Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Tisdag20.04.2021

Kontakt

Annonsera

Meny

Starta din prenumeration

Prenumerera

Sök

Debatt

”Felaktig kritik mot artroskopier”

Publicerad: 18 Februari 2014, 05:30

Magnus Forssblad och sju andra läkare inom ortopedin anklagar professor Leif Dahlberg för att gå på för hårt i diskussioner om meniskoperationer.


Med anledning av två nya publikationer går professor Leif Dahlberg i en TT-intervju i januari åter till angrepp mot den artroskopiska verksamhet som bedrivs i Sverige.

Den första publikationen är en finländsk studie som jämställer en artroskopisk meniskoperation med en artroskopi utan åtgärd av menisken. Av denna studie drar Leif Dahlberg slutsatsen att minst 80 procent av alla meniskoperationer med eller utan artros på patienter över 40 år är onödiga och ”meningslösa”. Vad som inte framgår av studien är att:

■ forskarna inte inkluderat ”akuta” knäskador eller knäskador orsakade av ett olycksfall, ej heller knäskador med mekaniska symtom som låsningar, upphakningar. Just dessa symtom är de vedertagna indikationerna för artroskopisk kirurgi.
■  man på fem år endast lyckats inkludera 146 patienter vid olika kliniker, i genomsnitt en patient varannan månad per klinik.
■ studiens statistiska styrka förefaller låg (power).
■ 75 procent av patienterna vid artroskopin redan hade broskförändringar.
■ studien saknade en kontrollgrupp som inte genomgick en artroskopi.
■ det förekom en tendens att den opererade gruppen blev förbättrade snabbare.

Den andra publikationen är Socialstyrelsens och SKL:s öppna jämförelser 2013 där det presenteras att antalet artroskopier i Stockholm och i åldersgruppen 40+ ökat med 40 procent mellan 2011 och 2012. Vid en snabb kontroll (som naturligtvis borde gjorts före publikation) visas att man lyckats dubbelräkna cirka 1 000 artroskopier 2012 – därav den påstådda 40-procentiga ökningen. I själva verket är antalet artroskopier helt oförändrat mellan dessa år vid analys av Stockholms läns landstings databaser.

Intressant är också var man sätter åldersgränsen. Ändrar man till 50+ återstår bara 60 procent av patienterna i Leif Dahlbergs argumentation och 25 procent vid 60+. Antalet artroskopier med artros som första diagnos har också närmast halverats i Stockholm under 2008–2012.

Vi vill inte ge oss in i en akademisk diskussion om värdet av de publikationer som Leif Dahlberg stödjer sina uttalanden på. Alla som arbetar med artroskopisk kirurgi vet att sjukgymnastik oftast är det första alternativet vid knäsmärtor, framför allt hos patienter med degenerativa meniskskador, med eller utan artros, men vi vet också att det finns en patientgrupp som har nytta av ett tidigt artroskopiskt ingrepp. Hur stor denna grupp är, är vi oeniga om – men det kan vi föra en mer sansad diskussion om. En artroskopi behöver dessutom inte kosta mer än 5 000 kronor om den utförs som dagkirurgi med lokalbedövning.

Vi reagerar dock starkt mot den argumentation som Leif Dahlberg anför mot sina kollegor. Uttryck som ”obegriplig, exempellös, fortsätter meningslösa operationer, 14 000 i kostnad, miljoner att tjäna för privata kliniker, sådana finns det gott om i Stockholm” hör varken hemma i en kollegial eller vetenskaplig miljö – dessutom när Leif Dahlbergs uttalande bygger på felaktiga uppgifter.

Vi som arbetar med artroskopisk kirurgi arbetar hårt för att välja ut rätt patienter för rätt operation vid rätt tidpunkt och detta görs genom att ha riktiga indikationer för diagnostik och behandling, inte genom att dra förhastade slutsatser av ett inkomplett postoperativt diagnosregister, Par. Vi följer Socialstyrelsens krav på individualiserad behandling, medbestämmanderätt och respekt för våra patienter. Då kan man inte genom ett penndrag bara undanhålla 80 procent av alla patienter över 40 år en behandlingsmetod.

Det är slutligen viktigt att landstingen stimulerar till fortsatt forskning och utbildning inom det artroskopiska området nu när fler och fler ingrepp utförs utanför universitets- och akutsjukhusen. Detta måste också hanteras i de nya ersättningssystem som nu införs för vårdval.

Läs också repliken från professor Leif Dahlberg.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev