Forskning inom arbetsterapi behöver rätt förutsättningar

Vi ser en växande ”hälso- och träningsmarknad” som saknar vetenskaplig grund.

Svensk hälso- och sjukvård och omsorg står inför stora utmaningar. Nya insatser behöver utvecklas om vi ska kunna säkerställa en vård och omsorg som är kunskapsbaserad och bidrar till ett jämlikt och hållbart samhälle.

Att främja en forskning och utbildning som rustar vårt samhälle för att möta sina utmaningar är något som behöver säkerställas i styrning och resurstilldelning till våra universitet och högskolor. Arbetsterapiforskning kan bidra med nya insatser för att möta utmaningarna, men behöver rätt förutsättningar.

Sedan april 2017 har regeringens särskilda utredare Pam Fredman haft regeringens uppdrag att göra en samlad översyn av våra universitets och högskolors styrning och resurstilldelning. Det slutbetänkande: en långsiktig, samordnad och dialogbaserad styrning av högskolan, som den 1 februari överlämnades till Matilda Ernkrans, minister för högre utbildning och forskning, innehåller många positiva förslag som exempelvis en utökning av de statliga forskningsanslagen och en översyn av den externa statliga forskningsfinansieringen.

Trots detta ser vi en rad utmaningar som påverkar förutsättningarna för att bedriva världsledande forskning som bidrar till att möta hälso- och sjukvårdens och omsorgens utmaningar, inte minst relaterade till den ökande andelen äldre i befolkningen. Denna forskning behövs vidare även för att ge en grundläggande högskolekompetens i en rad hälsoutbildningar i en tid där vi ser en växande ”hälso- och träningsmarknad” som saknar vetenskaplig grund.

En stor utmaning är att kunskapen i dag inte utvecklas i de kontexter där den behövs mest och därmed inte heller kommer dem till godo som behöver den bäst, exempelvis personal i äldreomsorgen.

Den tillämpade forskning som innefattar arbetsterapeutiska insatser är fortfarande begränsad. Det finns endast ett fåtal forskartjänster för arbetsterapeuter inom tillämpad forskning. Och långsiktig satsning på forskning i kommunerna, med målet att utveckla en kunskapsbaserad hälso- och sjukvård och omsorg, är fortfarande nästan obefintlig.

Detta trots att över hälften av Sveriges arbetsterapeuter arbetar i kommunal verksamhet och att en ökande andel av all hälso- och sjukvård och omsorg i Sverige bedrivs där.

Den svenska forskningen i ämnet arbetsterapi håller i dag hög kvalitet i ett internationellt perspektiv. Framgångarna har nåtts under en förhållandevis kort period, sedan mitten av 1990-talet, och med relativt få forskare. 2019 har fler än 200 arbetsterapeuter disputerat och fler än 20 arbetsterapeuter har nått fram till en professorsnivå inom akademin. De närmaste tio åren kommer dock en stor generationsväxling att ske bland forskande arbetsterapeuter.

Återväxten behöver tryggas, från forskarutbildade till professorskompetens, något som inte kommer att kunna ske med nuvarande resurstilldelningssystem. Särskilt återväxten av nya professorer är kritisk, då det i nuläget finns begränsade möjligheter att under meriteringen från docent till professor få anslag för att bedriva tillämpad forskning som bidrar till utvecklingen av välfärdssamhället.

Forskningsfinansiärernas alltmer riktade satsningar mot vissa forskningsområden och den prägel som detta sätter på fördelning av anslag inom lärosätena, lokala forskningsanslag och kliniska forskartjänster, är andra faktorer som påverkar den forskning som direkt kan bidra till att utveckla nya insatser för att möta de stora samhällsutmaningarna som väntar välfärdssektorn.

Möjlighet att få anslag från lärosätets statliga basanslag är dessutom liten, då dessa ofta förbehålls och prioriterar grundforskning. Forskning som arbetsterapiforskning, som direkt bidrar till att ge stöd till människor att själva kunna påverka sitt liv i riktning mot att leva ett bra liv med hälsa och delaktighet i samhället, är inte något som utgör prioriterade områden för forskningsfinansiering.

Om Sverige ska kunna nå målet att vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation, där högkvalitativ forskning, högre utbildning och innovation leder till samhällets utveckling och en god välfärd, behöver de särskilda utmaningar som finns hos ämnen med en given praktik som arbetsterapi särskilt beaktas både i styrning och resurstilldelning.

Nu behövs permanenta och hållbara satsningar som säkerställer goda förutsättningarna för samhällsrelevant forskning och som säkrar den framtida kompetensen inom svensk hälso- och sjukvårds- och omsorgsforskning.

IDA KÅHLIN, LENA BORELL OCH BIRGITTA BERNSPÅNG