Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Ersättningsetablering är nu en ödesfråga

Publicerad: 30 januari 2008, 06:47

Irritationen sprider sig över hela landet och en svekdebatt är oundviklig om inget klarläggande kommer snabbt, skriver Louise Bolme och Håkan Cedervall.


Under valrörelsen var alla borgerliga partier för ersättningsetablering. Detta framstod inte bara som ett vallöfte utan som en miniminivå för att säkerställa privatpraktikernas framtid.

Fri etableringsrätt fanns också med på agendan. Det ryktas nu om en eventuell omsvängning inom alliansen rörande ersättnings­etablering, vilket vore förödande för hundratusentals patienter och i princip varenda mindre mottagning där läkare och sjukgymnaster med etablering arbetar. Vidare drabbas tusentals anställda sköterskor, sekreterare, receptionister med flera om företagen måste omstruktureras eller läggas ner.

Två miljoner patientbesök per år står på spel. Är detta borgerlig politik? Att några landstingspolitiker vill stoppa den valfrihet som små självständiga vårdgivare erbjuder hade varit begripligt med utgångspunkt från en radikal vänsterideologi. För en borgerlig majoritet är detta politisk och intellektuell kortslutning med enbart förlorare.

Att Stockholms sjukvårdslandstingsråd Filippa Reinfeldt (m) är inne på samma spår är häpnadsväckande. I höstas kommenterade hon i en TV4-debatt att hon var motståndare till både offentliga och privata monopol. Oavsett om etableringssystemet självdör genom pensionering eller om vårdgivarna inlemmas i offentliga vårdmodeller, alternativt större privata koncerner, blir resultatet just ökad monopolisering.

I Sverige fattas till exempel 2 000 allmänläkare och situationen blir definitivt värre om man slår sönder fungerande privata mottagningar. I dag finns 600 allmänläkare med egen etablering.

Medelåldern bland privatläkarna är 60 år och många kommer att sluta om alternativet är kortsiktiga landstingsavtal med osäkra villkor, se Läkartidningen nr 35/07. Vårdvalsmodellerna ger begränsade incitament för nytänkande och långsiktiga investeringar. För att öka och förbättra vårdutbudet borde man i stället stärka privatpraktikernas ställning inom vårdsektorn.

Som kundvalsmodell ger etableringssystemet betydligt bättre möjligheter för både patienter och vårdgivare att påverka vården. Genom nationella taxan betalar patienten lika mycket hos en privatpraktiker som hos en offentlig vårdgivare. Myten om att privata vårdgivare med etablering endast är till för höginkomsttagare är således felaktig.

Genom att patientavgiften inte styrs av efterfrågan blir medicinska behov och vårdkvalitet avgörande för vem man väljer som vård­givare. Att påstå att privatpraktiker inte är konkurrensutsatta är direkt vilse­ledande. Den nu rådande förvirringen om huruvida EU:s konkurrenslagstiftning skulle innebära ett hinder för etableringssystemet är egentligen ett pedagogiskt problem. Nuvarande system är ett bra bevis för att fri konkurrens går att förena med vård för alla och med god tillgänglighet.

Kritiken mot att för många privata vårdgivare verkar i städernas cityområden är något märklig. Vård­givare med etablering är specialister som huvudsakligen arbetar med planerade sjukbesök. Ett centralt läge med bra kommunikationer ger otvivelaktigt maximal tillgänglighet för samtliga medborgare i ett befolkningsområde.

Den höga medelåldern gör att behovet av ersättningsetableringar är akut för de allra flesta mindre vårdföretag. Detta kan illustreras med en gruppläkarmottagning med fyra läkare, två sjuksköterskor och en sjukgymnast. Efter tio års verksamhet har man 50 000 journalförda patienter och 10 000 patientbesök per år. Kliniker av den här storleksordningen redovisar sällan några större överskott och är ekonomiskt sårbara om en vårdgivare slutar eller går i pension. Slutar flera personer är ofta valet att byta lokaler och inriktning eller gå i konkurs.

Rätt medicin är att skapa förutsättningar för långsiktig planering genom att äldre vårdgivare kan lämna över sina etableringar till yngre kolleger. För patienter är kontinuiteten med mottagningen särskilt viktig när vårdgivare pensioneras och nya tar över förtroliga och ofta långvariga vårdrelationer.
 Irritationen sprider sig över hela landet och en svekdebatt är oundviklig om inget klarläggande kommer snabbt. Svenska folket röstade på alliansen för ökad valfrihet bland annat inom vården. Att dödförklara etableringsrätten för läkare och sjukgymnaster är en politisk återvändsgränd.

Redan nu diskuteras livligt olika aktioner med patientupprop, demonstrationer och andra massmediala uppvaktningar. Etableringssystemet utgör en liten och kostnadseffektiv del av den totala sjukvården, varför det inte på något sätt hotar offentlig vårdverksamhet. I decennier har privatpraktikerna fungerat som ett hälsosamt komplement till landstinget och låt så förbli.

Louise Bolme, Håkan Cedervall

Louise Bolme
 är privatpraktiserande allmän­läkare i Stockholm.

Håkan Cedervall
 är medicine kandidat och civilekonom.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev