Framstegen inom neurovården når inte patienterna

Under det senaste decenniet har det skett en dramatisk kunskapsutveckling inom neurologin både då det gäller forskning, diagnostik och behandling, vilket har lett till helt nya möjligheter att förebygga och bromsa svåra neurologiska sjukdomar såsom stroke, Parkinsons sjukdom, MS och epilepsi.

För att kunna ta tillvara på denna positiva utveckling inom svensk neurosjukvård krävs rimligen ut­ökade resurser för både akut omhändertagande och uppföljning av patienter med kronisk neurologisk­ sjukdom. Om så inte sker kommer våra patienter inte att kunna ta del av alla betydande framsteg som gjorts.

Varje år insjuknar cirka 40 000 svenskar i en neuro­logisk sjukdom. Minst en halv miljon lider av någon form av neurologisk sjukdom som i många fall riskerar att leda till vård på sjukhus och långvariga kommunala vårdinsatser. Detta ska i dag hanteras av en neurologkår som motsvarar 32 neurologer per en miljon invånare, vilket är bland det lägsta i Europa.

För inte så många år sedan var stora delar av neuro­login en huvudsakligen diagnostiserande disci­plin. I dag kan vi neurologer erbjuda behandlingar som på ett påtagligt sätt kan förbättra sjukdomsförlopp, prognos och livsbetingelser, vilket ställer helt andra krav på tillgänglighet och specifik kompetens.

Nya biologiska läkemedel, som medför vidmakthållen funktionsgrad, arbetsförmåga och förbättrad livskvalitet, finns i dag för MS, som på bara 15 år har gått från en sjukdom där det inte fanns några sätt att bromsa förloppet till en diagnos som kanske kan hållas under kontroll livslångt med modern behandling.

Akut propplösande behandling vid stroke kommer inom kort att kräva en organisation likt den som i dag finns för hjärtinfarkt där vi nu även kan avlägsna blodproppar i hjärnan med hjälp av modern kateterteknik. Kirurgi kan ge personer med epilepsi anfallsfrihet och parkinsonsymtom kan stabiliseras med elektrisk stimulering via elektroder i specifika delar av hjärnan. Ju tidigare insatt behandling desto större möjlighet att hämma skademekanismerna, bevara nervsystemets funktioner och kontrollera sjukdomens förlopp.

En begränsande faktor för ett brett införande av dessa behandlingsmetoder har varit brist på ekono­miska resurser inom landstingen. Mycket talar dock för att en tidig och effektiv intervention mot de neuro­logiska sjukdomsprocesserna på sikt kan leda till avsevärda besparingar för samhället på basen av mindre vårdbehov och social omsorg.

Trots dessa möjligheter är den svenska neuro­vården fortfarande rejält eftersatt. Analysföretaget­ IMS Health har nyligen kommit ut med en omfattande kartläggning om hur tillgången till olika behandlingar över landet ser ut och den visar att de regionala skillnaderna är betydande. MS är ett
av de sex områden som undersökts och man kan påvisa en skillnad på 71 procent i läkemedelsanvändning mellan det lägst respektive högst behandlande landstinget. I rapporten bedöms otillräckliga resurser och kunskaper för diagnostik och behandling vara anledningen till de stora regionala skill­naderna.

För att våra patienter ska få ta del av den nya svenska neurovården föreslår vi följande åtgärder:

￭ Utveckla vårdgarantin, så att garantin omfattar hela sjukvårdsprocessen, inte minst återbesök och behandlingsuppföljning! Neurologiska sjukdomar är kroniska.
    ￭ Inrätta en  kompetensgaranti  så att alla personer med en neurologisk sjukdom får rätt att ha en regelbunden kontakt med neurologspecialist.
    ￭ Öka kunskapen om nya behandlingsmöjligheter för neurologiskt sjuka.
    ￭ För detta krävs att antalet neurologer fördubblas inom de närmsta tio åren. Fler neurologer säkrar en mer jämlik neurovård över landet.

Till sist, neurologin subspecialiseras nu i allt högre grad för att det ska vara möjligt att även som neuro­log kunna erbjuda bästa möjliga behandling till sin patientgrupp.

Hur kan det då vara möjligt att neurologiska sjukdomar ska kunna handläggas inom andra speciali­teter än neurologin? Kommuner och landsting måste ha kurage att våga prioritera neurologin tills åtmin­stone tillgängligheten till neurologspecialister blir acceptabel i hela landet.

Anders Svenningsson, docent och överläkare, neurologiska kliniken, Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Jan Lycke, docent och överläkare, neurologiska kliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg.