka frånvaro i det vardagliga arbetet för och inom sjukvården. En vinst som gjorts på bekostnad av en vårdpersonal som var fysiskt, psykiskt och/eller socialt utsliten redan före, men framförallt efter att ha arbetat på knäna med bristande skyddsutrustning och avsaknad av ersättning under en pandemistorm likt ingen tidigare. En vård- och omsorgspersonal som kanske aldrig kommer att bli densamma på grund av synliga såväl som osynliga men, orsakade av att arbeta under pandemin. 

Vilka applåderande samhällsmedborgare står nu upp för dessa mer eller mindre fallna ”vårdhjältar”? Vem minns och står upp för dem och deras arbetsvillkor nu när samhället återigen öppnar upp och de långa vårdköer som pandemin skapat ska betas av, av samma personal som ridit ut (läs: haltat igenom) den tuffaste stormen i modern tid? 

Läs mer: Tretton vårdförbund i upprop för arbetsmiljön 

Regeringen får svidande kritik för hanteringen av pandemin. Coronakomissionens slutrapport slår fast att Folkhälsomyndigheten fick för stort inflytande i regeringens beslutsfattande och agerande under pandemin. 

Vidare menar kommissionen att alldeles för stor hantering baserades på evidens (som då inte fanns) snarare än försiktighet. Jag kan inte låta bli att tänka på rekommendationen till vårdpersonal att inte använda skyddsutrustning vid kontakt med covidsmittade patienter på avstånd, där myndighet och i förlängningen regering verkligen inte tog det säkra före det osäkra och aktivt valde att riskera vårdpersonalens liv och hälsa. Att blicka tillbaka på den här tiden och dess konsekvenser samtidigt som jag läser om regionens mångmiljonvinster väcker en vrede inom mig som vårdpersonal.

Jag kan inte förstå att fler inom olika delar i samhället inte upprörs tillräckligt mycket för att agera emot en vårdstyrning där en region kan gå med så mycket i vinst samtidigt som det saknas bemannade vårdplatser och sjukvårdspersonal säger upp sig till höger och vänster på grund av skadliga arbetsförhållanden. 

Jag kan inte förstå att exempelvis akuten på Södersjukhuset i Stockholm beskrivs som en akutmottagning i ett krigsdrabbat land och en vårdmiljö där patienter ligger på golvet för att det saknas britsar. En kaosartad vårdmiljö där inläggningspatienter får vara kvar över natten för att det saknas vårdplatser på vårdavdelning. 

Vårdpersonal medger att de har så mycket att göra att de inte hinner förse patienterna med basala behov som mat, dryck eller hjälp till toaletten. Arbetar en som vårdpersonal är en där för att hjälpa människor i behov. Att på grund av hög arbetsbelastning inte hinna hjälpa patienter med det de behöver skapar ju såklart en samvetsstress som i sin tur leder till ohälsa och sjukdom. Hur ska den här personalen orka vara kvar? Att allt detta dessutom pågår på ett sjukhus i ett välfärdsland som Sverige samtidigt som regionpolitikerna har satt upp ett sparkrav på 300 miljoner kronor på samma sjukhus är en olöslig gåta för mig. 

Hur är det möjligt att en skattefinansierad verksamhet kan få gå med ekonomisk vinst när de som finansierar den far illa i och av den bristande verksamhet som bedrivs till följd av sparkraven? Hur kan gemene man som betalar regional skatt inte vara mer upprörd över att de inbetalade skattepengarna staplas på hög i stället för att användas för att utveckla och förbättra verksamheten. 

Jag vet inte hur många patienter jag som mottagningssjuksköterska pratar med veckovis som absolut inte vill söka till akuten, trots att de borde, enbart på grund av den vårdmiljö som råder på akutmottagningarna. För många patienter är det en mardröm att behöva söka akutsjukvård och många avvaktar att söka, väl medvetna om de allvarliga risker det medför för deras hälsa och/eller liv. 

Jag skulle kunna vara naiv och hoppas att fjolårets vinst återinvesteras i dem som genererat den, men efter alla de år som varit i fullständigt vårdkaos så vet jag dessvärre bättre. Jag har nämligen lärt mig att vårdvinster endast är till gagn för dem som kan stoltsera över dem (läs: politiker och andra i ledningsposition) snarare än vårdpersonal med god kännedom om allt och alla som offrats för den genererade vinstpotten. En vinstpott som dessvärre ännu mer sannolikt kommer leda till en ännu hårdare åtstramning (läs: besparing) inom vården som i sin tur kommer att leda till en ännu större vinstsumma att stoltsera över kommande år medan patienter och vårdpersonal blir allt sjukare och i värsta fall dör på kuppen. Ingen vinst görs nämligen utan besparingar, och besparingar inom vården har och kommer att fortsätta kosta människoliv. Är detta verkligen något att stoltsera över? Nu när vi börjar närma oss ”andra sidan” av pandemin känner jag för övrigt att en offentlig ursäkt till alla anställda inom vård och omsorg vore på sin plats!

Meryem Yebio, sjuksköterska

 

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här!

Kommentarer publiceras efter granskning.

 

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev