Få hela storyn
Starta din prenumeration

Prenumerera

Debatt

Fysisk aktivitet en försummad medicin

Publicerad: 28 november 2007, 09:19

Men bedömningen av fysisk aktivitet på recept måste ske utifrån samma kriterier som all annan behandling, skriver bland andra Anna Hertting, ordförande i Sjukgymnastförbundet.


Fysisk aktivitet på recept är en underutnyttjad möjlighet som kan sänka läkemedelskostnaderna samtidigt som det ger snabbare rehabilitering och ökar patientens inflytande över behandlingen. Det är dags att säkerställa att bedömningen av fysisk aktivitet på recept sker utifrån samma kriterier som all annan behandling.

Landstingen larmar om skenande läkemedelskostnader. Förra året var landets samlade läkemedelskostnader 31 miljarder kronor. Ersättningen från staten täcker inte längre hela kostnaden. Ökningen av antalet frikort gör att landstingsbudgeten får bära en allt tyngre del av denna kostnad. Om inte trenden med ökande läkemedelskostnader vänder riskerar de att tränga undan andra vårdinsatser.

En stor del av läkemedelskostnaderna rör livsstilsrelaterade sjukdomar, som hjärt-kärlsjukdomar, cancer, benskörhet, diabetes, depression och rygg- och överviktsproblem. Dessa sjukdomar blir allt vanligare och inget pekar på att de kommer att minska.

Det finns en metod som motverkar kostnadsökningen men som ännu inte fått det genomslag i hälso- och sjukvården den förtjänar. Lösningen är förkrossande enkel men inte desto mindre effektiv och kostnadsbesparande – att ordinera fysisk aktivitet på recept på motsvarande sätt som ett farmakologiskt läkemedel.

Fysisk aktivitet på recept kan till och med vara mer kostnadseffektivt än annan behandling vid till exempel diabetes. Fysisk aktivitet på recept bör bli förstahandsåtgärd när det gäller hälsoproblem som förhöjt blodtryck, höga blodfetter, övervikt, metabola syndromet eller vid risk för diabetes typ 2. Det är helt i enlighet med internationella rekommendationer om livsstilsförändring som första åtgärd vid dessa tillstånd.

Den självklara utgångspunkten borde vara att behandling med fysisk aktivitet ska bedömas utifrån samma kriterier som all annan behandling. Det finns vetenskapliga bevis för att fysisk inaktivitet medverkar till en ökning av den livsstilsrelaterade ohälsan. Samtidigt visar forskning att fysisk aktivitet fungerar som både komplement till, eller ersättning för, farmakologiska läkemedel vid en rad vanliga sjukdomar. Dessutom kommer vi ifrån de biverkningar och den miljöpåverkan farmakologiska läkemedel har.

Fysisk aktivitet signalerar inte bara hälsovård i stället för sjukvård utan även kontrasten mellan att bli behandlad och att själv känna delaktighet i behandlingen och ansvaret för den egna hälsan. Att bara förskriva traditionella läkemedel riskerar att spä på den oro och rörelserädsla som finns hos många som känner av olika symtom. En av de viktigaste delarna i behandlingen blir därför att kunna göra symtomen begripliga och att ge råd och stöd till patienter för att på det sättet främja fysisk aktivitet.

Än så länge saknas en struktur för Fysisk aktivitet på recept. Hur det används varierar därför orimligt mycket mellan olika vårdenheter. Samma möjligheter bör finnas för patienten oavsett vilken vårdenhet hon eller han besöker och oavsett vilket landsting patienten tillhör.

Fysisk aktivitet på recept måste vara likvärdigt den traditionella läkemedelsföreskrivningen och ingå i landstingens läkemedelslistor. Staten bör initialt bidra ekonomiskt till att vi får en likvärdig struktur i alla landsting. Regeringen har i höstbudgeten avsatt 115 miljoner kronor årligen till prioriterat folkhälsoarbete. I kommande budgetarbete bör pengar öronmärkas för att främja att patienterna ges samma möjligheter till behandling med Fysisk aktivitet på recept.

Fysisk aktivitet på recept kräver vårdpersonal som är vidareutbildad i metoder för att främja livsstilsförändringar. I dag är det alltför få som har tillräcklig kunskap, tid och intresse för att ordinera fysisk aktivitet som alternativ till prevention och behandling. Vidareutbildning i nya farmakologiska läkemedel är en självklarhet i vården. Varför ges inte personalen samma möjlighet att utbilda sig för att kunna rekommendera fysisk aktivitet – den behandlingsform som många gånger borde vara förstahandsinsats?

Fysisk aktivitet på recept ersätter inte farmakologiska läkemedel. De flesta patienter med utvecklad sjukdom behöver även fortsättningsvis dessa, ofta dyra, preparat. Då krävs ett optimalt utnyttjande av landstingsbudgeten för att pengarna ska räcka. Genom att öka användningen av Fysisk aktivitet på recept kan resurserna användas på bästa sätt.

Enligt Socialstyrelsens förslag till nya riktlinjer för hjärtsjukvård ska råd och stöd för förbättrade levnadsvanor i allmänhet ges i tolv månader innan man tar ställning till eventuell läkemedelsbehandling för hypertoni eller blodfettsrubbning. Om detta skulle tillämpas skulle det innebära en radikal förändring av situationen.

Ett medel mot de skenande läkemedelskostnaderna finns redan i dag inom räckhåll genom att:

¤Fysisk aktivitet förs in i landstingens läkemedelslistor och att sakkunskapen om Fysisk aktivitet på recept finns representerad i landets alla läkemedelskommittéer,

¤Landstingen vidareutbildar läkare, sjuksköterskor, sjukgymnaster och andra vårdgivare som har självständiga patientkontakter som primärinstans i att ge råd och stöd till patienter för att främja fysisk aktivitet,

¤Fysisk aktivitet på recept blir förstahandsåtgärd när det gäller utbredda hälsoproblem som förhöjt blodtryck, smärta, höga blodfetter, övervikt, metabolt syndrom eller vid risk för diabetes typ 2.

För att dessa steg ska bli verklighet krävs resurser och en nationell satsning från högsta ort. Det innebär att socialministern och folkhälsoministern måste engagera sig! Det är dags att säkerställa att bedömningen av fysisk aktivitet på recept sker utifrån samma kriterier som all annan behandling.

Med hälso- och sjukvårdens samlade krafter kan vi arbeta för att Fysisk aktivitet på recept blir ett likvärdigt komplement till den traditionella läkemedelsförskrivningen!

Hans Lingfors, Lars Hagberg, Mats Börjesson, Anna Hertting, Sven-Erik Skoogh, Agneta Ståhle

Hans Lingfors
är distriktsläkare, med dr, primärvårdens FoU-enhet, Qulturum, Jönköping.

Lars Hagberg
är med dr och hälsoekonom vid Örebro läns landsting.

Mats Börjesson
är docent och överläkare, Sahlgrenska universitetssjukhuset/Östra.

Anna Hertting
är med dr och ordförande i Legitimerade sjukgymnasters riksförbund, LSR.

Sven-Erik Skoogh
är utredare, LSR.

Agneta Ståhle
är docent och sjukgymnast, sjukgymnast­kliniken, Karolinska universitetssjukhuset, Karolinska institutet.

Dela artikeln:


Dagens Medicins nyhetsbrev

Välj nyhetsbrev

Se fler branschtitlar från Bonnier News