Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Ett anspråkslöst förslag för ortopedin

Publicerad: 7 november 2007, 07:01

Skicka runt patienterna i ett ständigt kretslopp, skriver Olof Nilsson och Olle Svensson, professorer i ortopedi, i sitt förslag till en ny inriktning för operationsverksamheten.


Pengarna är slut, vi kan inte ge den vård som politikerna beslutat. Men även om det är långt tills nästa val, är det väl knappast någon som tror att man kommer att tumma på vårdgarantin. Tvärtom! Den kommer att bli lag och kortas till en månad. Efterfrågan och köer kommer att öka fram till valkampanjen 2010.

Men lyckligtvis spelar nedskärningarna inte någon större roll för den som är beredd att resa – det är lösningen på problemen. Det spelar ingen roll att landstingen nu gör 20-30-procentiga nedskärningar av de planerade operationerna. Utomlänspatienterna går alltid före. De ger mer betalt än de infödda. Det är också mer attraktivt för sjukhusen att operera utomlänspatienter. Man kan ju välja ut de unga och friska och slippa de besvärliga åldringarna som har en störande benägenhet att drabbas av komplikationer. Vi måste få en rationell och ekonomisk syn på åldringsvården. Det är för mycket pjosk och dalt med åldringar som under årens lopp verkligen borde ha lärt sig att veta hut. Kommunerna borde få ta hand om dem så vi får sängplatser för de yngre, som behöver operationer för att kunna tjäna pengar eller idrotta, släta ut rynkor eller göra brösten större eller mindre.

En annan fördel med att operera utomlänspatienter, är att man inte behöver ha missnöjda patienter rännande på mottagningen. Gnäll­spikarna sänder man direkt tillbaks till Bakvattnet eller Yttermjöle eller var helst nu dessa vagabonder dväljs. Det gör inget. Deras hemlandsting bryr sig inte om vad resultatet blir, bara operationen blir gjord. Dessutom tar det ofta något år innan en ledprotes skramlar loss.

Det skulle också ge positiva bieffekter. Rese- och turistnäringen skulle få ett uppsving. Och tänk vilken folkbildande gärning det vore att få svenskarna att lära känna sitt eget land, i Nils Holgerssons spår.

Med en modern och rationell prioritering kan man välja ut praktexemplaren med en lättbotad skavank. Man behöver heller inte vara så noga med vilka man opererar, speciellt när man som kirurg slipper se patienten både före och efter operationen. Naturen har nämligen ordnat det så vist, att även ineffektiva behandlingar ger en övergående subjektiv förbättring i cirka 60 procent av fallen. Kirurgi är en stark placebo! Bara ett snitt i huden brukar få lättledda själar att genast känna sig bättre.

Det finns ju också operationer som man kan upprepa. Det ökar produktiviteten. Det lär faktiskt finnas de som inte är artroskoperade flera gånger i båda knäna! Förekomsten av kirurgiska ingrepp är nämligen starkt beroende på utbudet, och varierar mångfaldigt i landet. Det är ett oförsvarligt slöseri med att ha stora fina operationssalar stående tomma.

Vi måste ställa krav på patienterna.  De måste lära sig kämpa och själva ta ansvar för sin hälsa. För att sanera patienturvalet kan man införa nya byggnadsregler på sjukhusen, exempelvis med ingången konstruerad som en vinklad trappa, så att man inte ska kunna smuggla in några patienter på bårar. Eller som på en nyöppnad röntgenmottagning i Stockholm, dit patienterna måste gå upp för en spiraltrappa. Det ger patienterna en välbehövlig motion – en hörnsten i all egenvård. Vilken förbättrad arbetsmiljö skulle det inte också innebära för personalen!

Ett aber är dock att flertalet gamla är kvinnor. Det är politiskt känsligt. Men lyckligtvis verkar det inte som om de äldre kvinnorna är så politiskt intressanta för feministerna. Ungdomen är sexigare och coolare, typ. Men det kommer förmodligen bli värre när 40-talisterna kommer upp i mer mogen ålder.

Därför är det angeläget att införa en rationell sjukvård nu, innan köttberget åldrats.

Det finns fortfarande hjärtnupna personer som håller på och tjafsar om etik. Bottennappet var nog en poänglös utredning om prioriteringar i vården: www.regeringen.se/sb/d/108/a/2781. Slöseri med statliga medel! Det är dock ett tidstypiskt dokument, som kan förtjäna ett närmare studium av den som är intresserad av idéhistoria. Läser man detta obsoleta pjunk, förstår man hur långt vi kommit bara på några få år.

Så låt oss strukturera om sjukvården i Sverige, så att vi sänder våra patienter runt landet för operation i ett ständigt återkopplande kretslopp – eller varför inte runt hela Europa? Förutom att det sätter fart på samhällsekonomin, får vi en ökad förståelse för en ny länsindelning, en ökad medvetenhet om vår nationella särart och nyckelroll i det nya Europa, ger den ökade rörligheten sjukhusen bättre ersättning, och tar bort oönskade parasitära element från våra sjukhus.

Det ger oss en rak och tydlig prioritering, en bättre lönsamhet, och det kommer att rätta till den skeva åldersfördelningen i dagens samhälle.

Olof Svensson, Olle Nilsson

Olle Svensson
är professor i orto­pedi samt blivande ordförande i Svensk ortopedisk förening.

Olof Nilsson
är professor i ortopedi samt ordförande i Svensk ortopedisk förening.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News