Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Fler robotar gagnar inte patienter och skattebetalare

Publicerad: 26 september 2012, 08:30

Det är hög tid att ifrågasätta robotkirurgin. Cancervård är för viktig för att vinst- och egenintressen ska få styra, skriver överläkare Jan Persson.


Sverige är med 16 operationsrobotar, huvudsakligen använda för urologisk och gynekologisk kirurgi vid regionsjukhus, robottätast i Europa.

Nu överväger flera mindre sjukhus, trots generella besparingskrav inköp av robot. Av allt att döma utan en initierad analys av kostnader och patientsäkerhet. Det är lätt att bli förförd, få ett ha-begär, av tekniken och experters demo-operationer. Marknadsföringen spelar skickligt på dessa strängar. Innehav av operationsrobot har blivit en fjäder i hatten, ett prestigeprojekt. Det är därför hög tid att ifrågasätta en fortsatt spridning av den mycket dyra robotkirurgin.

Idealt ska endast innovationer som är kostnads-effektiva, säkra och ger bättre resultat användas. Robotens goda ergonomi, höga precision och fina bildåtergivning kan uppfylla dessa kriterier men endast under optimala förutsättningar. Enkelt sammanfattat; ett stort antal operationer, minst 350 per år och robot, tillräckligt avancerade för att motivera robotassistans.

Efter sju år med robotkirurgi vid kvinnokliniken i Lund, med kontinuerlig ekonomi- och resultatuppföljning, står det klart att dessa ingrepp helt övervägande återfinns inom gynekologisk tumörkirurgi. Klart är också att det krävs ett team av specialutbildade läkare och operationspersonal så stort att arbetsschema tillåter operationer alla operations-dagar året runt, och så stort att det inte är sårbart för enstaka individers bortfall. Samtidigt inte större än att varje teammedlem frekvent kan utveckla sin kompetens. Därför kan man bara delvis kompensera problemet att uppnå adekvat årsvolym, och man löser inte kompetensutveckling genom att dela roboten mellan specialiteter.

Det tar tid och kraft att få robotkirurgi kostnadseffektiv och patientsäker. I Lund nåddes ekonomisk break even för det mest robotmotiverande ingreppet, radikal hysterektomi för livmoderhalscancer, först efter två år. Antalet operationer som krävdes motsvarar 15–20 års patientunderlag för ett genomsnittligt länssjukhus! Det är bara genom betydligt kortare operationstid och vårdtid som sjukhusets merkostnad för robot kan hämtas in. Därför är det annars bara öppna ingrepp med mycket lång operationstid och vårdtid som ens teoretiskt kan bli kostnadseffektiva. De höga fasta robotkostnaderna gör det omöjligt att nå kostnadseffektivitet, oavsett ingrepp, vid låga årliga volymer. Besparingar genom kortare sjukskrivning begränsas då flertalet cancerpatienter antingen passerat arbetsför ålder eller får kompletterande onkologisk behandling.

Med ny teknik följer nya komplikationer, robot-kirurgi är inget undantag. Var kirurg har sin inlärningskurva. Det tar många operationer innan god onkologisk kvalitet och låg komplikationsfrekvens nås. Problemet med kompetensutveckling vid litet patientunderlag löser man inte genom introduktion av högteknologisk kirurgi med helt nya risker och problem. I stället accentueras kompetensproblemet då öppen kirurgi fortfarande kommer att behövas. Ett redan litet patientunderlag delas mellan två helt olika kirurgiska tekniker!

Då användningen inom andra specialiteter volymmässigt är marginell och baserat på incidens av urologiska och gynekologiska cancerpatienter lämpliga för robot torde ett nödvändigt befolkningsunderlag vara minst 600 000–700 000 invånare per robot. I dag finns eller övervägs robot på sjukhus
med befolkningsunderlag under 200 000. Volymstatistiken friseras genom robotkirurgi på kliniskt och ekonomiskt tveksamma indikationer. För att ytterligare motivera investeringen finns även en risk att man väljer att lokalt utföra lågfrekventa cancer-kirurgiska ingrepp där annars en centralisering till stora tumörkirurgiska enheter är det enda rimliga om patientens intresse prioriteras. En fortsatt robot-utbyggnad riskerar därför hamna i konflikt med nationella strävanden att höja lägstanivån på
cancerkirurgin.

En suboptimering av robotkirurgin överlag drabbar konceptet som helhet med uppenbar risk för ekonomisk och kvalitetsmässig baksmälla. Marknadsföringen och spridningen av robotkirurgi har blivit en dans kring guldkalven som nu direkt konfronterar patient och skattebetalarintresset. Cancervård är för viktig för att tillverkarens vinstintresse, lokalpolitik och enskilda läkares egenintresse ska få styra.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev