”Framtidens läkare behöver tjänstgöring i psykiatri”

Vägen till att bli färdig specialist är för många onödigt lång, eftersom man kan behöva vänta länge på den obligatoriska allmäntjänstgöringen, AT.

Nu finns ett färdigt förslag som riksdagen ska fatta beslut om i sommar. Det innebär att en gemensam introduktion för Sveriges läkare innan ST-utbildningen, den så kallade bastjänstgöringen, ska ersätta AT, samt att ST-tjänstens reglerade tid blir 4,5 år. Bastjänstgöringen ska vara minst ett år lång och ett obligatoriskt krav är tjänstgöring i tre månader på vårdcentral och lika länge på akutmottagning, medan övrig placering inte är reglerad. Tjänst­göringen är målstyrd och kan därför förlängas om det behövs för att läkaren ska uppnå uppsatta mål. Vem som ska avgöra detta är inte reglerat i förslaget. Genomförande planeras från och med antagningen till läkarutbildningen hösten 2020.

En av fördelarna med att ersätta AT-tjänsten med en mer flexibel bastjänstgöring är att även läkare med utbildning i annat land ska avkrävas en grundläggande introduktion till svensk sjukvård och att man kan tillgodoräkna sig erfarenheter från tidigare arbete. Förhoppningen från politiskt håll är att förändringen ska leda till mer jämlik vård och hälsa för Sveriges befolkning och förändringen beskrivs som en modernisering av utbildningssystemet.

Men det finns stora nackdelar, och en av de allvarligaste är att den obligatoriska tjänstgöringen inom psykiatri under tre månader tas bort. De mål som rör kompetens inom psykiatri bedöms kunna uppfyllas genom tjänstgöring på vårdcentral och akutmottagning.

Okunskapen om psykisk sjukdom är utbredd.

Samtidigt ökar den psykiska ohälsan i Sverige och okunskapen om psykisk sjukdom är utbredd, vilket bland annat visar sig i att människor med psykisk sjukdom har en väsentligt förkortad livstid jämfört med normalbefolkningen och att suicidtalen fortsätter att vara höga.

Svensk psykiatrisk förening och ST-läkare i psykiatri anser att en modern sjukvård gynnas av ökad, inte minskad, kompetens avseende psykisk sjukdom och att klinisk tjänstgöring inom psykiatrisk verksamhet är nödvändig för att uppnå detta. Patienter med psykisk sjuklighet förekommer förvisso inom primär- och akutvården liksom i all annan hälso- och sjukvård, men i otillräcklig omfattning för att garantera att en blivande specialist erhåller den kunskap som krävs för att kunna fatta beslut om tvångsvård, bedöma graden av samsjuklighet med somatisk sjukdom, göra suicid­risk­bedömningar och ordinera psykofarmaka. Vi kräver därför att nuvarande förslag kompletteras med obligatorisk psykiatrisk tjänstgöring.

ULLAKARIN NYBERG OCH KARL LUNDBLAD