Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Förlossningsvården skulle kunna vara mycket bättre”

Publicerad: 9 november 2015, 06:00

Vården bör i större utsträckning anpassas baserat på gravidas olika behov och inte enbart utformas efter de allra sjukaste kvinnorna som norm, skriver Ingela Wiklund.


Ämnen i artikeln:

Förlossningsvård

Det är kris i förlossningsvården.

Vi har vant oss vid larm­rapporter från olika håll i landet. Små kliniker i Sollefteå och Örnsköldsvik hotas av nedläggning. Landets enda enhet med sammanhållen vård, Södra BB, hotas också av nedläggning. På Söder­sjuk­husets stora förlossningsavdelning är arbetsmiljön katastrofal med brister i vårdmiljö och för stor patientvolym.

Barnmorskor i många delar av landet har fått nog av stress i en hårt pressad förlossningsvård.

I dag finns det inte tillräckligt med förlossnings- och BB-vårdplatser i alla delar av vårt land. Detta innebär att gravida i värkarbete alltför ofta måste skickas till förlossningskliniker på långt avstånd från där de bor. Längre transportsträckor och osäkerhet kring var och på vilket sjukhus man kommer att få möjlighet att föda, kan innebära medicinska risker och skapar en otrygghet hos blivande föräldrar.

Det är utom alla tvivel visat att sammanhållen vård under graviditet, förlossning och eftervård har positiva effekter i samband med barnafödande. Det finns också ett övertygande stöd för att kontinuerligt stöd avseende vårdpersonal (barnmorskor, läkare, under­sköterskor) positivt påverkar såväl det medicinska utfallet som upplevelsen i samband med barna­födande.

Trots detta fortsätter man att bygga verksamheter där förvård, förlossningsvård och BB-vård sker på avdelningar separerade från varandra. Södra BB är den enda enhet av sitt slag som bedriver denna typ av vård i vårt land, en vårdform som är ett betydelsefullt alternativ till traditionell vård som är utformad med förlossning ­separerat från BB och mödra­hälso­vård.

Det tas mycket liten hänsyn till den vetenskapliga kunskap som finns när det gäller hur vården bör organiseras. Varför man und­viker att ta till sig forskningsrön på detta område är svårt att förstå. Man kan inte i all oändlighet hävda att forskningsresultat inte gäller just ”min verksamhet” eller ”mitt sjukhus” eller ”vårt landsting”.

Varför man undviker att ta till sig forskningsrön på detta område är svårt att förstå.

I Stockholm, där 25 procent av landets alla barn föds årligen, finns ingen samordning mellan förlossningsenheterna. Klinikerna justerar sina volymer helt självständigt vilket innebär att vårdplatser kan stängas utan hänsyn till den totala kapaciteten i länet. Här behöver Stockholms läns landsting en person som har det övergripande ansvaret för samordning av all förlossningsvård i länet.

Den förlossningsvård som bedrivs i vårt land är dyr men kan sannolikt drivas mer kostnadseffektivt. Om vården i större utsträckning anpassas baserat på gravidas olika behov och inte enbart utformas efter de allra sjukaste kvinnorna som norm skulle den sannolikt bli mer kostnads­effektiv.

Regeringen måste snarast ­initiera en noggrann genom­lysning av svensk förlossningsvård. Kan vården organiseras annorlunda, bli mer effektiv och mindre kostsam och anpassad efter ­gravida kvinnors behov och önskemål i större utsträckning än i dag?

Den viktiga principen är att det i alla delar av landet, under hela året, ska finnas vårdplatser, kompetens och personella resurser för att kunna erbjuda födande kvinnor en trygg och säker förlossnings- och eftervård.

INGELA WIKLUND

Ämnen i artikeln:

Förlossningsvård

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev