”Försök inte hitta kryphål och undanflykter”

Sjukvården i Sverige styrs till stor del av regionerna och i mindre utsträckning av riksdag och regering, på gott och på ont. Detta gör det svårt att genomdriva nationella sjukvårdsreformer.

Något som sjukvårdspolitiker dock är överens om både nationellt och regionalt är att det krävs en satsning på primärvården och att det centrala i en sådan satsning är att varje invånare har en fast namngiven läkare på sin vårdcentral. Denna läkare ska ha ansvar för ett rimligt antal individer. För att nå detta mål krävs handling från regionerna och att man inte försöker smita undan ansvar.

Läs mer: Ylva Sandström: Lagbrott att låta patienter lista sig mer än två gånger 

I våras kom Socialstyrelsen med en rekommendation om hur många individer det är rimligt att en specialist i allmänmedicin på vårdcentral är ansvarig för: 1100.

Dessutom klubbades under våren en primärvårdsproposition med bred politisk enighet i riksdagen. Huvudbudskapet var att man vill betona vikten av en fast läkare, helhetssyn och kontinuitet. En av förändringarna som denna proposition innebär är att varje individs rätt att byta vårdcentral i och med den nya lagen begränsas till två gånger per år, för att styra mot kontinuitet och helhetssyn. Tidigare har man kunnat byta vårdcentral varje dag om man så önskar. Den exakta formuleringen i propositionen lyder som följer:

”Syftet med det föreslagna nya systemet med listning är att skapa ett mer sammanhängande och stabilt system som i större utsträckning än i dag bygger på kontinuitet för patienten utifrån det val av utförare han eller hon har gjort. För att detta syfte ska kunna uppnås krävs att möjligheten för patienterna att lista om sig begränsas. För vårdgivarna ger det förutsättningar för ökad långsiktighet och bättre planeringsmöjligheter, vilket i sin tur leder till högre patientsäkerhet och kvalitet i vården för patienterna. En begränsning kan också medföra ökade möjligheter att fånga upp och hjälpa individer som far illa genom våld i nära relationer eller genom missbruk och som ofta byter utförare i syfte att undvika orosanmälningar eller för att inte avslöja sitt missbruk.”

Region Stockholm har under många år behandlat sina vårdcentraler styvmoderligt, med budgettillskott som knappt täckt löneökningar och inflation. Däremot har man ålagt vårdcentralerna diverse nya uppdrag. I stället för att satsa på vårdcentralerna har man lagt pengarna på nätläkare, nya vårdval och närakuter.

När det nu kommer nya nationella rekommendationer och lagar om primärvården verkar regionen tyvärr göra allt som står i dess makt för att slingra sig. Två exempel på detta:

I juni gick enhetschefen på hälso- och sjukvårdsförvaltningen, Christoffer Bernsköld, ut och sa att 1100 individer per läkare inte är anpassat för Stockholm eftersom ”vi har valt att organisera vården annorlunda”, se Läkartidningen 23 juni 2022.

Kommer sig ett sådant uttalande av att man har underfinansierat vårdcentralerna under så lång tid att detta mål kräver mer arbete än vad regionen är beredd att lägga ner? Saknas kunskap om att en stark primärvård där alla invånare har sin fasta läkare kan dra ner på alla de kostnadsdrivande specialistvårdvalen?

Nu har man dessutom alldeles nyligen tagit fram ett dokument från förvaltningen med anledning av lagen om begränsning i antal omlistningar. Detta dokument har så många undantag att nämnda lag i princip blir verkningslös. En av formuleringarna kring när undantag ska gälla lyder ”Att utföraren inte uppfyller individens förväntningar på erbjuden vård eller att patienten generellt är missnöjd med vald mottagning”. Detta argument torde rimligtvis alltid kunna anföras. Är ett sådant dokument ens lagligt? Vilka andra undantag kommer Region Stockholm att vilja göra framöver?

I stället för att slingra sig borde Region Stockholm ta itu med sin dysfunktionella primärvård på följande sätt:

1. Ta fram en plan på hur vi ska nå Socialstyrelsens mål om 1100 individer per specialist i allmänmedicin inom en snar framtid och budgetera för detta. Se till att det blir attraktivt att vara fast läkare och att ta ett helhetsansvar. Det kräver investeringar men är enormt effektivt för hela sjukvårdssystemet om vi lyckas.

2. Öppna inga nya närakuter.

3. Se över samtliga vårdval och för över pengar från dessa till vårdcentralerna.

4. Följ lagar och rekommendationer och försök inte hitta kryphål och undanflykter!

Magnus Isacson, ordförande Svensk förening för allmänmedicin

Ylva Sandström, ordförande Distriktsläkarföreningen Stockholm