Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Ett kryssformulär kan inte ersätta noggranna specialist-undersökningar

Publicerad: 10 februari 2010, 12:04

Den svenska vården misslyckas med att diagnostisera whiplashskador, anser läkaren Bo Sonnsjö.


En strid ström av nackskadade åker till utlandet för att få korrekt diagnos och behandling, sedan de förgäves sökt olika vårdinrättningar utan att ha blivit hjälpta, eller ens fått sina besvär förklarade. Även ledande universitetskliniker har missat livshotande skador.

Professor Jorma Styf och medförfattare föreslår i Läkartidningen nummer 43 att Försäkringskassan med hjälp av ett frågeformulär ska fastställa vilka skador nackskadade har. Är tanken att en specialist, med gedigen kunskap, som gör en noggrann undersökning och använder den senaste medicinsk-tekniska teknologin, ska ersättas av ett kryssformulär för att avgöra vilka slitskador som uppstått i nackregionen?

Missade allvarliga skador får livsavgörande konsekvenser för den drabbade, samt ger stora kostnader för samhället. Men varför misslyckas då svensk sjukvård att fastställa faktiska nackskador?

Funktionell magnetkamerateknik, fMRI, har av whiplashkommissionen och Socialstyrelsens sakkunniga inte ansetts ha ”vetenskaplig” status och har därför inte införts som möjlig rutin, fastän Sverige enligt EU-domstolen har skyldighet att erkänna metoder som bygger på beprövad erfarenhet. Hårt motstånd mot anpassning utövas av vissa ledande kretsar. Ortopedprofessor Björn Rydevik rekommenderar att vanlig slätröntgen ska kunna användas vid den akuta undersökningen för att utesluta allvarliga skador, trots att tekniken inte kan fastställa mjukdelsskador. Odiagnostiserade skador medför risk för att besvär tilltar eller tillkommer, samt försämrade möjligheter till rehabilitering.

Internationella studier har visat att nackskador inte bara har med kotor, ledband, ledkapslar, perifera nerver och kärl att göra. Modern magnet­kamerateknik kan fastställa förekomst av blödningar i centrala nervsystemet, CNS, inklusive hjärnstam – med risk för neurologiska symtom.

Utan att registrera symtom som är tecken på att skador föreligger i CNS – det vill säga kognitiva skador, sömnrubbningar etcetera - finns inte underlag för fortsatt utredning och korrekt behandling. När kognitiva funktioner drabbas uppstår lätt skamkänslor eller förlägenhet hos den drabbade, som helst inte vill beröra sådana problem - vilka inte sällan av de medicinska rådgivarna då hänförs till gruppen psykiatri-psykosomatik.

Risker med det föreslagna systemet är:

■ Försäkringskassan kommer att ytterligare mista allmänhetens förtroende, när medarbetare med otillräckliga kunskaper om nack-skador inte klarar av sitt arbete.
   ■ Den nackskadade får varken korrekt diagnos, vård eller behandling i tid. Utan riktig dokumentation om vilka skador som föreligger kommer den drabbade att vid en eventuell konflikt med kassan eller ett försäkringsbolag att förlora i domstol.

Grundläggande frågor är:

■ Vilka strukturer skadas när i krockögonblicket kraftiga g-krafter gör att huvudet, normalt vägande 5-7 kg, sliter i nackregionens alla strukturer, som om det vägde mer än 30 kg? Något som evolutionen inte hade räknat med!
   ■ Varför klarar sjukvården i EU att hjälpa svenska medborgare till ett bättre liv, något ledande svenska universitetssjukhus med forskning på sitt schema inte klarat av?
   ■ På vilket sätt har Socialstyrelsen och SBU bidragit till, eller förhindrat att utredningar och behandlingar utförda inom EU följs eller inte?
   ■ Hur kan det komma sig att lämplig vård kan erbjudas inte bara i näraliggande länder, utan även i Fjärran östern, men inte här i Sverige?

Det finns andra och bättre förslag att genomföra.

Bättre än att införa ett nytt formulär är att alla läkare, även när de arbetar som medicinska rådgivare åt Försäkringskassan eller försäkringsbolagen, ska kunna stå till svars för de intyg och påståenden de gör. Det borde innebära bättre vård och mindre kostnader inte bara inom sjukvården, utan också genom att onödiga rättsprocesser kan undvikas.

Läkare, som arbetar som medicinska rådgivare, måste vara ekonomiskt oberoende i förhållande till de försäkringssystem de gör bedömningar åt. Samtidigt måste de vara fackkunniga inom de specialiteter där de gör sina bedömningar, samt att de i sin dagliga gärning utreder och behandlar den typ av skador och sjukdomar som de skall bedöma. Inte minsta misstanke om jäv kan accepteras.

Bo Sonnsjö
är medicine doktor och ögonspecialist. Han är själv nackskadad efter en trafikolycka och är vice ordförande i Nackskadeförbundet.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev