Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Lördag24.10.2020

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”En vision förpliktigar!”

Publicerad: 7 Oktober 2015, 07:54


Allt fler regioner och landsting planerar eller säger sig ha en nollvision för vårdskador. Inspirationen är trafikens nollvision, som bidragit till att antalet döda i trafiken minskat till nivåer som tidigare ansågs osannolika. Tyvärr finns i dag inte många likheter mellan trafikens och sjukvårdens nollvisioner.

På Trafikverkets hemsida står att ”Nollvisionen är bilden av en framtid där människor inte dödas eller skadas för livet i vägtrafiken. Nollvisionen är ett etiskt förhållningssätt, men utgör också en strategi för att forma ett säkert vägtransportsystem.”

Claes Tingvall, tidigare trafik­säkerhets­direktör vid Trafik­verket, har beskrivit att trafikens noll­vision vilar på fyra principer: Människoliv och hälsa är överordnade begrepp och inga långsiktiga kompromisser tillåts. Aktörerna har olika ansvar för säkerheten. Design och funktionalitet ska ta hänsyn till att människor begår misstag. Den fjärde principen handlar om drivkraften till förändring.

Vilken är grunden? I ett riksdagsbeslut har fastställts att nollvisionen är grunden för trafik­säker­hets­arbetet. Detta har lett till förändringar i trafik­säker­hets­politiken och i sättet att arbeta. När det gäller vården har det ännu inte diskuterats på vilka principer en nollvision ska vila. För att en vision ska bli trovärdig krävs det.

Olika aktörers ansvar för säkerhet? Här är skillnaderna stora. I trafiken har väghållaren, biltillverkaren och föraren ett tydligt ansvar. I sjukvården har ansvaret för en säker vård till stor del lagts på den enskilde medarbetaren (”föraren”), medan ”väghållare” och ”biltillverkare” till stor del varit passiva.

Säkerhetsfilosofi? I trafiken är det påtagligt hur denna slagit igenom i allt från hur vägar byggs och trafikslag separeras, till bältes­påminnare i bilar och förbättrad förarutbildning. I sjukvården finns inte samma konsekventa arbete.
Drivkraften till förändring? Vi har talat om komplikationer till behandling och betraktat dem som oönskade konsekvenser. Det som tidigare sågs som en ofrånkomlig komplikation ses alltmer som en skada, som ibland hade kunnat undvikas. Drivkraften till förändring ska vara att minska antalet vårdskador, inte att spara pengar och/eller minska antalet vård­platser.

Tack vare statistik kan man se om antalet döda i trafiken minskar och bedöma om trafiksäkerhetsarbetet varit framgångsrikt. Om man inte registrerade hur många människor som dog i trafiken skulle nollvisionen bli en from förhoppning.
Vårdskada definieras som lidande, kroppslig eller psykisk skada eller sjukdom, samt dödsfall som hade kunnat undvikas om adekvata åtgärder hade vidtagits vid kontakt med hälso- och sjukvården.

Med denna definition är det svårt att bedöma om man närmar sig nollvisionen. Genom att fokusera på allvarliga vårdskador respektive på mindre allvarliga, men frekventa skador är det möjligt. Dessa data finns. Landsting och regioner mäter sedan flera år vårdskador i sjukhusvård. Resultat som nyligen publicerades av SKL visar att vårdskadorna minskar. Om mätningarna fortsätter kan man bedöma om patient­säkerhets­arbetet är framgångsrikt.

En vision förpliktigar! Om en nollvision ska få genomslag måste den formuleras och för­ankras så att den blir trovärdig och leder till förändrade arbetssätt. Om en nollvision i vården ska bli lika betydelsefull som noll­visionen varit för trafiksäkerheten krävs inte bara vackra ord utan också modet att gemensamt ge begreppet en innebörd och sedan målmedvetet satsa på att förverkliga visionen.

HANS RUTBERG

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev