Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

”Fysioterapin behövs – i behandlande syfte”

Publicerad: 31 oktober 2016, 06:00

Men det är inte fysioterapeutens uppgift att skriva röntgen­remisser, skriver läkaren Birger Bylander.


Så är vi där igen. Ytterligare signaler om nedgradering och omvärdering av läkarrollen i Sverige. Det är unikt globalt sett och skälen kan kanske sökas i vårt lands strävan efter jämlikhet och traditioner och utveckling av att underskatta och nedvärdera värdet av utbildning och studier och sudda ut gränser i olika yrkesroller generellt sett.

Dessutom finns en önskan och ett skriande behov av att sänka våra skenande kostnader för sjukvård. Nu har man hittat en väg genom att omfördela våra uppgifter och vår arbetsfördelning i vårdarbetet. En fysioterapeut är billigare att anställa än en läkare.

Våra duktiga, kompetenta och engagerade fysioterapeuter ska nu än en gång ges utökade befogen­heter att få ”skriva röntgen­remisser”. I Region Jämtland Härje­dalen ska dessutom ”projektet breddas”, se Dagens Medicin nr 40/16. Nästa steg troligen då att också få ”skriva operationsanmälan”. Ytterligare befogen­heter kanske också i framtiden ”få ordinera SR och blodprover” och varför inte också ”få skriva MRT- och EMG-remisser”?

Tidsbesparing anges som skäl och enligt artikeln har ”ingen patient klagat på att inte få röntgen”. Fysioterapeuten fattar beslut om att en röntgenundersökning inte är nödvändig, ett beslut som kan få ödesdigra följder för patienten.

Vi ser alltmer av liberalisering eller lössläppthet av gränser i yrkesroll och utbildning i vård­arbetet.

Vi underskattar våra gränser och uppgifter i olika yrkes­roller relaterade till utbildning och kompetens. Ett fenomen som just nu genomsyrar hela den svenska vården.

Vi ser alltmer av liberalisering eller lössläppthet av gränser i yrkesroll och utbildning i vård­arbetet. Gränser som finns av rationella skäl för att skapa optimala förutsättningar för ett tryggt och högkvalitativt om­händer­tagande av våra vårdsökande på alla nivåer.

Att ordinera/beställa en röntgenundersökning kan tyckas vara en nog så enkel och trivial händelse i vårdkedjan. Denna händelse ska dock inte under­skattas och har en betydande del i för­loppet av beslut och värderingar för att ställa korrekt diagnos. Komplexiteten är mycket stor i att välja rätt undersökning och i rätt fas. Detta gäller naturligtvis alla typer av röntgenundersökningar oavsett om det är inom ortopedi, kirurgi eller andra specialiteter.

Fysioterapeuterna har en mycket värdefull och viktig del i vården i behandlande syfte. Deras primära uppgift är inte att ställa dia­gnos. Tidigare hade vi remisstvång för patienten för att kunna åtnjuta behandling hos våra sjukgymnaster. Detta tvång är sedan länge avskaffat i vårt land. Detta innebär att många patienter får träffa fysio­tera­peut utan att över huvud taget ha haft någon som helst kontakt med läkare. Detta ställer själv­fallet stora krav på fysioterapeuten att själv försöka hitta åtminstone en preliminär arbetsdiagnos för att kunna ge och föreslå rätt behandling. Denna situation ger stort utrymme för gissningar och spekulationer med hänsyn till fysioterapeutens trots allt begränsade utbildningsnivå oavsett graden av erfarenhet och intresse och kunnande.

Man ska aldrig underskatta våra fysioterapeuters engagemang och kunnande. Det finns inga skäl att önska tillbaka ett remisstvång. Fysioterapin behövs verkligen i vårt omhändertagande av patienten men alltid primärt i behandlande syfte.

Fysioterapeuten kan självklart i många fall bidra med synpunkter och förslag i diagnostiken men då alltid i samråd med behandlande ansvarig läkare.

BIRGER BYLANDER

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev