Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Ersättningssystem gynnar korta besök utan längre tid för samtal”

Publicerad: 3 oktober 2013, 10:59

Behoven av och kraven på den gynekologiska öppenvården ökar samtidigt som budgeten hålls konstant, skriver en gynekolog i Stockholm.


Det var inte bättre förr. På det stora sjukhusets gynekologiska mottagning i början av sjuttiotalet hänvisades kvinnor in i omklädningsbås, uppmanades att  ta av allt nedtill  samt sätta på sig en kort ljusblå papperskjol. Iförd denna mundering gick de in till doktorn för ett kort samtal inför undersökningen.

Detta var en snabb service för att doktorn skulle hinna ta emot så många patienter som möjligt. Som nybliven läkare bestämde jag mig tidigt för att det var ett anständighetskrav att man först skulle få träffa gynekologen med byxorna på.

Under snart 40 år har jag varit läkare i Stockholms läns landsting, dels som anställd, dels som privatpraktiserande med vårdavtal. Patientens ställning och rätt till ett värdigt mottagande har förbättrats av­sevärt. Det har funnits mer tid för samtal och ref­lek­tion med patienten, information och förebyggande råd. Allt fler besök sker numera utanför sjukhus.

Ett vårdavtal i Stockholm innebar att landstinget valde vilka tjänster det ville  köpa  förutom gynekologiska normalbesök. Tjänsterna kunde variera beroende på mottagningens inriktning och vilka behov som landstinget såg och prioriterade. Min mottagning hade kunskaper om och intresse för frågor kring samlagssmärtor, tidigare sexuella trauman, undersökningsrädsla och liknande, vilket gjorde att landstinget köpte dessa behandlingstjänster. Dessa patienter är naturligtvis tidskrävande och ersättningen låg något högre än ersättning för normalbesök.

Men det var svårt för många kvinnor att få tid hos gynekolog och väntan på rutinoperationer blev ibland orimligt lång. Med motiveringen att öka tillgängligheten införde landstinget den 1 januari 2012 vårdval gynekologi som fick ersätta vårdavtalsmodellen. Även i denna modell gavs utökad ersättning för vissa specificerade åtgärder, dock gjordes helt andra prioriteringar. Extra ersättningar utöver normaltaxa gällde företrädesvis invasiva, kirurgiska åtgärder. Att ta bort en liten prick på blygdläppen gav mer ersättning än att hjälpa en kvinna med samlagssmärtor eller stark rädsla för gynekologiska undersökningar. Att med hjälp klä av en rullstolsbunden kvinna och sätta henne i gynekologstolen gav mindre ersättning än att sätta in en spiral.

Tanken om  gungorna och karusellen  präglade modellen, korta snabba besök skulle kompensera för längre, krävande. Vårdval skulle inte ses som en besparing, man utgick från vad öppenvårdsgynekologin kostade vid utgången av 2010. Skillnaden skulle bli fler gynekologer och fler patientbesök, till samma summa pengar.

Sedan 2010 har länets kvinnor blivit 50 000 fler varav 35 000 mellan 15 och 65 år. Det medför ett ökat antal gynekologbesök. Men totalsumman för öppenvårdsgynekologi har inte ökat i motsvarande grad. Det ställs allt större krav på de utredningar och undersökningar som ska utföras i öppenvård. Behandling av bröstcancer, gynekologisk cancer och analcancer blir alltmer framgångsrik. Glädjande nog botas fler, många dock med sexuella dysfunktionsstörningar. I en nyligen publicerad holländsk studie redovisar 40 procent av yngre kvinnor som behandlats för bröstcancer sexologiska problem efter avslutad behandling. Dessa patientgrupper kräver ett professionellt och engagerat omhändertagande av gynekologen.

Behoven av och kraven på den gynekologiska öppenvården ökar således samtidigt som budgeten hålls konstant. Självfallet borde budgeten anpassas till befolkningsökningen och till att tidigare sjukhusåtgärder i allt högre grad överförs till öppenvården.

Genom att tillvarata specifik kunskap och erfarenhet hos enskilda vårdgivare skulle dock befintliga resurser kunna utnyttjas mer optimalt. Att knyta ersättningsnivåer till kompetens i stället för en generaliserad taxa som är lika för alla öppenvårdsgynekologer, vore med största sannolikhet mer kostnads­effektivt och gynna patientens behandlingsbehov.

18 juni beslutade hälso- och sjukvårdsnämnden i Stockholm att revidera sina ersättningar. De höjdes för vissa operativa ingrepp samt kostnadskrävande laboratorieundersökningar. Gott och väl, men för  att finansiera dessa höjningar inom oförändrad kostnadsram   väljer man att sänka ersättningar för normalbesök och aborter. Dessa utgör naturligtvis majoriteten av besöken inom öppenvården och för att få ekonomin att gå ihop måste mottagningarna pressa in fler besök. Fler snabba gynekologbesök utan någon längre tid för samtal, kvantitet i stället för kvalitet. För samtal, abort- och sexologisk hälsorådgivning finns allt mindre tid.

Sannolikt fortsätter många av oss som arbetat länge inom öppenvårdsgynekologin ge patienter den tid de behöver trots minskad ersättning. Men Stockholms läns landstings ekonomiska prioriteringar ger tydliga signaler till kommande unga kollegor vad man ska satsa på.

För att det ska löpa smidigt kanske man kunde förbereda kvinnorna bättre inför mötet med gynekologen. Eftersom byxorna ändå ska av kanske man kan ta av dem redan i väntrummet och skyla sig med något? En kort liten ljusblå papperskjol kanske?

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News