Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Försök att värdera nya läkemedel bromsar införande”

Publicerad: 5 juni 2014, 05:54

Nu förväntas det till och med av beslutsfattare att säga nej med hänvisning till att utvärdering pågår, skriver Mikael Hoffmann, Nepi.


Välmenta försök att värdera nya läkemedel fungerar i dag omedvetet som ett alibi att säga nej tills en utvärdering är slutförd. De blir då en broms i stället för att öppna för användning och utvärdering. Det skadar patienter i dag, och på längre sikt skadar det bilden av Sverige som ett land som värderar innovation. För att kunna ändra på detta är det viktigaste inte de symtom vi ser i dag utan att identifiera de bakomliggande problemen.

Även för dyra nya läkemedel tar det tid innan kostnaderna blir ohanterliga. Kunskapen behöver spridas, lämpliga patienter identifieras och komma under behandling innan kostnaderna börjar synas i vården. Det har därför tidigare funnits ett visst ekonomiskt utrymme för vården att börja behandla enstaka patienter med särskilt stora behov, och därför sannolikt också större möjlig nytta, med nya och dyra läkemedel. Det har varit svårt för beslutsfattare att säga ett absolut nej till en sådan introduktion.

Nu är det tvärtom så att det är mycket enkelt och till och med förväntas av beslutsfattare att säga nej med hänvisning till att det pågår en lokal, regional och/eller nationell utvärderings- och beslutsprocess. Detta må vara försvarbart ur ett större perspektiv men inte lätt att förstå för en patient i behov av hjälp.

Internationellt är det mycket vanligt med ett högt pris som sedan förhandlas ned eller sänks via upphandling. I Sverige förutsätts i dag i stället att företaget från början ansöker med bästa möjliga pris. Dyra läkemedel har därför tvingat fram nya ad hoc-lösningar regionalt som sedan omsatts i nationella projekt. Dessa lösningar är inte tillräckligt transparenta vare sig vad gäller deltagare, beslutsmandat eller överenskommet pris vilket Myndigheten för vårdanalys nyligen kritiserat i en rapport. Det största problemet för både patienter och läkare är att flera av dessa projekt tar för lång tid och inte alltid är fullt ut förankrade i enskilda landsting.

Ett annat problem är att de olika stegen i läkemedelskedjan inte hänger ihop. Först gör Läkemedelsverket en bedömning av ett läkemedels nytta i förhållande till risker utifrån den samlade kunskapen om läkemedlet. Sedan tar Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket, TLV, vid och gör en ny bedömning av samma sak men utifrån den ansökan som ett företag gör. Utifrån det pris som företaget begär bedömer sedan TLV kostnadseffektiviteten och ställer det mot hur allvarligt tillståndet är. Det finns inget rimligt skäl till varför arbetet inom TLV inte i större utsträckning skulle kunna utgå från en bedömning av läkemedlets effektivitet genomförd av Läkemedelsverket inom ramen för godkännande av läkemedlet, men vid behov anpassad till det jämförelsealternativ som är mest relevant för TLV. Det skulle kräva mindre arbete och framför allt skulle det gå fortare.

I hälso- och sjukvården ska myndigheternas bedömning på gruppnivå användas både som budgetunderlag och i mötet med enskilda patienter. TLV:s beslutsunderlag lämnas i motsats till Läkemedelsverkets motsvarande (European public assessment report) inte ut. Eftersom TLV:s korta beslutstexter i huvudsak fokuserar på kostnadseffektivitet och lämnar lite utrymme till hur detta vägts mot hur allvarligt tillståndet är, så är det svårt för både läkare och patient att förstå varför ett läkemedel ibland inte anses värt att bekostas av samhället. Trots att TLV sagt nej till läkemedel med en kostnad på kring 100 000 kronor per kvalitetsjusterat levnadsår och ja till sådana med 10 gånger högre kostnad per hälsovinst är det vanligt att vårdpersonal och patienter tror att TLV fattar beslut enbart utifrån kostnads­effektivitet.

Problemen kan inte lösas med ett alexanderhugg. Men förståelse för orsakerna kan ge:

■ bättre samverkan mellan Läkemedelsverket och TLV,
 ■ en tydligare roll för TLV för läkemedel som används på sjukhus och mottagningar och därför inte behöver ha beslut om förmån,
 ■ tydligare information från myndigheterna till vården så att besluten på gruppnivå kan hanteras och förstås bättre av läkare, patienter och allmänhet samt
 ■ system för att identifiera de patienter som kan ha störst nytta av ett nytt läkemedel och följa upp om de fick behandling eller ej.

En del av detta är redan på gång.

Slutligen så måste vi finna en form att diskutera pris för nya och dyra läkemedel där inte som i dag priset är det enda som verkar vara hugget i sten. Läkemedelsföretag som vill tjäna mer pengar genom att fler patienter får behandling för sin sjukdom måste kunna diskutera med myndigheter och vård kring hur priset per patient ska kunna sänkas när fler patienter behandlas. Vården måste som motprestation se till att det finns resurser tillgängliga för läkemedel och andra behandlingar som är innovativa och kostnadseffektiva.

Relaterat material

Rapport sågar införandet av nya läkemedel

Så ska läkemedel föras in snabbare och rättvisare

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev