fredag3 februari

Kontakt

Annonsera

E-tidning

Sök

Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Förskrivare behöver mer utbildning om kommunikationshjälpmedel”

Det behövs även fortbildning om kommunikationshjälpmedel bland yrkesverksamma logopeder och arbetsterapeuter, skriver Magnus Andén, Riksföreningen JAG, och Lise Lidbäck, Neuro.

Publicerad: 2 januari 2023, 04:30

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Magnus Andén, ordförande för Riksföreningen JAG, och Lise Lidbäck, ordförande för Neuro.

Foto: Riksföreningen JAG


Kommunikationshjälpmedel kan hjälpa dig om du har svårt att tala eller uttrycka dig. Vi vet att möjligheten att göra sig förstådd och kunna berätta om hur man mår eller vad man vill är helt avgörande för medlemmar både i Neuro och i Riksföreningen JAG. Möjligheten att kommunicera skapar delaktighet och självständighet.

Verkligheten är en annan. Socialstyrelsen skriver visserligen att hjälpmedel kan förbättra livskvaliteten för personer med funktionsnedsättning och är en viktig del i habilitering och rehabilitering, som ett stöd för att vardagslivet ska fungera. Men myndigheten tycks helt sakna vetskap om dagens alltför restriktiva och ojämlika försörjning av högteknologiska kommunikationshjälpmedel, eller om den IQ-diskriminering som sker vid förskrivning.

Läs mer: ”Skapa rätt verktyg för hjälpmedelsförskrivning” 

Den senaste Neurorapporten visar att hjälpmedelsförsörjningen i dag är för restriktiv. I Socialdepartementets utredning ”På lika villkor! Delaktighet, jämlikhet och effektivitet i hjälpmedelsförsörjningen” framkom det också att det finns stora regionala skillnader i förskrivningen av kommunikationshjälpmedel. Metoderna för utprovning, där personen som behöver hjälpmedel ofta måste bevisa att hen kan använda hjälpmedlet innan hen får det beviljat, diskriminerar också personer med intellektuella funktionsnedsättningar.

Såväl personal i vård och omsorg som politiker behöver få förståelse för hur kommunikationshjälpmedel kan höja livskvaliteten för patienter och hur förskrivningen går till i dag. Regelverken ska leda till delaktighet, självbestämmande och rättssäkerhet, men då måste de efterlevas. Det måste också finnas möjlighet att få låna och träna på avancerade AKK-hjälpmedel (hjälpmedel för alternativ och kompletterande kommunikation) under en längre tid och i trygga miljöer. Personliga assistenter måste ges stöd och utbildning för att kunna assistera i hjälpmedelsanvändningen. Annars utestängs personer med intellektuella funktionsnedsättningar.

Det finns ingen statistik över antalet personer med funktionsnedsättning i Sverige. Funktionsnedsättningar handlar till stor del om definitioner, förväntningar och gränsdragningar – alltså om hur mycket en förmåga ska avvika från normen för att räknas som en funktionsnedsättning.

Men FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har varit juridiskt bindande i Sverige sedan 2009, vilket innebär att offentliga institutioner ska bidra till att alla människor har så goda villkor som möjligt att fullt ut vara delaktiga i samhället.

Här slås fast att åtgärder ska vidtas för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra får tillgång till bland annat information och kommunikation. Där ingår teknik och system, men även möjlighet till förskrivning. Syftet är att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva oberoende och att fullt ut delta på alla livets områden.

Socialstyrelsen arbetar för en jämlik hjälpmedelsförsörjning. Vi vill se att den blir omsatt i praktiken. Vi vet att den nya tekniken kan innebära en revolution i hur den kan kompensera funktionsnedsättningen. En väg är att satsa på utbildning och ökad tillgång till alternativ och kompletterande kommunikation, AKK.

Förtvivlan och irritation minskar hos användare som får möjlighet till bättre kommunikation. Hur länge ska våra medlemmar behöva vänta?

Följande behövs för att säkerställa att alla får tillgång till den kommunikationshjälp de är i behov av:

Ökad transparens i förskrivningen av kommunikationshjälpmedel för att kunna säkerställa att de som är i behov av ett kommunikationshjälpmedel också får tillgång till det.  

Var du bor ska inte avgöra vilken typ av hjälpmedel du får – nationell statistik över hjälpmedelsförskrivning främjar likvärdighet.  

Kommunikationshjälpmedel behöver få större utrymme under förskrivarnas utbildning och det behövs även fortbildning bland yrkesverksamma logopeder och arbetsterapeuter.

Personer med intellektuella funktionsnedsättningar måste få rätt att pröva nya hjälpmedel under längre tid än andra och i trygga miljöer.

Politiker och beslutsfattare behöver kunskap och relevant underlag om de möjligheter som rätt kommunikationshjälpmedel innebär för både användare och deras anhöriga.

Magnus Andén, ordförande Riksföreningen JAG

Lise Lidbäck, ordförande Neuro

Kommentarer:

Arbetar du i sjukvården och vill kommentera texten utifrån din yrkesroll?

Klicka här!

Kommentarer publiceras efter granskning.

Det här är opinionsmaterial

Åsikterna som uttrycks här står skribenten/skribenterna för.

Dela artikeln:

Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev